Björnmöte

fredrikbergstrom

fredrikbergstrom

Hej,
Ibland har det sina sidor att bo på landet.
Igår när en av mina grannar var ute med sin jakthund stötte hunden ihop med två vargar som dessvärre anföll hunden ganska illa. Hunden verkar nu klara sig fysiskt ialla trots svåra bett.

Idag när jag tog en lunchlöpning hemifrån på min vanliga skogsrunda så hände det som jag väntat på.
Efter ett par km löpning (på toppen av tängerberget) precis efter att jag passerat toppen och var på väg utför berget springer jag mer eller mindre på en fullvuxen björn..


Helt plötsligt står jag 20-30 meter från en fullvuxen stooor sak. Han/hon tittar snabbt och springer därefter bort från mig.

Det hela går otroligt snabbt, Jag hinner inte tänka mer än ojoj det var en stor björn och vad gråhåring den är på rumpan/ryggen. Jag gissar att den var 150 cm i mankhöjd.

Men då rundan var planerad fick jag springa vidare i björnens fotspår några hundra meter innan jag svängde åt vänster och björnen höll åt höger.

Så här några timmar efteråt känner jag mig lycklig, det är ett privilegium att få vistas på samma plats som de vilda djuren och jag kände mig faktiskt väldigt rofull under själva mötet och under resten av rundan.

Är det någon annan som upplevt detsamma?

/ Fredrik
Övertänger
Falun

:)
 
Strykarräven

Strykarräven

Genom löpningen har jag nog haft de flesta av mina oväntade djurmöten de sista åren. Dels för att man ofta är ute, dels för att man kommer tyst och med fart. Sprang nästan på en älg (<5m avstånd...) för två år sen, vi blev ungefär lika rädda... Fick se min första grävling i Umeå senare samma år, en tidig morgon (halvfem) kom den kutande tvärs över löpspåret. Har inte sett nån grävling varken förr eller sen, inte häruppe iaf. Och mitt totemdjur räven får man ju ibland öga på också...

I stugan kan man i princip bara springa längs grusvägen, och när man kör den är det rätt sällsynt att se skogsfågel eller småvilt (händer ett par x/sommar). När jag springer däremot, och särskilt i skymningen, brukar det bli 1-3 harar och 1-2 skogshöns varje runda! Jag bävar för när jag springer på Vindli-björnen, som jag sett lämningar efter flera gånger.

I somras fick jag ju se en svartbjörn i USA, men det var vid vanlig vandring (oledat, tät skog) och inte löpning. Springandes fick jag däremot se en storj-la orm (i USA den också, art okänd) som skrämde mig halvt från vettet...
 
Excellent

Excellent

Nej, men som inlägget var skrivet så lät det som att hans granne var ute och rastade hunden. Jag ville få ett förtydligande om vad som verkligen skett. Ingen anledning att vara spydig för det....
 
brigas

brigas

Fasen,jag träffar aldrig på nåt spännande djur ute,nog för att det med största sannolikhet finns björnar nära,men att få se dom-pyttsan!
Draghunden har reagerat ordentligt några gånger senaste veckan när vi varit ute,och björnskit kar det varit på spåret.
 
Raskesven

Raskesven

Jag har sett björn och lo i skogen, aldrig varg som jag bara sett spår av och fått höra en gång, men mitt bästa möte var med järv för några år sedan:

d9f1c1fd9209fded2d8768a64a871d27.jpg


Järven på bilden dök upp över den kulle vi slagit läger bakom. När jag fått fram kameran var den på väg ner på andra sidan, jag runt kullen och hann få bilden:)

Raskesven
 
fredrikbergstrom

fredrikbergstrom

Vargincidenten

Nja jaakt eller inte.....det är frågan

Jo det som skrevs i tidningen är sant, dock så var det ingen jakt i ordets rätta mening.

Hunden var lös och tränades i att spåra upp småvilt.
Dock så var det denna gång vargar som spårade upp hunden.
Bengt hade ingen bössa med sig utan den låg kvar i bilen.

Innan råden spårar ur så är jag ingen varghatare och jag uppfattar inte bygden som sådan heller. Dock så är det otroligt tråkigt när händelser som denna händer.

/ Fredrik
 
Almgren

Almgren

Javisst har man sett lite djur (järv i nissunvagge för några år sen var fint). Har hört varg också, men ingen björn (om man inte räknar isbjörn men det var inte i sverige)

Men en dråplig historia var när jag nästan blev omkullsprungen av en älg, och då satt jag inne i bilen. Kom åkande ganska sakta med kameran bredvid mig tidigt en morgon på vägen vid Håckren. Helt plötsligt brakar det till och ut ur skogen kommer en älgko springande i full fart mot bilen, ser den och väjer så att den nästan genar över motorhuven.

OK, kameran var på sätet, men tyvärr han jag inte med den bilden. Fick dock några sen av älgen då den stod en bit in i skogen och klurade på vem jag var.

Christian
 
Jerry Olsson

Jerry Olsson

Fy fasen vad rädd jag hade blivit. Det närmsta jag kommit vilda djur är en hjort som dök upp framför mig - jag blev även rädd för den.
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Topp