Hittade vårens första blåsippor på en sluttning på ett hygge i helgen och givetvis skulle de fotas. Dock har jag en förkärlek till närbilder, men mitt macro-objektiv som ger förstoring 1:2 vid 300mm tycker jag inte alltid räcker till. Vill ju så nära som möjligt. =)
Av en kompis har jag fått lära mig att svänga objektivet bakfram (ju kortare brännvidd desto större förstoring), men ljusmätningen fungerar ju inte som den ska då. Jag fotar med en EOS 1000 FN och tekninken är att ta loss objektivet och hålla det så tight mot kamerahuset som möjligt för att inte släppa in ljus. Skärpan ställer man genom att närma sig eller öka avståndet till motivet. Min fråga är nu alltså hur man får en vettig exponering, hittills har alla bilder tagna på det här viset varit chansningar. Vissa har blivit bra, andra sämre... Gäller samma slutartid och bländare som när objektivet sitter fast i kameran, eller hur mycket måste man kompensera för allt man skär bort? Eller är det så att man ska ha helt andra värden än vad man har i vanliga fall?
Nån som vet mer än jag??
/Malin
Av en kompis har jag fått lära mig att svänga objektivet bakfram (ju kortare brännvidd desto större förstoring), men ljusmätningen fungerar ju inte som den ska då. Jag fotar med en EOS 1000 FN och tekninken är att ta loss objektivet och hålla det så tight mot kamerahuset som möjligt för att inte släppa in ljus. Skärpan ställer man genom att närma sig eller öka avståndet till motivet. Min fråga är nu alltså hur man får en vettig exponering, hittills har alla bilder tagna på det här viset varit chansningar. Vissa har blivit bra, andra sämre... Gäller samma slutartid och bländare som när objektivet sitter fast i kameran, eller hur mycket måste man kompensera för allt man skär bort? Eller är det så att man ska ha helt andra värden än vad man har i vanliga fall?
Nån som vet mer än jag??
/Malin