Blodtryck - igen.

[camoscio]

Tack. Ja, jag klarar min vardag utan vank, och jag kan gå med packning, kanske det rentav blir en sensommartur i Schweiz (bestämmer på måndag). Springa kan jag nog inte, stöter för mycket. Jag har slutat ta värktabletter och jag har fått övningar av fysioterapeuten, vilka verkar hjälpa en bit iaf. (Men de ska göras ofta och måste naturligtvis göras samvetsgrant under evt. vandring. Men även med spinal stenos ska man ju hålla igång)-

Blodtrycket var som mest 190/100 när jag tog infalmmationsdämpande (och dessutgom hade så ont att jag knappt kunde stå). Det är fortfarande högt, 145/90, vilket rä 10 enheter över mitt normala, men jag ser till tendensen.

 

[camoscio]

Sen ovanstående skrevs har jag hunnit med magnetkamera och höftröntgen (Ryggkliniken insisterade på det). Det är inte spinal stenos utan diskbråck, som jag levt med i 16 år. Samt åldersförändringar i diskarna i övre ländryggen. Höfterna var OK, det enda som syntes var en läkt bäckenfraktur (trafikolycka 12/2 2008).

Jag är i full gång med alla mina vanliga aktiviteter och känner mest av ryggen när jag suttit eller legat. Jag är kallad till Ryggkliniken, hoppas på goda rygg, men kan inte tänka mig operation av diskbråcket.

Blodtrycket är därmed också under kontroll. VC rekommenderar att man mäter trre gånger efter varann - den första mätningen ger nästan alltid högst värde. Igår hade jag 139-128-128, vilket nog är acceptabelt.

Lite förbryllande är att jag vid ett par tillfällen haft nedåt 120, en gång rentav under, vilket är det normala för yngre friska människor. Den stora variationen får mig att undra hur mycket resultatet beror av tillfälligheter i samband med mätningen, t ex hur nätt manschetten sitter. Men uppenbarligen finns inget att oroa sig för.

 

[Lico]

Kul att det går framåt för Dig och att Du mår bättre så Du kan vara igång, och diskbråck är ju iaf mindre illa än spinal stenos så lite tur i oturen.
Fråga varför är operation utesluten för Dig?

Lite fundersam över varför Du oroar Dig över blodtrycket dock det är ju inte så högt iaf inte jämfört med vad som brukar räknas som högt, själv är jag glad om jag kommer ner i 170/100 och då med medicin för högt tryck, så hade jag Dina värden vore jag glad.

Visst har värkmedicin biverkningar, efter 40 år med kronisk värk (är 52 nu) pga bla en nack fraktur och en kotkompression plus lite mindre allvarliga skador/frakturer så har jag testat i princip allt vad värkmedicin heter, inkl operation för att hålla ihop ryggen.
Har kommit till vägs ände inom vården då smärtrehab konstaterade att de gjort allt de kan och ingen hjälp finns för mig annat än att döva något med medicin, så med den är min normala värknivå +-7 på vårdens skala, men det går att både jobba och vara igång med det också bara lite jobbigare men man vänjer sig.
Alltså ge inte upp och sluta med saker Du gillar, men gör dem i ett lagom tempo och mängd som passar Dig!

I mitt fall kan jag säga att värkmedicinen är skillnaden mellan att kunna fungera eller ligga som ett nerdrogat paket på något vårdhem, så varför vara rädd för att ta medicin om Du har ont?
Visst den tar på njurar, lever och annat men Du kan iaf fungera och vara igång och ha ett bra liv och skulle nu konsekvensen bli att Du tappar några månader eller något år i slutändan så är det väl inte så mycket att gräma sig över?
Alltså hellre ett bra liv med aktiviteter Du gillar om än lite kortare än inaktivitet och ett tråkigt liv men lite längre!

Fysioterapi är väldigt bra i detta läge och det har Du ju märkt, det hjälper mer än man kan tro bara man får rätt hjälp och är ihärdig, så där är Du på god väg tydligen, och då kan Du med lite tur dra ner på medicinen och ändå hålla värken i schack eller iaf på en acceptabel nivå.
Alltså ju förr Du accepterar att värken framöver är en del av Dig och slutar låta den hindra Dig från att göra det Du vill ju förr kan Du börja må bättre igen, allt sitter mellan öronen när det gäller detta och ingen läkare eller medicin i världen kan kurera det utan Du måste göra ett aktivt val!

My 2 Cent

Och jo jag vet att jag har en lätt cynisk inställning när det gäller värk och skador men det blir så med tiden inget illa menat med det.

 

[camoscio]

Du får mig att känna mig privilegierad, onekligen.

Jag oroar mig inte för mitt blodtryck, men jag håller koll. Det är en av fyra eller fem viktiga hälsofaktorer och den som är näst eller näst näst lättast för mig att hålla koll på. Lättast är midjemått och vikt.

Övriga, som blodfetter, fasteblodsocker vet jag genom årliga hälsokontroller.

Vården sätter en gräns vid 140/90, men mina vårdkontakter utvisar att de rycker på axlarna åt högre värden - troligen därför att jag är 71. Skulle jag avlida av en hjärtinfarkt eller stroke är det en samhällskonomisk vinst. I Andreas Eenfeldts bok Matrevolutionen sätts istället gränsen till 130/85 - högre värden jämställs med rökning av 7 cigaretter om dagen!

Vad som drev upp blodtrycket var en inflammationsdämpande kur, och sådana är tidsbegränsade, i detta fall 14 dagar. Den tycks ha hjälpt mot mina akuta besvär - jag kunde inte gå eller ens stå utan smärta. Idag finns inte det ringaste behov av smärtlindring.


Vad kan det finnas för anledning att operera ett diskbråk som jag tydligen levt med i 16 år? Jag gör mina övningar. De viktiga frågorna när jag besöker Ryggkliniken den 1 december är 1) kan jag förebygga en situation (inflammation?) som den i början av juli?
2) slutsatser av mina åldersförändrade diskar i ländryggen?

 

[Lico]

Det är alltid klokt att hålla koll och skönt att höra att Du inte oroar Dig då, vet att sjukvården är lite avig mot äldre men det går att få hjälp om man vill bara att gå på lite mera och vara påläst och kräva att få viss hjälp istället för att be snällt.
Hjälper inget annat kan man alltid skriva en "egenremiss" som ska behandlas likvärdigt med vilken läkarremis som helst vilket inte många vet om.

OjOj med de värdena så lider nog halva befolkningen av högt blodtryck ;-)

Klart Du inte ska operera om det inte behövs, men diskbråck har en ovana att ändras över tid och bara för att Du haft det i 16 år betyder det inte att Du kan behöva en operation framöver och OM det blir så menar jag att Du inte ska avstå såvida inte oddsen är för dåliga, tex som men min skadade nerv i ena armen där oddsen var 70/30 för att det skulle bli oförändrat eller värre så då tackade jag nej.

Men är oddsen bra så finns ingen anledning att lida i onödan, lite så jag menar men operation är alltid en risktagning så man får väga för- och nackdelar mot varandra innan beslut, och alltid begära ett "second opinion" om Du inte känner Dig nöjd eller bekväm med läkare eller undersökningar.

Håller tummarna för att Du ska slippa framtida problem dock och att Du får många fler trevliga år med kul aktiviteter.