Mer om björnar
Jag är absolut ingen expert på björnar, men jag tycker det är ett spännande ämne med björn och fjällvandring. Så jag fortsägger gärna med ett inlägg till. Björnar finns ju ofta i vandrarnas närhet. De är fina på att gömma sig på myrar och i barr- och björkskog. När det är högsäsong för vandring drar de sig säkert undan till områden där det inte går så mycket folk. Men ibland så går man ju där också. Att däremot få se en björn är svårt, jag har spanat under mina vandringar i Kvikkjokksfjällen och hittills bara sett fotspår och spillning.
En intressant sak är att björn visserligen håller sig undan från människor men egentligen inte är rädd. Det är inte så ovanligt att björnen av ren nyfikenhet följer efter människor i skogen och ser till att inte bli upptäckt. Vilket den alltid lyckas med, och vi anar ingenting. Så länge björnen har allt under kontroll, inte känner sig hotad och inte har vimsiga ungar att skydda så är den helt ofarlig.
Fjällvandrare och bärplockare gör dessutom så mycket oväsen i sin framfart att björnen upptäcker oss långt innan vi upptäcker den. Det gör att den kan ha allt under kontroll, vilket är precis vad den vill.
Björnen tycks vidare vara intelligent. Förr sa man att björnen hade en mans vett och tolv mäns styrka. Lite överdrivet kanske, men med tanke på att vi människor ofta beter oss vansinnigt i naturen så är det nog ganska nära sanningen ändå ;-). Och den är otroligt stark, smidig och snabb.
Rent teoretiskt skulle man kunna tänka sig att en björn skulle kunna plundra en ryggsäck, men det är bara om ägaren har övergett säcken och befinner sig en bit ifrån. Björnen verkar inte direkt avskräckas av människolukt, det är närvaron av oss som den undviker.
Intressanta björnhistorier finns att läsa i boken "Berättelser från svenska björnskogar" av Bertil Pettersson. Rabén Prsima 1996.
/Hans