Hej,
Ibland har det sina sidor att bo på landet.
Igår när en av mina grannar var ute med sin jakthund stötte hunden ihop med två vargar som dessvärre anföll hunden ganska illa. Hunden verkar nu klara sig fysiskt ialla trots svåra bett.
Idag när jag tog en lunchlöpning hemifrån på min vanliga skogsrunda så hände det som jag väntat på.
Efter ett par km löpning (på toppen av tängerberget) precis efter att jag passerat toppen och var på väg utför berget springer jag mer eller mindre på en fullvuxen björn..
Helt plötsligt står jag 20-30 meter från en fullvuxen stooor sak. Han/hon tittar snabbt och springer därefter bort från mig.
Det hela går otroligt snabbt, Jag hinner inte tänka mer än ojoj det var en stor björn och vad gråhåring den är på rumpan/ryggen. Jag gissar att den var 150 cm i mankhöjd.
Men då rundan var planerad fick jag springa vidare i björnens fotspår några hundra meter innan jag svängde åt vänster och björnen höll åt höger.
Så här några timmar efteråt känner jag mig lycklig, det är ett privilegium att få vistas på samma plats som de vilda djuren och jag kände mig faktiskt väldigt rofull under själva mötet och under resten av rundan.
Är det någon annan som upplevt detsamma?
/ Fredrik
Övertänger
Falun
Ibland har det sina sidor att bo på landet.
Igår när en av mina grannar var ute med sin jakthund stötte hunden ihop med två vargar som dessvärre anföll hunden ganska illa. Hunden verkar nu klara sig fysiskt ialla trots svåra bett.
Idag när jag tog en lunchlöpning hemifrån på min vanliga skogsrunda så hände det som jag väntat på.
Efter ett par km löpning (på toppen av tängerberget) precis efter att jag passerat toppen och var på väg utför berget springer jag mer eller mindre på en fullvuxen björn..
Helt plötsligt står jag 20-30 meter från en fullvuxen stooor sak. Han/hon tittar snabbt och springer därefter bort från mig.
Det hela går otroligt snabbt, Jag hinner inte tänka mer än ojoj det var en stor björn och vad gråhåring den är på rumpan/ryggen. Jag gissar att den var 150 cm i mankhöjd.
Men då rundan var planerad fick jag springa vidare i björnens fotspår några hundra meter innan jag svängde åt vänster och björnen höll åt höger.
Så här några timmar efteråt känner jag mig lycklig, det är ett privilegium att få vistas på samma plats som de vilda djuren och jag kände mig faktiskt väldigt rofull under själva mötet och under resten av rundan.
Är det någon annan som upplevt detsamma?
/ Fredrik
Övertänger
Falun