Bortglömda områden i Sarek?

[brigas]

Har bara passerat genom Änok till fots en gång,och det finns ju ett område med massor av vindfällen(som markägaren inte får ta rätt på).Jättejobbigt att gå där.Klättra upp och ner och över och under och mellan trädstammar.
Bäst är att dra kanot upp längs en skogsväg och sen paddla,ett jättefint delta,mindre än själva Kvikkjokksdeltat,sen kan man ju gå på diverse utfärder och enligt min salig far kan man visst gå rätt bra vägar här;(dock har väl vi gått lite fel som vanligt).
bitvis fint gå vid Njåtsosjokken tex,och uppe på mindre berg och kullar.
Hoppas verkligen INTE det blir nån nationalpark här;däremot avverkningar och gruvor bör man väl kunna slippa ändå.
Åkt skidor med och utan hund desto oftare genom åren.
Tjuolta och Änok var toppen för hundturer och skoter vintertid,nu är det besvärligt då så få skoterspår körs åt det hållet.Fina fiskesjöar,mycket älg i området.
"

 

[tobiasdr]

Området norr om Äparmassivet kändes folktomt när jag var där i somras. Grundsten nämner platsen som en av Sareks botaniskt mest intressanta. Ligger ett flygplansvrak nere vid Vuoinesluobbalah som kan vara värt att besöka. En bestigning av norra Äparkammen rekommenderas som numera är en av mina favorittoppar i Sarek. Nedanför kammen kan man komma tätt inpå båda glaciärerna och nedanför Ruopsokjekna vid issjön finns en liten spännande tältplats (se bild).

/Johan

En sannerligen spektakulär gräsplätt. Vet du ungefär var vid Vuoinesluobbalah som vraket ligger? Det borde vara så stort att det syns på Googles satellitbilder, men jag såg inget längs den södra stranden.

 

[fowwe]

Hoppas verkligen INTE det blir nån nationalpark här;däremot avverkningar och gruvor bör man väl kunna slippa ändå.
Åkt skidor med och utan hund desto oftare genom åren.
Tjuolta och Änok var toppen för hundturer och skoter vintertid,nu är det besvärligt då så få skoterspår körs åt det hållet.Fina fiskesjöar,mycket älg i området.

Britt, kan du säga lite mer om varför du tycker det inte bör bli nationalpark här? Pga restriktioner ifråga om t ex jakt och fiske för ägare och lokalbefolkning? Och tänker du på mer än själva Änokområdet?

När det gäller Njoatsosvágge går Sarekgränsen mitt i jokken. Det känns konstgjort, men det är kanske en kompromiss med andra intressen. Jag tycker nog att hela dalgången - på båda sidor om jokken - borde vara med. Med mera.

Men det är klart att det är lätt att som jag sitta på avstånd och tycka till om områden som andra äger och vistas i. Men gruvbrytning gagnar inget annat än kommersiella intressen, och frågan är hur det värdefulla Änok ska kunna få skydd mot en sådan exploatering.

/Hans

 

[brigas]

Gruvbrytning och avverkningar med maskiner vore hemskt om det skedde.Tro inte att jag är emot nationalparksutvidning av dessa anledningar.
Men Nationalpark än närmre våra dagsutflyktsområden,nej tack!
Inte ens hugga sej ved till brasan,slut med fiske,älgjakt.
Inte få ta med hund i närområden.
Skoteråkandet är redan än mer begränsat vilket ju gör att det inte är lätt att åka hund och skidor här längre.
Att Pårekområdet (vet inte om det gäller Njåtsosvagge också) hamnade i Sareks Nationalpark beror ju på att det blev en slags "ersättning" för det som förstörts i och med vattenkraftutbyggnaden längs Stora Lule älv i Stora Sjöfallets Nationalpark.

 

[sachsaren]

En sannerligen spektakulär gräsplätt. Vet du ungefär var vid Vuoinesluobbalah som vraket ligger? Det borde vara så stort att det syns på Googles satellitbilder, men jag såg inget längs den södra stranden.

Jag tror jag kan hjälpa dig.
Det är inget vrak, bara två trasiga flottörer av en Junkers W-33/34.

Här är bildlänkar till två Ju W-33/34:
http://www.nasm.si.edu/webimages/640/SI2004-51792_640.jpg
http://www.airforce.forces.gc.ca/v2/equip/resrc/images/hst/l-g/junkers2.jpg

När man vet vad man söker ser man flottörerna på Goggle-Maps-kartan.
Jag bifogar några bilder och två Google-Earth-skisser.

Det finns en mkt spännande historia bakom flottörerna.

 

[sachsaren]

Apropå historian bakom flottörerna vid Vuoinesluobbalah. Jag skriver det här nya inlägget eftersom jag inte kunde tillägga fler bilder till det andra.

I slutet av 90-talet kontaktade jag Ajtte-museet i Jokkmokk och frågade om de visste något om "vraket". De förmedlade kontakten till K-G Andersson som hade forskat intensivt om det och som hade dokumenterat sina resultat i en publikation.

Det är otroligt hur många detaljer han lyckades gräva fram.

Titeln är medveten tvetydig eftersom magnesitbrottet faktiskt är vitt (se bilderna) och hela proceduren att få ett undantagstillsstånd för att driva gruvverksamhet mitt i parken kan interpreteras som ett vitt brott.
Bakgrunden är andra världskriget och magnesitbristen i samband med det. Magnesit var (är?) oumbärlig för stålindustrin och därför startades Sarek-brottet 1935. Det bygdes en liten damm för att höja vattennivån i Vuojnesluobbalah.
Sedan kom de med Junkers-vattenflygplan och transporterade utrustning dit och magnesit tillbaka ner till Sjöfallet.
En gång kom de t o m med en tremotorig Ju 52 och piloten Ernst Roll sa senare att det var det värsta han någonsin varit med om - att starta sin tungt lastade Ju 52 där på Vuoinesluobbalah.
För det mesta flög de med mindre Junkers-plan. Det var mkt farligt hela tiden, eftersom Vuoinesluobbalah är så grunt och vindarna är knepiga där i dalen.

Det hände två flygplansolyckor under gruvdriften.

Den första hände den 18 april '45 när förgasarna på en f.d. tysk W34 (byte efter desertering av en tysk pilot på hösten '44) isade igen och planet kraschade på Niento-fjället. Piloten Jesper Hydén var oskadd, tog flygplanskompassen och pulsade 25 km genom meterdjup snö tillbaka till sina kolleger.
Niento-vraket ligger inte kvar.

Den andra olyckan hände på sommaren 1945. Planet var för tungt, lyfte för sent och förstörde flottörerna vid dammen. Piloten Widell och själva planet var oskadda, det hämtades nya flottörer och planet lagades där vid stranden. De gamla flottörerna lämnades där.

Sedan var kriget slut och det fanns enklare möjligheter att få magnesit. Det högt riskabla företaget inställdes omedelbart och än idag ligger en transportklar hög magnesit nere vid sjön.

Hela historien är en mkt spännande läsning och jag kan bara rekommendera att försöka få tag på den.

 

[Bulingen]

Intressant historia det där!
Enligt mig så är dock lämningar av gruv-verksamhet som ett fult, oläkt sår i en nationalpark.
Vid Alkkavare kapell finns det också spår av liknande art. Själva kapellet är ju även det byggt av det stenmaterial som bröts där.

 

[pery]

Efter hur många år övergår gammal gruvdrift från fula industrirester till intressanta fornlämningar?

 

[Mellan]

Verkligen intressant det där. Har tidigare försökt hitta information om "vraket" utan resultat. Fanns tyvärr kvar en del skräp i området från gruvdriften.

 

[tobiasdr]

Ja, jag vet inte vad jag ska säga, Sachsaren. Tack för det otroligt omfattande svaret.

Jag undrade vad den vita fläcken på kartan är för något, för det verkade vara opassande med snö där. Nu vet jag: en hög magnesit!

http://maps.google.com/maps?f=q&sou...5316,17.916899&spn=0.002699,0.021973&t=h&z=16

 

[dHANScan]

Hjortron- och andra okända ställen i Sarek

Från mina många besök i NP Sarek tror jag det finns bara ett som har besökts väldigt lite.

Det var 24 juni 1990 att jag korsade Låvdak på väg från norra Ruohtesvágge til Guohpervágge. Jag gick upp söder om Jålle och sen var det på snö på ungefär 1300 meters höjd i ca. 8 km via Skájdásjtjåhkkå.
Hur det är när snön täcker mindre areal på sträckan vet jag inte, men troligen är det ganska människotomt...

Vidare vet jag inte om branten ovanför Skanábákte kunna vara ett tipp för dom som tar sig ost-väst på väg till och från Suorva osv. Jag har tältat på stället i juni 1998 och senare varit på dagstur i juni 1995, där jag gjorde Standardrutt Fågelinventering i kvadrat 28H7h. Området där Tjievrajågåsj rinner ned över Bákten är mycket vackert – men det är ju NP St Sjöfallet och ”endast” med UTSIKTE till NP Sarek, eftersom nationalparksgränsen går nere i Guckesvakkjåhkå.

Där du själva och jag gjorde Standardrutt i starten på 2000 talet (Låvdak, kvadrat 28H7c på kartan) kunna troligen också fylla kriteriet för långt borta.

Det borda också vara härligt om man kunna hitta ett ställa som Majjen's legendariska ”Frippes Fall” på BD 6:an i Abiskotrakten (se hans blogg och flera tråd här på Utsidan). Alltså ett ställa där en platt sjö rinner ut över en liten brant, där upp till oss XL-människor därvid kan duscha i 15 plusgrader vatten förrän bäcken löper vidare invid den vackraste tältplats. Kanske skulle Sarekstället på BD 10:an döpes FRIBBES Fall (samma uttal, även på danska!) för att undvika misstag. Detta kunna kanske milda Lantmäteriet att kunna göra flera kompletteringar på Fjällkartan på samma tid. Men först får man väl säkra sig behörigt vid kompetenta personer att det verkligen inte finns SAMISKA NAMN på dom här fina ställen! En fördel med två ställen är att vi är många som aldrig når att besöka båda trakter i ett liv – men förhoppningsvist det ena ställe!
Tyvärr kommer jag inte just nu ihåg där ett sådant varmtvattensduschställe skulle finns, men jag skal tipsa Er om jag lyckas hitta det...

Intressant mycket info om magnesitbrottet och om flygvraken på norra sidan av Ähpar i inlägg ovan! Jag minns det är Grundsten's bibel som också beskriver det? Väsentligt är att magnesitbrottet har gjorts EFTER att nationalparken hade bildats – vid Alkavare kapell borde det vara en äldre sak

vänligast,
Hans, Danmark

 

[fowwe]

Hela historien är en mkt spännande läsning och jag kan bara rekommendera att försöka få tag på den.

Även din "kortversion" har varit väldigt spännande att läsa. Tack för det!