En tur delvis på banvallsleden (men mest på banvall)
Har nu cyklat banvallsleden (typ) från Vislanda till Halmstad. Vi tog tåget till Alvesta och cyklade sedan på småvägar söderut för att ansluta till den egentliga banvallsleden vid Vislanda. Men eftersom leden där inte alls följer banvallen utan gör en rejäl kringgående rörelse söderut, valde vi att följa banvallen så gott det gick, och på ofarbara delar åkte vi på småvägar. Slog läger vid sjön Östra Trehörningen strax öster om Åängs gamla station.
Nästa dag var det vidare västerut. Eftersom banvallen var avstängd strax väster om Åäng valde vi att köra en dryg kilometer på landsvägen och svängde in på banvallen igen vid naturreservatet Kroxnäs. Någon har just byggt nya broar där banvallen korsar sjön Tjurken, riktigt bra. Här var annars banvallen misshandlad av skogsmaskiner.
Efter Målaskog var banvallen så igenvuxen och dålig att vi valde att åka skogsvägen över Tesås till Ryssby. I Ryssby träffade vi åter på själva cykelleden som anslöt söderifrån, och sen åkte man på en bra banvall till Tutaryd varefter det blev småvägar igen fram till Ljungby. Stora vägen är motortrafikled med vajerräcken så den var inte att tänka på att åka.
Efter Ljungby var det skumpig banvall ett tag igen men sen försvann banvallen efter ett par kilometer - bortodlad. Bara att åka småvägar igen fram till Angelstad. Från Angelstad ner över Bolmen och fram till Piksborg är det fin och välhållen banvallsåkning.
Väster om Piksborg började dock en seg sträcka. Först är det belagt med väldigt lös sand en sträcka, och sen har någon sadist lagt ut 16-32-kross ett par mycket skumpiga kilometrar, varefter en väldigt sandig och dessutom igenvuxen sträcka tar vid de sista kilometrarna fram till Byholma. Eftersom det dessutom regnade så var det ett rätt förjävligt parti. Den här sträckan skulle jag försöka undvika om jag cyklade den igen - den är uppmärkt som cykelled men var mycket sämre än några banvallspartier som vi tidigare kört där leden gjorde en omväg...
Banvallen efter Byholma var vädligt igenväxt så då blev det leden igen, på rätt tråkiga grusvägar genom skogen. Ett parti på asfaltväg fram till Lidhult (kan verkligen rekommendera Bolets B&B strax utanför Lidhult, mycket trevligt övernattningsställe även om Lidhults samhälle inte inger något lyckorus precis).
Efter en natt under tak och en rejäl frukost på nämnda B&B kände vi oss styrkta nog att ge oss på en oskyltad bit av banvallen igen, dessutom hade vi fått nog av slingrande grusvägar genom skogar efter gårdagen. Vi tog oss därför snabbt via landsvägen till Bokö f.d. station och gav oss på en oskyltad och oröjd bit av banvallen. Det visade sig vara en spännande sträcka eftersom skogen hade växt ganska bra på 30 år, men tidsrymden hade inte riktigt räckt för att bryta ner slipersen som låg kvar här. I ärlighetens namn var just den biten inte ens skyltad som stig på Lantmäteriets kartor... Sen blev det dock en hygglig skogsväg fram till f.d. Älmås station, där den riktiga cykelleden anslöt igen.
Från Bygget och västerut var den till hälften riktigt bra grusad yta (den andra hälften - den högra - användes som ridväg). Fina omgivningar längs med Fylleån. Sen kommer dock ett ledsamt parti där man verkar ha grävt upp banvallen för att lägga ner någon form av ledning - enklast att åka på den parallella landsvägen. Från Simlångsdalen och in till Halmstad är det fin asfalterad cykelväg så gott som hela sträckan.
Några lärdomar:
- Vi hade tält och övrig bivackutrustning med oss, annars hade vi nog inte gett oss på banvallen där den inte var uppskyltad och iordningställd. Har man egen övernattningsmöjlighet med sig blir man inte så beroende av att hinna fram till hotell, vandrarhem osv vid en särskild tidpunkt.
- Minst hardtail, breda däck och lätt packning rekomenderas starkt om man ska åka banvallen i icke uppskyltade delar. Samtidigt var banvallen i vissa partier, där den faktiskt var uppskyltad som cykelled, i såpass dåligt skick att man funderade på hur någon med vanlig landsvägscykel skulle kunna ta sig fram utan att cykel, cyklist och humör skulle skaka i bitar på vägen.
- Alvesta var en bra startpunkt eftersom den ligger högt och det efter Lidhult (banans högsta punkt) var en skön utförslöpa i princip hela vägen till Halmstad.
- "Banvallsleden" är en smula optimistiskt döpt, minst sagt. Stora delar av leden går på småvägar via större eller mindre kringelikrokar genom det småländska landskapet och inte alls på banvallen.
Ids nog inte återkoppla till kommunerna, som jag ser det är det SCS som har huvudansvar för ledens dragning och bör se till att ledens dragning anpassas efter rådande omständigheter.
