Bohusleden, Foton, rastplatser, smultronställen

[Strevert]

Tänkte att dom som råkar ha kameran med sig ut på Bohusleden kanske kan lägga upp lite fotografier från leden, så man kan se hur den sköts om på sina ställen och även varna om dåliga bitar eller visa fina ställen.

Gick nu den 28 Juli 2006 mellan Hasteröd och Glimmingen.

Fann leden Hasteröd - Vassbovik relkativt lättvandrad och fin, medans mellan Vassbovik - Glimmingen, dåligt skött och trist.

http://www.utsidan.se/medlem/album/visa.htm?ID=15091

http://www.utsidan.se/medlem/album/visa.htm?ID=15092

http://www.utsidan.se/medlem/album/visa.htm?ID=15093

 

[basta]

11 dagar på leden...

Gick från Strömstad till Romelanda i juni. Nedsågad ledmarkering vid Norska gränsen, fick kryssa med kompass för att hitta rätt.

Det samma norr om Udevalla, det var säkert finfint markerat men snårskogen har växt sedan dess. Mera kryssande.

Uddevalla är det jag minns bäst av hela vandringen: leden delar sig och skall återsluta på samma ställe vid Glimmingen. Icke! Den del som jag märkt ut är borttagen och det visar sig inte förrän efter ett antal km. Dubbelkontroll mot, av kommunen, uppsatta kartor ger ingen hjälp. En vettig människa skulle kanske vid det här laget ha vänt om men jag är för obstinat för mitt eget bästa ibland Efter att med kartan ha tagit mig fram längs cykelvägar och över motorvägar ser jag plötsligt en grå markering. Inte så osynlig som den var avsedd att vara. Vid närmare granskning visar sig denna grå färgfläck dölja en orange. Så under mycket svärande och hälvärk tar jag mig så småningom fram till en elstängslad hästhage och där sover jag över. Nästa dag när jag följer stängslet får jag hjälp hos den lokala MC-klubben och hittar så småningom leden. Allt är fröjd tills orange återigen är övermålat med grått, är dock beredd på detta och låter mig inte imponeras. Desto mer ställd blir jag vid nästa motgång. För att tidigare ha surat över bristande märkning blir jag nu tungt frustrerad över hundratals orange prickar kors och tvärs på hundratals träd. Ibland i täta klustrer ibland utspridda med 50 meters mellanrum. En lätt paranoia infinner sig och jag misstänker en hord fulla markägare, svingandes sprejburkar, som beslutat sig att göra livet surt för vandrare som inte förstått att denna ledbit inte längre skall användas. Följer E6 och kommer småningom på rätt spår. Mycket tråkig grusväg efter det fram till Bredfjället.

En lite varning om dasset vid lägerplatsen vid Store Vektor som visas på Streverts bilder, getingar har byggt bo i holken. Hade tur att det regnade när jag var där, om jag inte strulat med täckplagg utanför så hade jag nog glatt satt mig innan jag upptäck dilemmat. Det hade blivit jämfotaskutt ner i sjön. Nu klarade jag mig med en liten språngmars Satte upp en lapp i vindskyddet om saken, hoppas den har räddat ngn…

Det var väl lite av de saker jag kom att tänka på, mest negativt iofs, inte meningen att avskräcka någon från Bohusleden. Den är fin om man bortser från de långa asfalts och gruspartierna, samt detaljer som utebliven alternativt överväldigande ledmarkering
Karta och kompass är viktigt att ha med. Det var även mycket "ledsabotage", välta/omplacerade pilar i kombo med dålig markering.

Skall klämma hela nästa gång jag är ledig.

Med vänlig hälsning
Basta

 

[vinberg76]

samma sträcka

Hej!!

Gick samma sträcka i augusti förra året, de två vindskydden var nog bland de två tråkigaste vi sett på hela bohusleden, det första du visar, där har de lagt vindskyddet så det är vänt från sjön + att utedasset är 2 meter från vindskyddet, det andra ligger precis vid en fotbollsplan.

visar en bild tagen vid vindskyddet vid djupevatten

http://www.utsidan.se/medlem/album/visa.htm?ID=15244

 

[vinberg76]

Ytterligare ett vindskydd

Var tvungen att lägga in ett vindskydd till som jag tycker är ett av de bättre utmed hela leden.

Ligger utmed etapp 25 (Håvedalen-Krokstrand)

http://www.utsidan.se/medlem/album/visa.htm?ID=15496

/Magnus

 

[Zeeke]

Men smultronställen då?

Mest lite gnäll på vindskydd och markeringar i den här tråden tycker jag. Innan jag tar upp smultronen vill jag framhålla att markering och skötsel av lederna varierar från kommun till kommun. Sedan ett år har Gipen OK tagit över Bohusleden genom Lilla Edet. Jag mötte två av deras medlemmar med var sin pensel och färgpyts förra hösten. De berättade om planer på att lägga om leden förbi något sunkit ställe och jag bad dem lägga ut en spång över leran vid St Gunnarsvattnets norra ända.

Vindskyddet vid Grandalen sköts ideelt av någon som tröttnade när man låste grinden vid tillfarten. En orienteringskklubb skötte, kanske fortfarande sköter, Bohusleden norr om kungälv. Vem som tömmer sopmajor och skithus vet jag inte.

Men det mesta tycks ligga på kommuner som lejer ut det på ideella föreningar och gratisarbetande medlemmar. Standarden är mycket varierande med andra ord. Jag vill föreslå att de som är ute på vandringslederna skriver ett email till den som ansvarar för underhållet. Fvb till lämplig organisation personal eller ideelt arbetande. Skriv om det som är bra, skriv om det som är dåligt.

Utsidan vore väl inte fel ställe för att etablera ett samarbete med handläggare av naturparker och vandringsleder?

 

[Zeeke]

Ett av mina smultronställen - Flogget

Norr om Store-Väktor och vindskyddet där ligger Flågfjället även kallat Flogget. Ruinerna efter en gård från 1500-talet.

I ett sammanhang beskrev jag en promenad från Store-Väktor till Flogget. Orkar du läsa?

Vagn ser sig om osäker på vad han ska ta sig för. Det är för tidigt att sova. Han har fortfarande ingen aptit och de obehagliga tankarna mal runt i huvudet. Han ställer undan handyxan bredvid ryggsäcken och knäpper bältet om midjan för att gå en runda. Han behöver röra på benen. Innan han ger sig iväg rullar han ut liggunderlaget och sovsäcken.
Stigen norrut blir sämre efter rastplatsen. Den är fortfarande körbar men täcks av växtlighet vilket visar på att den inte används lika mycket som fram till vindskyddet. Efter halvannan kilometer smalnar stigen ytterligare vid en gård. Vagn stannar och överblickar platsen. Boningshuset är knappt större än ett torp och ladan ser ut som en ladugård i miniatyr. En stor vedstapel i skydd under taket framför logdörren tyder på att logen och stallet inte används.
Gården ligger i söderläge och är omgiven av skog på tre sidor. Mot sjön sträcker sig ett öppet fält ner till stranden. På en ställning ligger en kanot och bredvid den en plasteka uppdragen på land.
Inom reservatet hålls all ängsmark öppen för att bevara den gamla kulturbyg-den medan skogen får växa och utvecklas på egen hand. Träd som faller tving-ar vandrare och djur att gå över eller runt. Enstaka träd som gått omkull och blivit hängande över stigen tvingar passerande att huka sig och gå under.
Efter gården som enligt kartan heter Bremseviken fortsätter stigen över ett krön och vidare ner i en skyddad dal där Vagn stannar. Intill stigen reser sig en lodrät klippvägg. Nedanför klippan ligger det stora kantiga stenblock. Mörka och välhuggna rektangulära stenblock med släta sidor och skarpa hörn sprängda ur berget av is. Eller var det kanske ett verk av forna gigantiska stenhuggare? Vagn ler åt sina fantasier. Till höger om stigen ligger en jämn berghäll som slipats mjukt välvd av inlandsisen. På bortsidan av dalen leder stigen uppför en sluttning täckt av skog. Intill honom i dalgången står en mosstäckt stengärdsgård. Den består av två sidor som står i rät vinkel. Stigen följer gärdesgården. Efter vad han kan se är gärdesgården återstoden av en ursprunglig inhägnad och det enda beviset på att dalen varit bebodd. Vagn har tidigare sökt efter fort-sättningen på gärdesgården men aldrig funnit minsta spår av vare sig den eller husgrunder.
Vagn dröjer sig kvar i dalen där allt är vilsamt grönt i flera nyanser. Marken och stenarna är klädda i grön mossa och träden grönskar i färger som inte ens hösten kan ändra. Bergssidorna är täckta av krypande växtlighet. Allt är grönt. Utom den släta klippan ovanför stenblocken som är mörk och nästan helt svart.
Solen har inte fri tillgång till ravinen utan ljuset filtreras genom trädkronorna och ger dalen ett dämpat rogivande ljus. Vagn fastnade för platsen redan första gången han kom dit. Den gröna dalen som han kallar den för sig själv är den mest avstressande miljö han kan tänka sig. Han blir stående en lång stund.

Just som han ska gå vidare skymtar han en rörelse bakom sig på stigen. Ett huvud försvinner snabbt ner bakom krönet när han vänder sig om. Vagn reagerar inte på händelsen utan fortsätter sin promenad. Mannen i kostym som gömmer sig bakom stigens krön dröjer lite innan han fortsätter i Vagns spår.
Stigen fortsätter utför en bergssida ner till sjön där den följer stranden. Vatten har slagit upp och samlats på stigen. Som att vada i sjön, tänker Misha och går med nedböjt ansikte i ett försök att undvika de värsta pölarna. Han tittar upp och upptäcker att han nästan har kommit ikapp vittnet som kastar en blick över axeln. Längre fram grenar sig stigen och mannen han försöker skugga lämnar sjön och viker av in i skogen. Misha som vill ge sken av att inte följa honom fortsätter rakt fram. Han stannar först vid en välvd träbro över en bäck som förenar Bråtesjön och Brokaviken i Store-Väktor med varandra.

Ett par kilometer längre fram på stigen hör Vagn ett livligt porlande. En förvarning om att han närmar sig ett vattendrag. Han kommer fram till en bäck med porlande friskt vatten där han passar på att dricka och fylla på vattenflaskan. Bäcken är bred men grund och han tar sig lätt över på flata stenar utlagda i strömfåran. Stenarna har genom årens lopp slipats jämna av det strömmande vattnet och av oändligt många steg. Många av bara fötter. Efter en kort promenad på andra sidan bäcken kommer han till en öppning i skogen där han stan-nar och ser sig om.
Två stengärdsgårdar korsar stigen och gör honom nyfiken. Han går in genom ett grindhål och upptäcker att det är två parallella gärdsgårdar som löper från skogen i söder och fortsätter över gläntan och uppför en sluttning. Han har kommit in på fägatan till Flågfjällets gårdsruin.
På krönet av sluttningen kan man se ut över det som en gång var en bondgård. Byggd redan under 1500–talet. Kanske den äldsta av gårdarna som brukades på Bredfjället. Vagn känner spänningen krypa genom kroppen. Ruinerna efter Flogget sätter igång hans upptäckarglädje. Vad kan han läsa ut av ruinerna?
Det enda som finns kvar av boningshuset är grunden. Storleken på den tyder på att bostaden var ungefär fyrtio kvadratmeter stor. En stenhög visar var skorstenen har stått och en nött stentrappa markerar platsen för dörren. Trappan står tätt intill grunden. Ett tydligt tecken på att det inte fanns förstuga. Bonings-huset låg på gårdens högsta punkt men ändå i skydd av berg på alla sidor. Han sätter sig på trappan och ser ner på resterna av uthusen på sluttningen nedanför kullen.
Stenarna som utgör ladans grund talar till honom som en utbredd ritning. Stenbron upp på logen finns kvar som en bro ut i tomheten. Det finns ett mellanrum på kanske två meter mellan bron och grunden som tyder på att en sista del av bron var byggd i trä som sedan länge multnat bort. Han kan utläsa var logen en gång fanns. På vänster sida kan han ana sig till platsen för fjöset, med gödselrännor och plats för upp till fyra djur. På höger sida finns bara grunden efter ytterväggarna kvar runt en intetsägande tom rektangel. Under logen fanns på femtonhundratalet som långt senare ett utrymme att ställa redskapen; plogen harven höskrindan. En öppning i grunden pekar ut var man kunde rulla eller dra in dem under tak.
För sitt inre kan Vagn se de knuttimrade väggarna. Grovt tillyxat timmer hopfogat med mossa omålat och askgrått. Han kan också se spåntaket. En tanke slår honom att det kan ha varit en spånlada? Hur såg här ut på femtonhundratalet? Fanns skogen kvar? Eller var den uppeldad? I början av femtonhundratalet var Bredfjället liksom hela Bohuslän norskt eller räknades det som danskt? Norge tillhörde Danmark på den tiden.
Vagn reser sig och fortsätter. Från Flågfjället går stigen uppför en kort brant backe för att strax efter krönet försvinna in i skogen. I skogsbrynet stannar Vagn och vänder sig om. Figuren han sett vid två tillfällen tidigare står på fägatan nere vid gården och ser bortkommen ut. Vagn ler inom sig över att en människa ens i gott väder går en skogspromenad klädd i kostym och lågskor. Han fortsätter.
En bit från gården stannar han vid en skylt. Långa Ängen står det på en snidad trätavla. Han står vid ruinen av en backstuga. Vagn fortsätter gå men börjar fantisera om gården och backstugan.

Han börjar drömma om en liten pilt med ett spö i handen. Pojken går barfota och driver korna till bete på ljungheden. Där han kommer att stanna tillsammans med djuren hela dagen. Pojken vinkar åt sin far som står på en stege och hamlar lindarna. Årsskotten är tänkt för att dryga ut vinterfodret till djuren. Man odlar havre och råg på gården samt på en liten lott även rovor. Vallpojkens mor sitter på trappan och rensar svamp. Nedanför trappan kryper ett barn på sin kanske första upptäcktsfärd i den stora värld som gården utgör. Från ett uthus med inhägnad hörs grymtande från grisen. Vagn drog sig till minnes vad en mötande flanör berättat för en tid sedan. En äldre man som bodde på Bredfjället berättade om gamla tider. Till exempel att om en ko kalvade på hösten hände det att man under kalla vintermånader tog in kalven i boningshuset. Kalven var kanske den enda källan till inkomst man hade under året. Ett litet kök och ett rum med bäddar för föräldrarna och fyra eller oftast fler ungar. Ovanpå detta en kalv som åt och sket i ett hörn med halm. Något sa Vagn att hans bild av en fattig bondfamiljs liv inte var överdriven.
Vagn fortsätter sin dröm. Han ser backstugusittaren Pål med krum rygg och grått tovigt hår. Pål bär slitna men hela kläder av grå vadmal. De är inte anmärkningsvärt rena. Pål bor ensam i backstugan ovanför gården sedan hans fru dog under en snöstorm ett halvår tidigare. Hon led länge av ett malande ont i magen. Den dova molande smärtan förvärrades plötsligt med bloduppkastningar. Det otjänliga vädret gjorde det omöjligt att ta sig fram till Ljungskile och till närmaste doktor.
Den gamle mannen har svårt att reda sig själv. Han är över fyrtiofem år, en ansenlig ålder 1683 och han har slitit ont sedan barnsben.
Idag är han städslad för att hjälpa till med träden. Han behöver inte stå på stege och skära grenar då bonden vill ha Pål till hjälp att bära in skörden från träden.
Kvar i sina drömmar går Vagn förbi östra spetsen av Långevattnet och svänger in på stigen mot Vargefjället. En älg brakar utan vidare över stigen och får Vagn att studsa. Han blir medveten om att han gått längre än han avsett. Han skulle ha vänt när han kom till sjön han nyss passerade. Solen står lågt och det blir snart mörkt. Han vänder om, ökar takten och går tillbaka.

När han närmar sig stigen vid Långevattnet dyker en bekant figur upp på nytt. Mannen i lågskor och kostym kommer gående mot honom. Vagn hör att skorna tjippar. Skodon och strumpor är genomblöta och för varje steg pressas lite vatten ur dem med ett karakteristiskt ljud.

 

[Zeeke]

Ulveberget

På Ulveberget någon kilometer norr om etappgränsen vid Hasteröd ligger en torp- eller gårdsruin. Man kan se lämningarna efter folk som brukat jorden på en svårtillgänglig plats.

Min fantasi spelade mig följande spratt:


Strax efter Myrtuvan viker Bohusleden in i skogen på en smal grusväg som leder upp på Ulveberget. Vagn går uppför backen i snabb takt för att komma igång och samtidigt mjuka upp kroppen. På en platå strax under krönet stannar han framför en ruin av en jordkällare. Väggarna till källaren står kvar och göms delvis bakom ett tätt buskage. Taket har rasat in och en tall som fått fotfäste på insidan av källarmurarna sträcker sig genom öppningen mot ljuset. Dörröppningen står fri och röjer en meterdjup källarvägg. Genom öppningen lyser den lågt stående solen likt en smekning. Där finns grovt huggna stenar som bearbetats för att passa in men fått bevara sin naturligt runda form. Vagn frapperas av hur jämnt och vackert stenarna ligger. Det svepande ljuset gör väggen levande på ett sätt som en murad vägg aldrig kan bli. Han har sett ruinen vid flera tillfällen men stannar varje gång på väg förbi och beundrar hantverket. Vagn tycker om att se solen levandegöra väggen med sitt varma ljus.

 

[Cremytos]

www.bohusleden.info

Ni som flitigt vandrar på Bohusleden kanske skulle vara intresserade av att hjälpa till med den nya sidan http://www.bohusleden.info ?

Tanken är att skapa en samlande resurs för Bohusleden i Sverige eftersom detta helt saknas i dagsläget. Jag kommer inventera alla leder som jag hinner med men givetvis så skulle hjälp med detta uppskattas. Och framför allt uppskattas synpunkter på innehåll och önskemål om kommande funktioner.

 

[fnöskticko]

rätt placering av skärmskydd

Egentligen är den optimala placeringen av ett skärmskydd (den korrekta termen är förstås skärmskydd, men i vardagslag används oftast "vindskydd"), med öppningen vänd från till exempel en sjö då vinden oftast ligger på i riktning från sjön och in mot stranden. Detta är förstås lite tråkigt eftersom de flesta anser att den vackraste vyn är den ut över vattnet. Att en placering av skärmskyddet med öppningen åt stranden till är optimal beror således på att vindskyddet ska bli det bästa. Annars skulle kanske ett sådant här byggnadsverk kallas "vy-koja" och inte vind/skärmskydd???

 

[Zeeke]

Re: www.bohusleden.info

Ni som flitigt vandrar på Bohusleden kanske skulle vara intresserade av att hjälpa till med den nya sidan http://www.bohusleden.info ?

Tanken är att skapa en samlande resurs för Bohusleden i Sverige eftersom detta helt saknas i dagsläget. Jag kommer inventera alla leder som jag hinner med men givetvis så skulle hjälp med detta uppskattas. Och framför allt uppskattas synpunkter på innehåll och önskemål om kommande funktioner.

Två själar om samma tanke. Se min hemsida:

http://bb.domaindlx.com/McZeeke/

Jag bor på Västra Berg 1 km från Etappgränsen Hasteröd. Tyvärr är de flesta foton jag lagt in från en dålig digitalkamera. Men nu har jag upptäckt att man vid framkallning av vanlig film kan få bilderna även på en CD så lusten att fotografera har vaknat till liv.

 

[Zeeke]

Re: rätt placering av skärmskydd

Egentligen är den optimala placeringen av ett skärmskydd (den korrekta termen är förstås skärmskydd, men i vardagslag används oftast "vindskydd"), med öppningen vänd från till exempel en sjö då vinden oftast ligger på i riktning från sjön och in mot stranden. Detta är förstås lite tråkigt eftersom de flesta anser att den vackraste vyn är den ut över vattnet. Att en placering av skärmskyddet med öppningen åt stranden till är optimal beror således på att vindskyddet ska bli det bästa. Annars skulle kanske ett sådant här byggnadsverk kallas "vy-koja" och inte vind/skärmskydd???

Vindskydden vid Stora Hästevatten och Djupevatten på sträckorna Lysevatten - Bottenstugan resp Hasteröd - Lysevatten ligger vända åt väster mot resp sjöa. Jag övernattade i mitten av oktober förra året en kall: regnig blåsig natt vid Stora Djupevatten. Det vindskyddet är dragigt. Stora springor mellan stockarna. Regnet slog inte in under taket så de fungerar rätt bra trots allt.

 

[Vandraren_83]

Ni som flitigt vandrar på Bohusleden kanske skulle vara intresserade av att hjälpa till med den nya sidan http://www.bohusleden.info ?

Tanken är att skapa en samlande resurs för Bohusleden i Sverige eftersom detta helt saknas i dagsläget. Jag kommer inventera alla leder som jag hinner med men givetvis så skulle hjälp med detta uppskattas. Och framför allt uppskattas synpunkter på innehåll och önskemål om kommande funktioner.

Vad roligt att hitta detta även fast det är många år för sent. Tänkte gå Bohusleden i sommar men hittar föga information. Hur går det med din sida?