Bära/packa rätt...men hur?

[Rodluvan]

Hejhej!

Detta kanske verkar vara en konstig frågeställning, men jag undrar ju så... =)

Teori:
När man vandrar packas det tyngsta högt, och nära ryggen.
När man skidar packas det tyngsta lågt och nära ryggen.

Frågor:
Varför är det olika?
Låg tyngdpunkt ger ju stabilitet, men villa man inte ha det när man går också då???
Var ska man egentligen bära tyngst? är det på axlar eller höfter?


Hoppas någon har lite lust att spinna vidare på detta om HUR man ska bära!!


Sara

 

[joakimr]

Packad...

Kolla in: Utrustning/Transportera.
Jag tycker att hur man packar är väldigt personligt, naturligtvis väldigt beroende på den utrusning man har. Jag försöker packa tunga saker närmast ryggen, och oömma prylar i sidofickorna. Sedan vill man ju ha grejer man ofta behöver nära till hands. Och så passar ju vissa grejer rent fysiskt in i vissa andra, eller runt den tredje. Sen vill man kanske placera sina blöta eller smutsiga kläder längst ner, och så vidare...
Testa, packa och prova så får du säkert ihop det...

 

[il C]

sluta grubbla

det är så många andra faktorer som känns viktigare, speciellt
om man lyckas hålla vikten nere. Det ska vara lätt att
packa ur det man behöver, det ska gå fort
och smidigt att packa på morgonen. Den enda universalprincip
jag erkänner här är Hackmans Enkelhetsprincip:

http://www.mai.liu.se/~pehac/enkel.html

il C.

 

[joru]

Packa...

Det viktigaste är att du packar bara det du behöver och ingenting annat d v s så lätt som möjligt.

Packa praktiskt också, du ska hitta dina prylar där du vill ha dem.

Tunga saker kan ligga lågt eller högt, det är högst individuellt vad man tycker är skönast. Fast jag har förstås aldrig mött någon som vänder på steken och packar allt tungt längst ner i säcken...

Att bära på axlarna ger snabbt trötthet och spänningar, med det mesta av vikten på höfterna går du avslappnat och orkar mer.

Mvh,

J

 

[il C]

vad är tungt?

Den tyngsta detaljen är rimligen säcken själv. Därnäst tältet.
Var *kan* man lägga det i säcken om inte stående i botten?
Sen vet jag inget som kan kallas tungt överhuvudtaget.
I botten vill jag eljes ha sådant som utan skada kan pressas
ned i botten och som villigt formar sig efter omgivningen,
t ex sovsäck och det lilla jag har av kläder.

il C.

 

[nermander]

Anledningen till att man vill ha det tyngsta högst upp är att man då lätt (genom att böja sig framåt) kan få tyngdpunkten rakt över höfterna. Genom att ha tyngdpunkten rakt över höfterna så slipper man att säcken "drar" axlarna bakåt.

Den som försökt åka skidor med sån packning vet varför det tyvärr inte fungerar lika bra då... I det läget blir tyngdpunkten viktigare eftersom risken är större att fötterna (skidorna) halkar iväg än när man går.

Att hålla balansen handlar ju om att hålla tyngdpunkten rakt ovanför "stödpunkten". När man vandrar så håller sig stödpunkten stilla (skorna står still på marken) så det är ganska lätt att hålla tyngdpunkten på rätt plats genom att böja kroppen (vi gör det ju mer eller mindre reflexmässigt hela tiden när vi går).

Går man i halkig lera får man samma fenomen som vid skidåkning, fötterna kan "åka iväg" rätt vad det är och vips är stödpunkten förflyttad. Har man då hög tyngdpunkt så blir avståndet mellan tyngdpunkt och stödpunkt så stort att man inte hinner kompensera det innan man drattat i backet.

 

[il C]

tyngdpunkt och halka

Intressant utläggning. Det som sägs om lerig terräng borde
väl också gälla halkigt grus på branta stigar, tämligen vanligt
i kontinentala sammanhang.

il C.

 

[nermander]

Re: tyngdpunkt och halka

Intressant utläggning. Det som sägs om lerig terräng borde väl också gälla halkigt grus på branta stigar

Det gör det säkert, det handlar helt enkelt om att man får kompromissa mellan att bära bekvämt och bära stabilt. Med lätt packning blir skillnaden såklart inte lika stor, och jag antar att en vandringsstav gör sitt att hjälpa till med stabiliteten.

Jag vet i alla fall hur svårt det är att åka skidor med för hög tyngdpunkt, och då var det inte alls nån krävande terräng.

 

[Rodluvan]

intressant...

..det här med stödpunkt och tyngdpunkt!
men när man åker skidor har man ju hela två stavar, vilket borde göra stödytan avsevärt större...eller?

Till er som nog misstolkade min fråga; jag tänker inte heller så jättemycket på att packa rätt, jag packar, som de flesta andra, så praktiskt som möjligt!

Detta var bara en liten fundering jag hade..
kul med lite tänkvärda svar! Tack!


Sara

 

[nermander]

Re: intressant...

..det här med stödpunkt och tyngdpunkt!
men när man åker skidor har man ju hela två stavar, vilket borde göra stödytan avsevärt större...eller?

I princip ja, OM du använder stavarna för att hålla balansen. Tyvärr brukar man behöva använda stavarna för att staka sig framåt och då hjälper de inte särskilt mycket för balansen.

Tänk dig själv, du tar ett rejält tag med stavarna för att få fart och glidet är bättre än du trodde så fötterna försvinner framåt med blixtens fart. Då hjälper det knappast att du har två stavar att "stödja" dig på.

 

[ruha]

..balans..

..vid skidåkning.. såsom vid vandring upp/ner för branta sluttningar.. böjs överkroppen framåt. Har man då vikten högt upp tappar man även lätt balansen (förutom fästet enl Peters inlägg).

Enkelt sätt att åtgärda balansproblemet vid brant vandring upp/ner är att släppa loss höftbältet.

 

[cykelstina]

Re: tyngdpunkt och halka

Jag packar likadant sommar som vinter: låg tyngdpunkt. Jag provade en gång att packa med hög tyngdpunkt (på sommaren). När vi gick över stenskravel tappade jag balansen och det fanns ingen möjlighet att få balans igen, har ett ärr i panna som minne.
Det som sägs om lerig terräng har för mig även gällt stenskravel i Keb-området.