Budget-macro

[Malin]

Hittade vårens första blåsippor på en sluttning på ett hygge i helgen och givetvis skulle de fotas. Dock har jag en förkärlek till närbilder, men mitt macro-objektiv som ger förstoring 1:2 vid 300mm tycker jag inte alltid räcker till. Vill ju så nära som möjligt. =)

Av en kompis har jag fått lära mig att svänga objektivet bakfram (ju kortare brännvidd desto större förstoring), men ljusmätningen fungerar ju inte som den ska då. Jag fotar med en EOS 1000 FN och tekninken är att ta loss objektivet och hålla det så tight mot kamerahuset som möjligt för att inte släppa in ljus. Skärpan ställer man genom att närma sig eller öka avståndet till motivet. Min fråga är nu alltså hur man får en vettig exponering, hittills har alla bilder tagna på det här viset varit chansningar. Vissa har blivit bra, andra sämre... Gäller samma slutartid och bländare som när objektivet sitter fast i kameran, eller hur mycket måste man kompensera för allt man skär bort? Eller är det så att man ska ha helt andra värden än vad man har i vanliga fall?

Nån som vet mer än jag??

/Malin

 

[Guest]

Ljusmätning

Problemet är väl egentligen att kameran inte vet vilken bändare du har inställt på objektivet. På systemkameror sitter alltid en liten koppling mellan ojektiv och kamerahus, något man inte alltid tänker på. Om man vänder på objektivet vet jag inte hur bländaren skall beräknas. Om det var mitt problem skulle jag ta ett anteckningsblock, en exponeringsmätare för infallande ljus och en gråskiva och sedan göra experiment. Kanske skulle jag byta gråskivan mot ett annat motiv för att göra det litet roligare och lättare att tyda utan specialutrustning.
Kanske har någon annan ett bättre förslag?
/Mattias

 

[uffe_nordholm]

Med Eos-kamerorna har du ett problem med ditt sätt att ta bilder: kameran har ingen aning vad det sitter för optik på. All överföring av information mellan kamerahuset och objektivet sker med de elektriska kontakter du kan se. Ett sätt att ta sig runt detta är att du komponerar bilden i sökaren som du vill ha den slutligt (strunta i att det inte går att få skärpa på den). Mät ljuset och välj största bländare (=minsta talet). Nu vet du vilken slutartid du skall ha, plocka av objektivet, håll det sm du brukar, ställ in rätt slutartid och ta bilden.
En något dyrare version är att köpa antingen försättslinser eller mellanringar. Försättslinser skruvar du på på framsidan av objektivet, och de tillåter dig att komma något närmare motivet. Olika linser tillåter olika förstoringsgrad. Mellanringar är ett 'förlängningsrör' som du sätter mellan kamerahuset och objektivet. De bör överföra alla elektriska/mekaniska signaler mellan huset och objektivet så att ljusmätning och AF fortfarande funkar.
Försättslinser har jag inte provat men jag har mellanringar. Man kan komma ruskigt nära motivet med alla tre, en myra framstår som ett stort monster! Det tråkiga med mellanringar är att (i original i alla fall) så är de ganska dyra, ca 1000/styck. Det brukar dck gå att hitta fult fungerande piratkopior för samma pris. Skillnaden är dock att med piraterna får du ett paket med tre olika långa mellanringar. Dessa går då att kombinera så att du får olika förstoringsgrad.

 

[Malin]

Tack för svaren!

Jag antar att objektivet har den största bländaröppningen (minsta talet) när objektivet inte sitter på kameran, helt enkelt för att öppningen ser stor ut. Med Uffes idé om att mäta ljus med rätt komponerad men oskarp bild blir det ju då inte så svårt. Får se hur det går med nya experiment, och framförallt de bilder som blev tagna i helgen!

Har för mig att jag nångång hört om mellanringar avsedda för att fästa objektivet bakfram... Finns såna eller är det nåt jag drömt?

/Malin

 

[joakimr]

Försättslinser...

Hej Mallo!
Jo så här är det. Till min Nikon F-801s så har jag en "påskruvbar objektivfattning" -ja det är vad jag vill kalla den mojäng som jag skruvar fast framme på objektivet (i filtergängan). Den köpte jag billigt, efter att med skakig hand repat fronlinser (på objektiven till min gamla Pentax) i flera år. När du skruvat fast "objektivfattning" tar du loss objektivet och vänder det 180°, samt vrider fast det igen. Nu sitter objektivet stabilt fast i kameran, dock bakvänt. Man kan nu bränna krut på att komponera bilden och hitta rätt vinkel och skärpan, som dessvärre inte är så lätt eftersom skärpedjupet är minimalt. Ett tips är bakvänt zoomobjektiv, eftersom då kan man lite flexiblare förändra förstoringsgrad/avstånd. Min kamera är så smart att den mäter ljuset igenom optiken och inte hakar upp sig på att den inte kan konversera med bländarreglaget... Smart är också att (som jag) ha samma storlek på objektivens frontlins, för då räcker det att köpa en "påskruvbar objektivfattning". Ett bakvänt 24mm objektiv (med avskruvat skylight-filter) ger en mäktig förstoringsgrad, två sekundsegment av ett armbandsurs urtavla fyller sökaren. Skrämmande första gången, men otroligt gångbart. Man känner sig som en forskare när man fotograferar kanten av ett mynt...
Så, släng dig i väggen dyra mellanring!
//Vild, ibild, galen och allmänt bakfram, Joakim.

 

[Malin]

Hej själv!

Undrar bara i vilken prisklass dylika grejer ligger?

Har ännu inte fått tillbaka mina blåsippor, men de kommer väl.

Ha det gott!

 

[joakimr]

Pris.

Dom ligger väl i "Prisgrupp E" som Marabou skulle sagt det. Nja. Jag betalade väl kanske 100 FIM till Foto-Wille i Toreå ("Haddad"). Alltså max 16 Europengar. Skön vår!

 

[Sandie]

Ett annat budgetalternativ är Cokin close-up filter. Jag har använt dessa tillsammans med Eos 100 Fn och ett 300 objektiv och är ganska nöjd med resultatet, med tanke på att Cokin filter inte är så dyra.
Vet inte vad de kostar här har köpt mina utomlands, men de var inte dyra. Brukar använda mitt till att ta svartvita bilder av gamla färgbilder.

 

[joakimr]

Close, how close?

Hur nära kommer man med Cokins "Close-up filter" då?

 

[markh]

reversing rings

Ett alternativ till ar "reversing rings" (omvandningsringar pa svenska kanske ?).
Med dem kan man satta ett annat objektiv (omvant) framfor det vanliga, sa att det funkar som
en "close-up filter", fast med battre kvalitet.
En reversing ring liknar tva filtra, utan glas, fastlimmad tillsammans sa att gangerna pekar utat, och man skruvar ett objektiv pa varje sida. Automatiskexponering funkar som vanligt.
Olika kombinationer av objektiv ger olika forstoringgrad. Ett exempel pa resultat finns har :

http://xray.bmc.uu.se/markh/photos/wasp.html

 

[Vandrare]

Två saker

"påskruvbar objektivfattning" funkar till äldre och eller dyrare Nikonkameror. Dessa Nikonkameror kan mäta ljuset utan att veta vilket objektiv som sitter på. Man kan altså sätta vad som helst framför kameran och kameran mäter rätt ändå. Det är därför enkla mellanringar till dessa Nikon är så billiga. Till EOS blir det dyrare, eftersom man måste ha elektriska kopplingar emellan kamera o objektiv.

Att mäta ljuset med objektivet på, ta av och vända, och sedan ta bilden kommer att ge underexponerade bilder. Men det är en bra idé och kan funka som utgångspunkt för rätt tid. Troligen behöver tiden ökas.

Bländartalet f kan grovt beskrivas som:

f=(avstånd mellan film och bländare)/(bländarens diameter)

När man vänder objektivet så kommer linsen och bländaren längre bort från filmen vilket gör att f ökar => mörkare bild.

För att få förstoringsgrad 1:1, dvs att utsnittet är lika stort som filmrutan (24*36mm för vanlig 135 film) krävs att man dubblar avståndet objektiv-film. Exempel: med en 50mm mellanring får man förstoringsgrad 1:1 med ett 50mm objektiv. Om objektivet står på f2.8 kommer den effektiva bländaren att bli f5.6.

Detta tilsammans med att skärpedjupet minskar på korta avstånd gör att många använder blixt, stativ och reflexskärmar vid macrofotografering. Med mer ljus kan man använda mindre bländaröppning och få bättre skärpedjup.

 

[sir PB]

omvänt objektiv på EOS 1000

Av en kompis har jag fått lära mig att svänga objektivet bakfram (ju kortare brännvidd desto större förstoring), men ljusmätningen fungerar ju inte som den ska då. Jag fotar med en EOS 1000 FN och tekninken är att ta loss objektivet och hålla det så tight mot kamerahuset som möjligt för att inte släppa in ljus. Skärpan ställer man genom att närma sig eller öka avståndet till motivet. Min fråga är nu alltså hur man får en vettig exponering, hittills har alla bilder tagna på det här viset varit chansningar. Vissa har blivit bra, andra sämre... Gäller samma slutartid och bländare som när objektivet sitter fast i kameran, eller hur mycket måste man kompensera för allt man skär bort? Eller är det så att man ska ha helt andra värden än vad man har i vanliga fall?

Nån som vet mer än jag??

/Malin

Jag använd EOS 1000 för några år sedan och vad jag minns så gick det att ändra bländare på kameran även när optiken inte satt på. Jag har för mig att exponeringen blev bäst vid bl 1.0 men jag kan inte verifiera det.

Om du köper en beg kamera så rek. EOS 5 den klara ljusmätning både utan optik och med optiker som jag bygt om, och är inte så dyr. Den har även nerbländning så att du kan se skärpedjupet innan tagning.

/fotograf PB
http://sir-pb.dk