Berätta: Den gången blev det farligt i fjällen!
- Trådstartare desireman
- Start datum
På grund av att hon bara hade en skida gick sambon genom isen på Fulufjället. Medan jag förfärat såg henne ligga med hela sidan i vatten beslutade jag att försiktigt ta mig runt, slita av hennes ryggsäck och baxa intill pulkan som hon kunde klättra upp på. Med henne sittandes gränsle på pulkan drog jag bort henne från vaken. Vi surrade ryggan på pulkan. Det var hård vind och vi åkte ner till närmaste nödstuga. Vi är båda starka och varje gång jag frågade hur det går sa hon bara att vi måste hålla tempo så hon har värmen uppe. Väl inne i stugan bytte hon kläder och vi tillbringade natten då vi kände att nöden var stor nog för detta men inte för att elda. Sen hade vi en underbar tur resten av veckan. Ännu bättre när vi kunde laga skidan bland annat genom att senare bygga om en gaffel till borr i en annan stuga där vi eldade, betalade för oss om jag inte minns fel, och torkade kläder.
En annan gång när jag bodde i Hornsjö var jag ute på min vanliga träningsrunda när det blåste upp så jag trodde att det inte skulle gå att ta mig hem. Men efter några timmars slit och problem med att se ledmarkeringarna var de fyra kilometrarna avverkalde.
1994 var jag och vandrade kring Abisko. Vi hade gått på en tunn snöbro utan skidor. Under var en dundrande fors som varken hördes eller syntes. Fallet ner var ca fyra meter. Vi såg våra spår ut i avgrunden när vi gick tillbaka två dagar senare. Turen ut hade kunnat vara det sista vi gjorde.
En annan gång när jag bodde i Hornsjö var jag ute på min vanliga träningsrunda när det blåste upp så jag trodde att det inte skulle gå att ta mig hem. Men efter några timmars slit och problem med att se ledmarkeringarna var de fyra kilometrarna avverkalde.
1994 var jag och vandrade kring Abisko. Vi hade gått på en tunn snöbro utan skidor. Under var en dundrande fors som varken hördes eller syntes. Fallet ner var ca fyra meter. Vi såg våra spår ut i avgrunden när vi gick tillbaka två dagar senare. Turen ut hade kunnat vara det sista vi gjorde.
avslutad210712
Gäst
För tre år sedan åkte vi skidor mellan Sälka och Vistas. Eftersom det var mer eller mindre whiteout så följde vi i spåren och tänkte inte så mycket på det. Strax innan Nallo tyckte jag att det började bli j*vligt brant i sidled vilket jag inte hade något minne av sedan jag åkte där något år tidigare. Till slut insåg jag att något var galet och då gällde att det att få vänt vilket inte är det allra lättaste med varsin stor tung pulka bakom sig. Genom att ta av sig skidorna så fick vi så småningom vänt på det hela och kunde gå bakvägen och hitta tillbaka till där spåren hade delat sig. När vi kom längre fram visade det sig att några hade gått upp på baksidan och sedan tagit på sig skidorna och det var det spåret vi hade följt och vi hade varit hyfsat långt upp på bergssidan. I normal sikt hade man såklart inte gjort samma miss men när man bara tittar ner och följer spåret så blev det som det blev.
Obehagligaste minnet jag har.. En klättertur på nordväggen på tour ronde, där vårt replag om 4 personer rörde sig för långsamt. Halvvägs upp började det komma stenar flygande i varierande storlek, mest småsten men även lite större, de smälte loss över 100m längre upp. Det var inte läge att vända, men vi försökte snabba på tempot så bra vi kunde och kom ur den exponerade delen utan att någon träffades av sten.
Vi gjorde en tidig start osv, men kände inte till att det kunde rasa så mkt på denna turen. Hade vi vetat om det hade vi klättrat nåt annat istället.
Vi gjorde en tidig start osv, men kände inte till att det kunde rasa så mkt på denna turen. Hade vi vetat om det hade vi klättrat nåt annat istället.
2012 Abisko, området kring Låktatjåkka. En tjock och förrädisk dimma hade desorienterat oss och när timmen av frustration nådde sitt slut blev vi uppslukade av den knallblå himlen i kontrast till den bländande snön, det var sagolikt. Där glaciär mötte sten, ca 3m innan, försvann snön under mina ben och det var enbart tack vare korkeffekten av min Fjällräven Kajka som jag lyckades att undvika att störta 2meter ner för att dras med av en 0gradig dundrande isfors som ingen hade hört eller sett tendens till att existera. En helt säker död. Natten i tältet, efter ett kalsongbyte, var fylld av darrningar och panikuppvaknande och jag får fortfarande en ångestkänsla när jag tänker på vad det var jag såg när jag tittade ner och såg mina ben dingla fritt.
Bilagor
Senast ändrad:
Insnöade i snöstorm på vintertur har man ju varit med om. Dock som tur är bara i en säker fjällstuga, men det visar på naturens krafter.
Mer obehaglig erfarenhet fick vi i somras, när vi tältade en natt i början av augusti i Tjäktjavagges norra ände, just nedanför Tjäktjapasset. Det hade regnat ganska kraftigt några timmar under natten, och kl 05 just efter att regnet upphört hörde vi ett dån som lät som om tåget körde genom dalgången. Förstod direkt att det var ett stenras och slängde mig ut i absiden för att titta ut. Det visade sig vare 4-5 klippblock, flera kubikmeter stora, som släppt från Tjäktjatjåkkas topp och nu (som i slowmotion såg det ut som pga den stora fallhöjden på 500-600m) studsade på den tvärbranta västra fjällsidan ner mot dalgångens botten. Efteråt lade sig en doft av kordit över hela dalgången.
Själva hade vi tältat på på behörigt avstånd från rasbranterna, men nog fick man sig en tankeställare och nyttig erfarenhet inför framtida val av tältplatser
Mer obehaglig erfarenhet fick vi i somras, när vi tältade en natt i början av augusti i Tjäktjavagges norra ände, just nedanför Tjäktjapasset. Det hade regnat ganska kraftigt några timmar under natten, och kl 05 just efter att regnet upphört hörde vi ett dån som lät som om tåget körde genom dalgången. Förstod direkt att det var ett stenras och slängde mig ut i absiden för att titta ut. Det visade sig vare 4-5 klippblock, flera kubikmeter stora, som släppt från Tjäktjatjåkkas topp och nu (som i slowmotion såg det ut som pga den stora fallhöjden på 500-600m) studsade på den tvärbranta västra fjällsidan ner mot dalgångens botten. Efteråt lade sig en doft av kordit över hela dalgången.
Själva hade vi tältat på på behörigt avstånd från rasbranterna, men nog fick man sig en tankeställare och nyttig erfarenhet inför framtida val av tältplatser
Senast ändrad:
Har själv varit med om stenras. Sällskapet före oss sveptes av stigen och försvann med raset neråt och in i skogen, långt under oss.
Högsommarsnöstorm med andras död. Vi hann in under tak.
Andras nerisade tält vilket ledde till kvävning. Vi bodde på en Lodge.
Lavin, var i utkanten och kom inte med. Inte fullt så väl för de som följde med. Snöblock som Steinwayflyglar skall man inte stå i vägen för, små ballonger blir futtiga snabbt.
Åska, där blixten slog ner sprack stenen. Själv fick jag skärv på mig men inget blodvite.
Hagel i duväggsstorlek. Det sved i skinnet även under regnbyxor och jackan.
Fick lunginflamtion vid solotur och tuppade av. Hittades av snälla människor och vaknade på trevligt sjukhus.
Min fru blev överkörd i liftspåret och busen stötte ifrån med sin skidstav efter det att han kört över henne, det blev syarbete, på grund av stålkanter, trasiga revben och en punkterad lungsäck, utan vårdinsatser skulle hon ha drunknat på land.
Men sen finns det ju ljuva stunder oxså.
Ju närmare kanten, inte nödvändigtvis tystare, för ett skotersällskap stör mig fortfarande något förfärligt. Norge har sina fördelar.
Två sorters djur har angripit, mygg/knott och lämmel. Det har gått väl, dock inte för alla knott och mygg.
go tur
Högsommarsnöstorm med andras död. Vi hann in under tak.
Andras nerisade tält vilket ledde till kvävning. Vi bodde på en Lodge.
Lavin, var i utkanten och kom inte med. Inte fullt så väl för de som följde med. Snöblock som Steinwayflyglar skall man inte stå i vägen för, små ballonger blir futtiga snabbt.
Åska, där blixten slog ner sprack stenen. Själv fick jag skärv på mig men inget blodvite.
Hagel i duväggsstorlek. Det sved i skinnet även under regnbyxor och jackan.
Fick lunginflamtion vid solotur och tuppade av. Hittades av snälla människor och vaknade på trevligt sjukhus.
Min fru blev överkörd i liftspåret och busen stötte ifrån med sin skidstav efter det att han kört över henne, det blev syarbete, på grund av stålkanter, trasiga revben och en punkterad lungsäck, utan vårdinsatser skulle hon ha drunknat på land.
Men sen finns det ju ljuva stunder oxså.
Ju närmare kanten, inte nödvändigtvis tystare, för ett skotersällskap stör mig fortfarande något förfärligt. Norge har sina fördelar.
Två sorters djur har angripit, mygg/knott och lämmel. Det har gått väl, dock inte för alla knott och mygg.
go tur
Senast ändrad:
God vad du har varit med om Seobserver!
Juni 2011 försökte vi hitta "The Wave" som ligger i Vermilion Cliffs område inte långt bort från Paria canyon. När jag sökte tillstånd för att övernatta i Paria canyon fick jag med en lapp där det stod med stora bokstäver "Heat Kills" och även så står det med stora bokstäver på vägen vid Ranger kontoret. Vi smålog åt amerikanerna, typiskt USA tänkte vi. Vi kom tidigt på morgonen dit och deltog i utlottningen för en Wave permit. Totalt var vi 25personer och 10 permit skulle lottas ut (varje dag). Vi tillhörde inte till de lyckliga vinnarna så vi förberedde oss istället för en dagstur genom Buckskin Gulch. Vid parkeringsplatsen träffade vi en amerikan som skänkte oss dagens Wave permit eftersom han redan gått den tidigt på morgonen och han blev aldrig kontrollerat. Överlycklig drog vi iväg, var och en hade 3liter vatten med oss (rekommenderat). Vägen är inte markerat och det finns inte någon karta heller (man försöker att hålla platsen hemligt) istället skulle man orientera sig via 6 bilder & pilar. I varan iver gick vi först fel, efter 2 timmar mitt på dagen hittade vi sedan rätt men vid femte bilden blev det ändå tvärstopp, vi hittade inte övergången till den sjätte bilden. Till varan fasa höll vatten på att ta slut, det var bara att vända om utan att ha nått målet. Vi var helt uttorkade, som tur var hade någon gömt eller glömt någonstans vid vägen en halv dunk vatten bakom en buske. När vi kom tillbaks till bilen var vi helt slut, då hade vi gått i 6 timmar i 40graders värme och nästan ingen skugga någonstans. I efterhand förstår vi hur dumdristiga vi varit. Vi rörde oss dessutom i ett förbjudet område (Coyote Buttes) och ingen visste att vi var där...
Reservvatten i bilen var kokhet och närmaste vattenkällan 13km långt bort, vi skulle ha tältat där men vi var så slut att vi körde därifrån mot Page och övernattade där.
Jag har nog berättat om det i ett tidigare inlägg angående USA men tänkte det kunde passa in här.
Hälsningar Veni
Juni 2011 försökte vi hitta "The Wave" som ligger i Vermilion Cliffs område inte långt bort från Paria canyon. När jag sökte tillstånd för att övernatta i Paria canyon fick jag med en lapp där det stod med stora bokstäver "Heat Kills" och även så står det med stora bokstäver på vägen vid Ranger kontoret. Vi smålog åt amerikanerna, typiskt USA tänkte vi. Vi kom tidigt på morgonen dit och deltog i utlottningen för en Wave permit. Totalt var vi 25personer och 10 permit skulle lottas ut (varje dag). Vi tillhörde inte till de lyckliga vinnarna så vi förberedde oss istället för en dagstur genom Buckskin Gulch. Vid parkeringsplatsen träffade vi en amerikan som skänkte oss dagens Wave permit eftersom han redan gått den tidigt på morgonen och han blev aldrig kontrollerat. Överlycklig drog vi iväg, var och en hade 3liter vatten med oss (rekommenderat). Vägen är inte markerat och det finns inte någon karta heller (man försöker att hålla platsen hemligt) istället skulle man orientera sig via 6 bilder & pilar. I varan iver gick vi först fel, efter 2 timmar mitt på dagen hittade vi sedan rätt men vid femte bilden blev det ändå tvärstopp, vi hittade inte övergången till den sjätte bilden. Till varan fasa höll vatten på att ta slut, det var bara att vända om utan att ha nått målet. Vi var helt uttorkade, som tur var hade någon gömt eller glömt någonstans vid vägen en halv dunk vatten bakom en buske. När vi kom tillbaks till bilen var vi helt slut, då hade vi gått i 6 timmar i 40graders värme och nästan ingen skugga någonstans. I efterhand förstår vi hur dumdristiga vi varit. Vi rörde oss dessutom i ett förbjudet område (Coyote Buttes) och ingen visste att vi var där...
Reservvatten i bilen var kokhet och närmaste vattenkällan 13km långt bort, vi skulle ha tältat där men vi var så slut att vi körde därifrån mot Page och övernattade där.
Jag har nog berättat om det i ett tidigare inlägg angående USA men tänkte det kunde passa in här.
Hälsningar Veni
Här kunde det ha blivit läskigt: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=70404 (scrolla ner till min kommentar och även på sid 2.). Det som inte framkommer riktigt är hur jag tog mig ner. Det var mycket likt Majjens äventyr... Lite matt av vädret (dimma och snöblandat regn) så tyckte jag att det var en bra ide att klättra ner norrut. Det var ju inte så brant...eller? Jodå. När jag kommit till väg ände och tittade uppåt så var det ordentligt brant. Så pass brant att det bara var att fortsätta nedåt. Skutt skutt hopp hopp...gliiiid...haaaas...och stopp. Pust! Nästa dumma sak var att tassa rakt över glaciären. Ensam och utan kunskap. (Galet??!!) Men, precis som Majjen, så sitter jag här och kan skriva om det. Jag tänkte nog inte varken då eller i tältet efteråt på hur farligt det var. Det har kommit nu när man "blivit vuxen".
Ibland tänker jag på den här episoden som inträffade vid rastskyddet mellan Sylarna och Storulvån. Det var riktigt busväder med sådant där kallt regn som med vinden kastas i sidled in innanför jackkanten vid halsen, oavsett hur man försöker vinkla huva och krage. Brorsan och jag hade tagit av oss våra Taigaregnställ och tagit oss in i rastskyddet för förmiddagsfika. Då kommer en familj på två vuxna och två barn. Pappan hade kunnat vara med i en reklamkatalog från ex naturkompaniet, mamman hade typ prylar från rusta - dvs ok saker för det mesta (kanske mer åt campinghålet). Men barnen! De hade jeans och gummistövlar - fine, det kan man ju ha, men den stora (flicka ca 7år) hade en svart sopsäck över överkroppen med hål för armarna, dvs dyblöt på armarna och den lilla (flicka 4-5år) hade helt enkelt en ica-påse på samma sätt. Okej, man kan glömma. Okej, man kanske inte räknade med sådant väder. Okej, man kanske inte har råd. Men pappan hade som sagt alla de värsta grejerna. Lillflickan var "badblå" om läpparna, mamman hysteriskt positiv och pappan verkade vara inne i sin egen lilla värld (klart det, han var ju torr och varm). Jag drog upp köket och gjorde varm choklad åt barnen. Mamman kvittrade att det behövdes ju då rakt inte. Pappan pillade med sin GPS. De två små drack tysta och tog en smörgås till... Jag var så arg att lillbrorsan nästan blev rädd. Han har sett mig vara högljud och så men aldrig isande arg. (Blir upprörd fortfarande här och nu!) Sträckan mellan de två stationerna måste ha känts evighetslång för de stackars barnen. Hoppas att de klarade sig utan större men fram till Storulvån.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
10% rabatt på resan med SJ via STF, men resan blev dyrare..? | Allmänt om friluftsliv | 11 |
Liknande trådar
-
10% rabatt på resan med SJ via STF, men resan blev dyrare..?
- Börjat av KjeSjo
- Svar: 11
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg