Cykla i Nationalpark..

[timothy_s]

Tråkigt att det blir en debatt om cykling i skog igen...

Allt sliter på naturen, även en grupp barn på utflykt i skogen.
Ömsesidig respekt är de som gäller. Här i göteborg finns det många stigar som skulle vuxit igen om det inte cyklades på dom, till nytta för vandrarna. Terrängcykling gör att otroligt många kommer ut och får uppleva naturen. Det som slår mig mest när jag cyklar i skogen är hur lite folk det är utanför de större barnvagnsanpassade stigarna.
Konstigt nog är det oftast bara sura miner från vandrare i närheten av större städer, men oftast är det glada miner om man saktar ner och hejar glatt.
/En som både vandrar och cyklar

 

[the_tnt]

Sist vi hade den här diskussionen (som faktiskt också rörde Göteborg, eller Blötteborg som jag kallar det) läste jag genom mycket av den forskning jag kunde hitta.

Konsensus är att cykling inte sliter mer på underlaget än vandring gör men spåren ser annorlunda ut. Som redan skrivits här i tråden; cyklister gör djupare och sammanhållande sår medan vandrare gör bredare och mindre djupa sår. Speciellt när det är blött (vilket det ofta är i Blötteborg).

Något som forskningen verkar glömma att säga är dock att en cyklist hinner slita på mer underlag på en timme än en vandrare gör, därför sliter en cyklist faktiskt mer på underlaget.

Men vad är det som slits? Jo, stigar. Hur sliter man på en stig, när en stig faktiskt är ett slitage på naturen?

Cyklister ger sig inte ut i obanad terräng utan håller sig på stigar. Det blir rätt fånigt att prata om slitage på ett slitage, om Niklas Larsson så ursäktar.

Visst, det blir ibland lerhål och vandrare kommer att gå runt varpå det blir bredare och nästa gång väljer kanske cyklister att styra runt lerhålet på de nya stigarna osv.. Det enda vettiga är att bygga spänger eller dränera problemområden som nyttjas ofta.

Cyklister är också människor som tycker om att komma ut i skog och mark, fast på ett lite mindre stillsamt sätt än vandrare.

Hela diskussionen blir helt ställd på ända när markägaren bestämmer sig för att casha in på sin investering och säljer skogen till sågen, då kan vi börja snacka sår i naturen... Förresten den där grandödaren som härjar i Delsjön är ett utmärkt exempel på att en enskild individ kan ställa till med långt mycket mer elände än tusen cyklister... Även om inte andras grövre fel rättfärdigar mina små; men för mig är det faktiskt fånigt att gnälla över att cyklister sliter annorlunda (och fler stigmeter per timme) än vandrare.

Nä, var istället glad åt andra som också hittar ut i skogen, att inte alla fallit för köpcentras och TV-spel...

Jag kramas gärna i skogen, om jag så kom dit på tvåhjulingen nedstänkt i lera eller via vandringskängorna...

 

[the_tnt]

Haha, nu läste jag lite som hastigast i den förra tråden och det är samma person som gnäller igen. Jag argumenterar alltså för döva öron. Cremytos (Niklas Larsson): Gå du och irritera dig över cyklisterna, om det ger ditt liv mening.

 

[kenny_lex]

Jag måste svara lite sporadiskt.

Att man förbjuder cykling i nationalparker beror på olika saker och den vanligaste orsaken är att en cykel bildar spår som leder vatten, en annan orsak är att hastigheten brukar vara högre med cykel och det finns risk att man då kör över exempelvis ormar och ödlor som inte hinner undan.

Men i nationalparker finns det ofta upptrampade stigar, håller man sig till dessa och cyklar lugnt och fint brukar det inte vara några större problem, det som gör att man får allt strängare regler är de som får för sig att nära på tävlingsköra i nationalparker på sådant sätt att det påverkar djurlivet.

Att en cykel gör mindre skada på naturen än när man går är inte sant, för ytan på ett cykeldäck (som har kontakt med marken) är mindre än en normal vandringskänga och cykelns vikt måste läggas till beräkningen, så man kommer inte ifrån att en cykel påverkar naturen mer än vad en gående människa gör. Detta kan man lätt se genom att man en regnig dag cyklar fram och tillbaka 50 ggr på en gräsmatta, sedan går man 50 ggr fram och tillbaka på en annan yta, det man då kommer att märka är att cykeln skapat nått som liknar ett dike då däcket har ständig kontakt med marken, men fötter har bara kontakt med marken en liten stund och på en liten yta.

Sedan är det så att största delen av Sveriges yta inte är nationalparker eller naturreservat, så man kan fråga sig varför många är så ivriga att just få cykla och köra MC på dessa områden? Vist är det kul att cykla, men ibland och på vissa ställen så borde man kunna avhålla sig och istället prova på att vandra och utforska nationalparkerna på detta sätt.

Men för att dra en sammanfattning: Det finns inget generellt förbud, men visa hänsyn, ta det lugnt, använd stigar och leder, cykla inte på mossor, tänk på att vandrare alltid har företräde då cykel är ett fordon och att en cykel gör mer skada än vanlig vandring.

 

[TexMurphy]

Förstoppade vandringssnobbar gnäller på cyklister på cykelbanorna.
Förstoppade löparsnobbar gnäller på gångare på löparbanorna.
Förstoppade cykelsnobbar gnäller på gångare på cykelbanorna.
Förstoppade bilistsnobbar gnälller på cyklister på vägarna.

Det handlar inte om vilken aktivitet som förstör mest utan om att Svenne är en missunnsam "jag vill göra min aktivitet och jag vill inte bli ha någon annan som stör mig och min rätt att göra det jag vill". Den förstoppade <godtyckligaktivitet>snobben kommer alltid att gnälla på alla andra tills den dagen han är själv om att göra sin aktivitet och då kommer han gnälla över det också.

Det lustiga är att det oftast är precis samma person. Det är den arga bilisten som avskyr cyklar som gnäller på bilar när han cyklar, på gångare när han springer och på cyklister när han går.

Ett väldigt bra sätt för samexistens mellan vandrare och cyklister i naturen är i bergen runt Vancouver. Det är cyklisterna som bygger spänger och broar, som är till för alla att använda. För oavsett vem som förstör mest så är det cyklister som har större krav på broar och spänger än gångare. När spänger och broar byggs av dom som har störst krav på dom så kommer dom att funka för alla. Dom kommer inte att köras sönder eller att köras runt pga att dom inte går att cykla på. Detta gör att slitaget i utsatta områdena blir mindre än när dom byggs av dom som har lägre krav.

Men för det krävs ju att komunalförvalltning och föreningar skall jobba ihop och göra det utan prestige och utan Svennes missunnsamhet. Mao kommer aldrig att hända.

 

[Brad]

Ett väldigt bra sätt för samexistens mellan vandrare och cyklister i naturen är i bergen runt Vancouver. Det är cyklisterna som bygger spänger och broar, som är till för alla att använda. För oavsett vem som förstör mest så är det cyklister som har större krav på broar och spänger än gångare. När spänger och broar byggs av dom som har störst krav på dom så kommer dom att funka för alla. Dom kommer inte att köras sönder eller att köras runt pga att dom inte går att cykla på. Detta gör att slitaget i utsatta områdena blir mindre än när dom byggs av dom som har lägre krav.

Precis! Väldigt bra skrivet

 

[Odae]

Jag måste svara lite sporadiskt.

Att man förbjuder cykling i nationalparker beror på olika saker och den vanligaste orsaken är att en cykel bildar spår som leder vatten, en annan orsak är att hastigheten brukar vara högre med cykel och det finns risk att man då kör över exempelvis ormar och ödlor som inte hinner undan.

Men i nationalparker finns det ofta upptrampade stigar, håller man sig till dessa och cyklar lugnt och fint brukar det inte vara några större problem, det som gör att man får allt strängare regler är de som får för sig att nära på tävlingsköra i nationalparker på sådant sätt att det påverkar djurlivet.

Att en cykel gör mindre skada på naturen än när man går är inte sant, för ytan på ett cykeldäck (som har kontakt med marken) är mindre än en normal vandringskänga och cykelns vikt måste läggas till beräkningen, så man kommer inte ifrån att en cykel påverkar naturen mer än vad en gående människa gör. Detta kan man lätt se genom att man en regnig dag cyklar fram och tillbaka 50 ggr på en gräsmatta, sedan går man 50 ggr fram och tillbaka på en annan yta, det man då kommer att märka är att cykeln skapat nått som liknar ett dike då däcket har ständig kontakt med marken, men fötter har bara kontakt med marken en liten stund och på en liten yta.

Sedan är det så att största delen av Sveriges yta inte är nationalparker eller naturreservat, så man kan fråga sig varför många är så ivriga att just få cykla och köra MC på dessa områden? Vist är det kul att cykla, men ibland och på vissa ställen så borde man kunna avhålla sig och istället prova på att vandra och utforska nationalparkerna på detta sätt.

Men för att dra en sammanfattning: Det finns inget generellt förbud, men visa hänsyn, ta det lugnt, använd stigar och leder, cykla inte på mossor, tänk på att vandrare alltid har företräde då cykel är ett fordon och att en cykel gör mer skada än vanlig vandring.

Har du testat det där i verkligheten med breda mjuka mtbdäck? Skillnaden är inte speciellt stor om du applicerar kraften jämnt som jag upplevt det.
Och hur kan du jämföra mtb med mc? Likheten är obefintlig.

 

[the_tnt]

Att en cykel gör mindre skada på naturen än när man går är inte sant, för ytan på ett cykeldäck (som har kontakt med marken) är mindre än en normal vandringskänga och cykelns vikt måste läggas till beräkningen

All forskning som jag sett visar på att slitaget är ungefär lika stort för båda, men av olika karaktär.

Ett cykeldäck i våt terräng har en kontaktellips om kanske 3 x 7 cm både fram och bak som delar hela ekipagets vikt (inte helt jämnt, normalt mer på bakhjulet). En vandrare i kängor sätter i hälen först och rullar över på foten, med hela kroppens vikt. Man går inte plattfotad.

Men ändå, en cyklist hinner fortfarande slita på mer stig per timme.

Alla bör visa respekt för varandra och naturen, oavsett hur man färdas.

 

[Peaceful]

Det bästa sättet att värna naturen är förmodligen att ge många tillträde till den istället för att gnälla om marginell slitagepåverkan hit och dit.
Att få många att se naturen lite som sin, att få dem att vistas där så de bryr sig om den, ökar chansen att de finns på din sida när krafter vill göra verklig åverkan på naturen och dina möjligheter att njuta av den.

Dessutom, naturen är stor. Och det är ganska få som cyklar mtb. Det bara måste vara ett icke-problem mer än möjligen i något enstaka fall (och då handlar det förmodligen oftast om någon som uppfört sig som en idiot mot sina medmänniskor och inte att de gjort en upptrampad stig lite djupare).

Men som sagt, det finns ganska ordentliga undersökningar kring slitaget från cyklister jämfört med vandrare och det ger inte stöd för att cyklister bör tvingas bort från skogen. De som trots allt förespråkar cyklingsförbud, vad mer än personlig uppfattning vill de basera förbudet på?

Förbudsivrare kanske kan leka med den här tanken. Skaffa en referens, jag föreslår de mest upptrampade delarna av Kungsleden (välkända och nästan uteslutande skapade av vandrare). Så länge en stig inte ser "värre" ut än så bör allt vara ok eftersom det ivras så lite kring ett vandringsförbud längs Kungsleden. Skaffar man en referens som är en mindre naturpåverkan än de mest accepterade vandringsstigarna bör man i rimlighetens namn förespråka vandringsförbud på dessa "värre" utsatta stigar. Annars seglar man under falsk flagg och är mer ute efter att förbjuda cykling och inte efter att minska slitaget på naturen.

Så nä, släpp tokerierna och uppmuntra varandra att ta del av naturen. Ut och vandra och cykla med er! Och glöm inte att hälsa på varandra.

 

[kenny_lex]

Har du testat det där i verkligheten med breda mjuka mtbdäck? Skillnaden är inte speciellt stor om du applicerar kraften jämnt som jag upplevt det.
Och hur kan du jämföra mtb med mc? Likheten är obefintlig.

Jo det har jag faktiskt till ett elevarbete arbete som aldrig blev färdigställt, i det undersökte vi det som kallades för "foot print" mellan hästar, gående, motorcyklar och cyklar (Standard och MTB).

Hästen gjorde absolut mest påverkan, för vikten på varje hov var ganska stort samtidigt som hoven täckte ganska liten yta, efter det kom givetvis motorcykel som tack vara det grova däcksmönstret och kraftiga motor ofta slet upp ganska mycket även föraren försökte köra lugnt.

Efter detta kom cyklarna det var lite skillnad mellan dessa, dock inverkar mönstret på hur mycket man drar upp, standard däck slirar på exempelvis mossa medan grova däck lättare får fästa och rycker upp mossan, men denna skillnad var inte himla så stor då även standarddäck sliter samt att slirningen gjorde att man ibland gled åt sidan vilket skadade mossan mer än grövre däcken gjorde.

Kontakt + överkörnings testen var däck 97 % sämre av logiska orsaker, dvs att på en 10 meter sträcka har fötter bara kontakt med marken ett fåtal gånger och chansen att trampa på exempelvis en rot som ligger över vägen är relativt liten, men med däck som nästan har 100 % kontakttid med marken så är sannolikheten mycket större för att man kör på/över roten.

Vi mätte även däck och fötter och de flesta MTB däck har mindre kontaktyta mot marken än vad en fot har, även om dessa har ganska lågt luftryck, cross-däcket klarade sig bättre, men även det hade mindre kontaktyta än en sko, men vikten på crossen gjorde att påfrestningen på marken (tryck per kvadrat centimeter) blev blev högre.

Dock avbröts vårt arbete (tack vare mordbrand) långt innan vi han sammanställa det eller göra alla tester, jag har även hållet ett öga på MTB spåren vid Rudan och försökt jämföra dessa med stigar och då märkt att de spår som det cyklas på är mer öppna än de stigar där det går ungefär lika många människor. Detta gör att jag anser att cykling på exempelvis Sörmlandsleden är ganska bra för att hålla denna öppen. OBS. När jag talar om cykling så menar jag inte tävlings eller sportcykling på vandringsleder, jag menar vanlig lugn cykling med mål att lugnt ta sig från punkt A till punkt B utan att utmattad sig.

Så svaret blir att jag har lite kol på vad jag talar om när det gäller hur miljön påverkas, sedan tillbringar jag relativt stor del med att gå i Tyresta nationalpark där jag ofta fotograferar och betraktar hur naturen förändras. Där har jag lärt mig att jag kan spåra en cyklist genom skogen tack vare de relativt konstanta spår dessa lämnar, men jag kan inte spåra en vandrare. Testa detta själv på gräs, dvs först cyklar du över en gräsmatta och tittar om du kan se hur du åkte, sedan går du över samma gräsmatta och ser om du kan sedan kan se vart du gick.

Men åter igen måste jag påpeka detta: Cykla lugnt och fint på befintliga stigar i Nationalparker så är det ingen som bryr sig, men kommer folk farande fram som skjutna ut en kanon över mossar och kärr, då surnar folk till och lägger sedan skulden på alla cyklister. Ta det bara lugnt, fint och respektera naturen så är det inga större problem med att cykla i naturreservat eller nationalparker. För jag cyklar som sagt själv i Tyresta nationalpark och har aldrig stött på klagomål, dock cyklar jag bara på stigar och bara lite snabbare än normal gånghastighet... nja, ibland går det lite snabbare i nedförsbackar

 

[kenny_lex]

All forskning som jag sett visar på att slitaget är ungefär lika stort för båda, men av olika karaktär.

All forskning visar även att naturen hämtar sig ganska snabbt, men som du skriver handlar det om respekt och att man bör visa hänsyn. För det är inte många områden som är Nationalparker och det är inte så svårt att undvika dessa även man tycker reglerna för dessa områden är lite mesiga.

 

[j_stellan]

Det är helt rätt att förbjuda cykling på vissa områden och då kan delar av nationalparker vara det. Cykling sliter på marken och kan ge svårläkta sår. Dessa sår kan finnas kvar i många år och det är något som kan undvikas genom ett cykelförbud. Att ha ett generellt cykelförbud i nationalparker är fel väg att gå utan man bör undersöka vilka områden som tar mycket skada av cykling. Cykling sliter som sagt på ett annat sätt än vanlig vandring och på vissa marktyper sliter cyklister mycker mer än vandrare. På dessa marker bör ett cykelförbud införas. Om man även sätter upp skyltar som förklarar varför cykelförbudet finns och även informerar om närliggande område där det inte råder cykelförbud som har man löst en stor del av problemet. Cyklister är inte onda och de flesta av som cyklar MTB i naturen gillar även den. Om man informerar om skadorna så kommer de flesta att välja andra stigar.
Även i USA råder cykelförbud i delar av nationalparkerna och det kan även råda vandringsförbud. Ofta finns det då en fin skylt som förklarar vilken blomma, lav eller insekt som ska skyddas. Jag tror att det skulle fungera bra även i Sverige. Det finns redan områden som inte får besöka vissa delar av året för man kan störa häckande fåglar. Varför inte införa liknade förbud för att skydda känsliga växter, lavar och insekter?

/Stellan