I september förra år paddlade jag in ett fögelskyddsområde. Grunda vikar m.m. och ändå dessa läger relaterade skitpapper. Dessutom slaktade hassel buskar(fridlysta). Här är det vi fliluftsmänniskor båtfolk och paddlare. Hur delar ni in riktiga friluftsmännikor vad och vad får man inte göra enligt er? Vad är det som gör att det är ok om ni gör det och när blir det inte okej?
Hörru hängbjörken, jag tycker absolut inte att debatten är absurd. Det är bra att vi tar den i ett forum som detta, för friluftsintresserade. Samtidigt är jag inte ett dugg förvånad, vilket du tycktes vara i starten av tråden, över att det är just friluftsmänniskor som sätter sig över denna typ av regler.
Det är ju mer regel än undantag att den som skaffat sig vana inom ett område börjar sätta sig över regler. Det är inte utan undantag - t ex tror jag bestämt att de flesta riktigt vana sportfiskare blir mer och mer regeltrogna med tiden, eftersom de inser värdet i fångstkvoter, fiskekortspriser etc. Men inom många områden är det tvärtom: Yrkesföraren som konstant kör för fort, läkaren som vågar prova behandlingar utanför vårdprogrammet, skogsägaren som börjar snabbfälla träd utan visirförsedd hjälm, invanda stadsbor som vet när de kan gå mot rött och inte, etc etc.
Jag ser två viktiga komponenter i detta betéende.
a) Först finns förstås inslaget av übermensch, dvs att "jag som är så van vet minsann bättre än reglerna vad som är rätt och fel", och om man tänker efter så kan det mycket väl vara så. Det är inte bara möjligt utan t o m troligt att det finns dem som skaffat sig så mycken kunskap och vana om ett område att de gör det bättre än vad man gör by the book. Problemet blir ju då att skilja ut dessa privilegierade som får "stå över reglerna", samt att dessa måste vara beredda på att ta konsekvenserna av sitt handlande (de blir ju personligt ansvariga och kan inte säga "jag gjorde bara som reglerna föreskrev") vilket leder oss in på
b) konsekvenserna av vårt handlande. Den som ständigt kör för fort riskerar inte bara sin utan kanske ffa andras hälsa. Den som fäller träd utan hjälm och i dålig belysning riskerar ffa sitt eget huvud. Den som tar två av de där björkslypinnarna som står sex-i-en-klunga gallrar åt skogsägaren, och den senare är bara glad för tjänsten (eller är en praktidiot som själv gott förtjänar att gå och svettas med röjsågen tio år senare när de sex björkpinnarna konkurrerat ut varandra och dessutom tallplantorna bredvid). Den som bryter torra kvistar under en gran likaledes (h-vete vilket bök det är att fälla en gran när de torra underkvistarna är så täta att man knappt når stammen med sågen!). Den som skiter uppströms ett vattendrag eller häller ut sina överkokta makaroner i fjälljokken gör någon annan en otjänst; den som skiter och stoppar skitpapperet under en sten nånstans på en fjällslätt och bidrar på sin höjd till grönskan, till skillnad från den som lämnar sin silverfärgade REAL Turmat (eller är de orange?) för generationer av kommande fjällvandrare att beskåda.
Jag anser således att en regel- och naturkunnig person gott kan tillåta sig att stå över reglerna, om han/hon kan vara säker på att det inte drabbar "naturen"/ekologin (vitt begrepp), andra utelivare eller markägaren. Själv kan jag t o m vara storsint nog att tillåta den som så önskar att leka överlevnad på min mark och knycka färskt granris, men det är förstås ett plus om de frågar först, men jag kommer inte att skrika på dem om de missat den detaljen.
Då skriker jag hellre på alla andra natur- och miljösabbare som åker ensamma i sina combis, duschar halvtimmesvis eller håller på med motorsport. De behöver minsann inte fråga någon om rätten att fara ovarsamt fram med gemensamma värden!
/A.
