Åkteknik + personlig känsla styr inställningen
Hej Staffan,
Först måste jag erkänna att alla detaljer i konstruktionen inte framgår riktigt klart på hemsidan, när jag får tid ska jag göra en mer genomarbetatd beskrivning, men det tar sin tid och tid är det ont om, speciellt om man ska hinna åka skridskor också och inte bara snacka om skridskor
Plattan kläms fast på fem punkter med tillfilad L-profil i aluminium, för att få hållfasthet i gängan på på klämman och även på infästningen av SNS bindningen använder jag mig av så kallade pressmuttrar, dessa är avsedda för att pressas in i aluminiumgods och är helt suveräna för att få hållbara gängor i tunt aluminiumgods, dessa muttrar har en större fläns på undersidan vilket gör att de inte kan dras loss från alumiumgodset.
Klämmorna dras med M4 syrafast skruv med försänkt skalle och till SNS bindningen som sitter fast monterad på "nya" fotplattan som har 2mm gods använder jag M5, också samma teknik med pressmutter. Jag kan dra det så hårt att jag får blodkärlsbristningar i händerna efter skruvmejseln och blir pionröd i ansiktet, sitter som granit, starkare än det är tänkt för i orginalutförande med träskruv i skida.
Det här med åkteknik och skridskons inställning är ett omfattande ämne, men för att hålla det lite kort så kan jag beskriva hur jag åker och vad som passar den åkstilen.
Jag är inget fartvidunder eller konditions proff, jag försöker åka så som hastighetsåkarna åker, skridskon kommer bakifrån in mot ansättningen efter att ha varit i droppläge med tån, ansättning direkt på ytterskär och efter ca: 40% av skäret går jag snabbt över på innerskär de resternade 60% av skäret, på innerskärsfasen trycker jag med hälen och hela skenan och låter skridskon arbeta sig utåt med skridskon i färdriktningen innan den avvecklas och tån droppas neråt. Här ytnyttjar också centrifugalkraften, vilket kräver bra fäste i isen, skäret blir lite bågformigt i sin helhet. Att åka på ytterskäret i första fasen tycker jag är viktigt och för att kunna göra det under flera timmar så måste jag flytta ut fotens placering över skenan.
Om foten står centrerad över skenan måste man över med kroppens tygdpunk (utåt) för mycket för att "nå fram" till ytterskäret, resultatet blir att man tycker sig falla över åt fel håll (utåt) vilket gör att man blir för försiktig i sin ytterskärsåkning, ytterskäret blir kort om något alls och man får bråttom tillbaka på det trygga innerskäret.
En sak som komplicerar det hela med långfärdsskridskoåkning är ryggsäcken, att åka effektivt på ytterskär kräver rätt tyngdpunkt på ryggan så den påverkar kroppens naturliga tyngdpunkt så lite som möjligt, men det kan bli en lång utläggning det också så jag sätter punkt här.
Om du är i Stockholms området så kan du få känna och klämma lite på skridskon så klarnar nog eventuella frågetecknen snabbt när det gäller konstruktionen som i sig är busenkel.
Skrinnarhälsningar - Bertil