Spöryggrad mm.
Flertalet av dagens flugspön har ofta mer än en ryggrad.
Ryggrad definieras som utsidan av ett böjt flugspö i stabilaste viloläget och inte den hårda kant som spöt vill "hoppa över" när man böjer och roterar det. Denna hårda kant är överlappande grafitväv och löper inte rakt längs klingan utan kan rotera.
Stabilaste viloläget är det läge som spöt naturligt vill stanna kvar/fastna i när man böjer och samtidigt rullar klingan. Det kan finnas flera stabila vilolägen på en klinga och därigenom flera ryggrader. Om så försöker man välja det mest stabila av lägena.
Ryggraden blir då utsidan av stabila viloläget, dvs den styvare utsidan av spöts böjkurva och mjuksidan blir insidan.
Ett hjälpmedel som kan byggas eller köpas och bekräftar detta är en s.k "spinefinder" som består av två kullager insatta i vardera ände i ett kort plaströr som ligger i ca 30 graders vinkel. Den nedre änden av plaströret är igensatt. När man sätter in en spöklinga i röret genom kullagren och sedan böjer/trycker ner klingans utskjutande del så kommer klingan att rotera till det s.k stabilaste viloläget och inte till någon position med hård kant. Detta hjälpmedel motsvarar metoden att ta fram ryggraden genom att böja spöt med händerna och samtidigt rotera det till det stabila viloläget.
Man vill sätta spöringarna på antingen den mjuka (innerkurvan) eller styva (ytterkurvan) sidan av det stabila viloläget för att få ett spö som arbetar/böjs i kastriktningen och inte oscillerar sidledes.
De flesta spöfabrikanter tar inte hänsyn till ryggraden utan sätter ringarna så att spöna ska bli/se så raka ut som möjligt i affären, t.ex Sage. Deras vita merkeringar på spöklingan visar EJ ryggraden utan var ringarna ska sättas för mest rakhet. Sage anser att ryggraden har liten påverkan på kastegenskaperna i motsats till vad många professionella spöbyggare påstår.
Det finns en ny amerikansk spöbyggnadsbok av en erkänd spöbyggare som inte bara säger "gör så här" utan förklarar varför man bör göra på ett eller annat sätt. Den är skriven av Tom Kirkman (som oxå är utgivare av tidskriften RodMaker Magazine) och heter Rod Building Guide.
I övrigt finns det mycket info att hämta på internet, men jag har hört att Bosse Westmans spöbyggarsida ska innehålla en del felaktigheter. Om det stämmer och vilka har jag ej kollat.
Biblioteket har ibland (annars fjärrlån) spöbyggnadsböcker. En "bibel" i området som tyvärr ej är alltför ny är Advanced Custom Rod Building av Dale P Clemens.
Flertalet av dagens flugspön har ofta mer än en ryggrad.
Ryggrad definieras som utsidan av ett böjt flugspö i stabilaste viloläget och inte den hårda kant som spöt vill "hoppa över" när man böjer och roterar det. Denna hårda kant är överlappande grafitväv och löper inte rakt längs klingan utan kan rotera.
Stabilaste viloläget är det läge som spöt naturligt vill stanna kvar/fastna i när man böjer och samtidigt rullar klingan. Det kan finnas flera stabila vilolägen på en klinga och därigenom flera ryggrader. Om så försöker man välja det mest stabila av lägena.
Ryggraden blir då utsidan av stabila viloläget, dvs den styvare utsidan av spöts böjkurva och mjuksidan blir insidan.
Ett hjälpmedel som kan byggas eller köpas och bekräftar detta är en s.k "spinefinder" som består av två kullager insatta i vardera ände i ett kort plaströr som ligger i ca 30 graders vinkel. Den nedre änden av plaströret är igensatt. När man sätter in en spöklinga i röret genom kullagren och sedan böjer/trycker ner klingans utskjutande del så kommer klingan att rotera till det s.k stabilaste viloläget och inte till någon position med hård kant. Detta hjälpmedel motsvarar metoden att ta fram ryggraden genom att böja spöt med händerna och samtidigt rotera det till det stabila viloläget.
Man vill sätta spöringarna på antingen den mjuka (innerkurvan) eller styva (ytterkurvan) sidan av det stabila viloläget för att få ett spö som arbetar/böjs i kastriktningen och inte oscillerar sidledes.
De flesta spöfabrikanter tar inte hänsyn till ryggraden utan sätter ringarna så att spöna ska bli/se så raka ut som möjligt i affären, t.ex Sage. Deras vita merkeringar på spöklingan visar EJ ryggraden utan var ringarna ska sättas för mest rakhet. Sage anser att ryggraden har liten påverkan på kastegenskaperna i motsats till vad många professionella spöbyggare påstår.
Det finns en ny amerikansk spöbyggnadsbok av en erkänd spöbyggare som inte bara säger "gör så här" utan förklarar varför man bör göra på ett eller annat sätt. Den är skriven av Tom Kirkman (som oxå är utgivare av tidskriften RodMaker Magazine) och heter Rod Building Guide.
I övrigt finns det mycket info att hämta på internet, men jag har hört att Bosse Westmans spöbyggarsida ska innehålla en del felaktigheter. Om det stämmer och vilka har jag ej kollat.
Biblioteket har ibland (annars fjärrlån) spöbyggnadsböcker. En "bibel" i området som tyvärr ej är alltför ny är Advanced Custom Rod Building av Dale P Clemens.
