Bemöttande som långfärdscyklist

Hur blir du som långfärdscyklist bemött här hemma, vad tycker folk utomlands om ditt färdsätt, är det olika i olika länder.Blir du kanske dåligt mottagen på vissa ställen , extra väl på andra. Spelar det roll om du bor i tält , eller på andra sätt. Själv har jag bara varit runt i norden och östeuropa på cykel, aldrig mött något negativt, mer än i finland där man gärna ville klämma ur en några extra euro.Berätta om dina erfarenheter goda eller dåliga.
 
Inte mer än att Norrbaggar inte förstår varför man inte tar bussen, hurtigrutten, åker med dem eller gör vad som helst för att slippa cykla. Sen blir man hela tiden ofrivilligt fotograferad av en massa idioter som tycker att det är ok.

Sen är det ju tydligt att många bilister inte praktiserar att kunna stanna inom sträckan de kan överblicka men jag lever än mest på grund av att jag inte haft möte av en annan bil. Då hade jag nog varit det självklara att köra in i.

Ta Estoniaolyckan som exempel- När folk äntligen tog sig upp på däck blev de rånade på smycken och plånböcker samt nedslagna för att bli av med sina flytvästar. Det är i sådana lägen människan visar sina bästa sidor. Jag brukar undvika folk i möjligaste mån.
 
I södra ukraina stannade jag till i en större by för att orientera mig. Var lite vilse på vart jag skulle fortsätta. En något överförfriskad man kom vinglande mot mig och på ett hjälpsamt sätt visade han med hela kroppen vilken väg jag skulle ta.

Vi/han kramade mig och önskade mig någonting på Ukrainska. Gjorde det internationella tecknet för pengar. Alltså gned tummen mot pekfingret. Han skulle ha betalt tyckte han. "Är du inte klok" sa jag till honom på svenska och trampade iväg.

Faktiskt enda gången jag råkat ut för någon liknande. Annars så tycker jag att de flesta är genuint intresserade. Framför allt om man cyklat länge och långt. Rädd har jag aldrig varit.
 
Inni er vi like

Legg igjen fordommene og generaliseringene hjemme, så går alt bra. Min erfaring er at vi alle er romere - i Roma-
 

Bilagor

  • when_in_rome.jpg
    when_in_rome.jpg
    10.3 KB · Visningar: 1,147
Det är därför vi har ett främligsfientligt parti som ett av Sveriges största partier. Det räcker att åka till Norge för att konstatera att vi inte är lika. Sen att vi har genetiska likheter hör liksom inte till saken. Kulturer som är 50- 300 år annorlunda än oss är just annorlunda så sluta med skitsnacket.
 
Har bara cyklat inom sveriges gränser, men nog tycker jag att folk är intresserade, man får ett trevligt och hjälpsamt bemötande. Hos vänner och familj har de kanske svårt att förstå och kan så klart säga att man är helt galen, samtidigt som de flesta gärna skulle ge sig ut på något liknande, men är för fastbundna i sin vardag och finner det skrämmande att vara så 'utlämnad'.
 
Jag har bara mycket positiva erfarenheter av andra människors bemötande vid långfärdscykling, såväl i Finland, Norge som i Sverige.

Visst kan det väl finnas sådana som med glimten i ögat tycker att det är ett underligt beteende att ge sig ut på sådana plågsamma långfärder, men i botten ligger dock enbart beundran och möjligen en önskan om att själv kunna göra detsamma.

Aldrig någonsin har jag blivit direkt dåligt bemött, tvärtom behöver man fråga om vägen eller annat så är folk alltid mycket hjälpsamma.

MVH
 
övergeneraliserat så klart: ju längre bort från sverige, desto mer nyfikna (och oftast ökar vänligheten i takt med nyfikenheten) blir folk.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
The_Lost_Cyclist Långfärdscyklist försvunnen i Sverige! (Jesper Almgren) Långcykling 16

Liknande trådar