acinaces; sa:
Anser inte att NN 75 mm där man sticker in framdelen på pjäxsulan över 3 stift och spänner fast med en stålbygel vara en bra skidbindning: dels fastnar det smuts, grus, snö och is framtill på fotplattan, vilket gör det svårt att effektivt spänna fast pjäxan, dels bryts själva tungan på pjäxan av förr eller senare pga den ständiga brytningen uppåt vid själva åkningen då pjäxan lyfts - erfor det själv helt nyligen med en helt förstörd fin tur- och lfs-pjäxa med upprivet ovanläder som resultat, dels får man nog inte ut så bra effekt i själva vridmomentet dvs. när pjäxa/skida ska vridas utan en kabel runt hälen som jag antar mer stabiliserar i sidled. Kommer själv därför att gå över till någon form av fjädrande kabelbindning. Har bara flyktigt sett på kabelbindning som Riva 1 och 2. Antar att andra har samma erfarenhet.
För telemarkspjäxor av kraftigare modell så använder jag på mina telislagg nu mer Rottefella Chili och har tidigare använt Riva I och II. det har fungerat utmärkt och inte brutit sulor då bl.a. inga piggar finns.
Nu är det dock också så att jag åkt ohyggligt många mil i Jamtska barrskogar och hyggen på Tegsnässkidor med Rottefella Super Telemark och Alpina 1400 på fötterna och om det varit rejält kallt gamla Lundhags Vintersport Extrem å det jag kan redovisa från det är att kombinationerna av pjäxa och bindning har varit stadig och bra att åka skidor i och jag har inte haft sulbrott på något av paren.
När det gäller Kabys stövelbindning och Tegsnäs egen bindning som jag också åkt mycket på så är det för mig bara att konstatera jag gillar själva skidåkningen för mycket för att stå ut med så oprecisa bindningar.
Av nämda bindningar så skulle jag dock för skidåkning i skog med Tegsnässkidor eller liknande skidor sätta Riva I som främsta alternativ. De kräver liksom alla deras släktingar dock att sulan har läpp och profil som ansluter till NN 75 mm.
