Barfota på fjällvandring i sommar!

[Martin Fjäderlätt]

Re: Barfota - kort och lång sikt

Att det går att springa och vandra långa sträckor barfota har vi således konstaterat. Det har många naturfolk med medellivslängd på 35 år bevisat. Själv är jag, såsom varande över 35, mer intresserad av de långsiktiga effekterna av barfotagång.

Lysande argument som funkar på det mesta när det gäller "så har vi ju gjort sen stenåldern"
Jag lånar det av dig och lägger i mitt argumentationsförråd (jag fyller 35 i år och då passar det bra).

Jag tror i och för sig att man skulle kunna gå barfota nästan jämt - OM man hade gjort det sedan barnsben och gjorde det på annat underlag än betong och asfalt.
Men vandra barfota gör jag nog lika ogärna som jag ställer om min kost till rötter och jäst sälspäck.

 

[thureb]

Barfota funkar

bevisligen utmärkt i många sammanhang.

Abele Bikala maraton OS i Rom guldmedalj. För vandring på is och snö är det inte optimalt. Vadning i iskalla jokkar blir också besvärligt.

Om vi bortser från aprildatumet så bör man vara observant på att huden kan bli väl tjock vilket ger risk för självsprickor.

Seriöst tror jag att om man börjar gå barfota nu så är man väl förberedd för barfotavandring t ex Nikkaluokta Abisko i augusti. Men man får hoppas på att slippa snö på marken.

Den nederländske nakenmannen på Everest nu i vår skall väl ha kängor på fossingarna?

Thure

 

[stephen]

var det inte någon löpare som tog friidrottsarenorna med storm genom att han sprang barfota på 10 000 m och spöade skiten ur alla andra? Det var några år sedan nu. Sedan blev han väl sponsrad av Nike eller något annat multi bolag och tappade sitt "stride" och blev en i mängden...

 

[pal2]

var det inte någon löpare som tog friidrottsarenorna med storm genom att han sprang barfota på 10 000 m och spöade skiten ur alla andra? Det var några år sedan nu. Sedan blev han väl sponsrad av Nike eller något annat multi bolag och tappade sitt "stride" och blev en i mängden...

Ur minnet (kanske dåligt sådant), var det inte en kvinnlig långdistansare från Sydafrika??

Mvh
Peter P.

Ps. ....som är något mer observant på kalendern i år. ds.

 

[perlarsson]

När jag vandrade Abel Tasman Coast Track på NZ för ett par år sedan, stötte vi på en japan som gick hela sträckan (fyra nätter) barfota. Efter ungefär tre dagar hade han stora blödande sår på fötterna. Möjligtvis hade han inte tränat trampdynorna tillräckligt, för det såg ut att göra riktigt ont. Han hade dessutom viktmässigt kompenserat bristen på skor med att släpa runt på en gitarr på magen

Tror att jag även i fortsättningen kommer att använda kängor, trots allt!

/Per

 

[klippen]

Det där med barfota

För länge sedan när jag hade knappa hälften av min nuvarande ålder så bestämde jag mig en sommar att alltid vara barfota, nästan åtminstone. Det fungerade bra med en tillväningsperiod på nå'n vecka, jag gick barfota i skogen och jag sprang efter ett något längre tag barfota i skogen. Fotsulorna blev väldigt hårda och tåliga.

I slutet av sommaren så gjorde jag och några vänner en kanotutfärd längs med Ammerån och jag använde faktiskt stövlar på den turen. Jag har ett problem med stövlar och det är att de har ett hål längst upp i skaftet där vatten rinner in. Så jag var däven om fötterna varenda dag. Efter en fyra fem dygn, när jag satt vid Flyforsen och torkade stövlar i solen så började det klia infernaliskt under mina våta tjockhudade fotsulor. Det kliade som under själva skinnet och hela fot sulan lossnade liksom på båda fötterna. Under var skinnet lent som barnarslen och jag har aldrig förr eller senare varit så ömfotad.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Re: Det där med barfota

För länge sedan när jag hade knappa hälften av min nuvarande ålder så bestämde jag mig en sommar att alltid vara barfota, nästan åtminstone. Det fungerade bra med en tillväningsperiod på nå'n vecka, jag gick barfota i skogen och jag sprang efter ett något längre tag barfota i skogen. Fotsulorna blev väldigt hårda och tåliga.

I slutet av sommaren så gjorde jag och några vänner en kanotutfärd längs med Ammerån och jag använde faktiskt stövlar på den turen. Jag har ett problem med stövlar och det är att de har ett hål längst upp i skaftet där vatten rinner in. Så jag var däven om fötterna varenda dag. Efter en fyra fem dygn, när jag satt vid Flyforsen och torkade stövlar i solen så började det klia infernaliskt under mina våta tjockhudade fotsulor. Det kliade som under själva skinnet och hela fot sulan lossnade liksom på båda fötterna. Under var skinnet lent som barnarslen och jag har aldrig förr eller senare varit så ömfotad.

Intressant att höra. Min teori är att om du helt skippat stövlarna och kört barfota så hade detta inte hänt. Det är möjligt att något annat hänt istället, men det stärker mig i tanken på att det är bättre att låta fötterna leva luftigt. Det vill säga blöta och torra om varandra, istället för att riskera en ganska jämnfuktig tillvaro i stövlar eller kängor.

Jag såg på Lars Monsens film Across Canada hur hans fötter såg ut efter att han vandrat med kängor i vatten en längre period. Jag tror att huden klarat sig bättre om han skippat kängorna och gått i sandaler eller mesh-skor istället.

Jörgen

 

[Strykarräven]

Vilken utmärkt ide!
Ett litet tips:
Stryk in fotsulorna, och en bit upp på foten, med tjära.
Fotsulan blir då mer slittålig och du får även en helt vattentät fotsula.
Visserligen en liten viktökning, men den kan du kompensera med att äta ett kex mindre om dagen.
/ Bertil

Äh, det är ju ett par år sen jag föreslog i nån tråd att doppa fotsulorna i Epoxy innan turen. Så om nån försöker ta patent på det, så blir ni fett stämda!



Och vikten av epoxyn tjänar man snabbt igen på att raka av ögonbrynen och amputera lilltårna.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Vilken utmärkt ide!
Ett litet tips:
Stryk in fotsulorna, och en bit upp på foten, med tjära.
Fotsulan blir då mer slittålig och du får även en helt vattentät fotsula.
Visserligen en liten viktökning, men den kan du kompensera med att äta ett kex mindre om dagen.
/ Bertil

Äh, det är ju ett par år sen jag föreslog i nån tråd att doppa fotsulorna i Epoxy innan turen. Så om nån försöker ta patent på det, så blir ni fett stämda!



Och vikten av epoxyn tjänar man snabbt igen på att raka av ögonbrynen och amputera lilltårna.

Som en liten parentes kan nämnas att Ray Jardine rekommenderar super glue för att laga spruckna valkar på fötterna. Enligt honom så togs detta lim fram för att behandla sårskador under Vietnamkriget men är nu av någon anledning försedd med varningstexter för att låta det komma i kontakt med hud.

Try it, you might like it.

Jörgen

 

[Avslx]

det används inom sjukvården idag i sverige också (under annat namn än superglue, men det luktar precis likadant). Det funkar finfint för öppna sår. Skeptisk till att limma valkar dock.

 

[Strykarräven]

det används inom sjukvården idag i sverige också (under annat namn än superglue, men det luktar precis likadant). Det funkar finfint för öppna sår. Skeptisk till att limma valkar dock.

Precis, mig veterligen är det vanligt CA-lim man använder... Även om det luktar suspekt (som om inte bencement gör det, som man sätter fast proteser i ben med!)

 

[Ulyng]

tja, i 2001 gik jeg ca.10km, barfoddet, med rygsæk fra lunndörsstugan til lunndörspassets redningshytte. Ugen inden havde det sneet voldsomt og der var sne/smeltevand overalt. Det funkede fint. Man kan sige jeg kom tørskoet frem