Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Been there, done that. Jag har också skrinlagt alla planer i den vägen. Möjligen att det någon gång i framtiden blir en vinterbestigning över Pårtejiegna. Vi kanske ska slå våra påsar ihop! ;-)
Då jag besteg Pårtetjåkka gick jag upp över ett brant snöfält till sadeln mellan Tjievrra och Pårtetjåkka, och vidare därifrån upp mot toppen. Om man håller alldeles intill stupet är det släta hällar att gå på, stenskravlet börjar ca 10 m från kanten. Luftig känsla men inte särskilt utsatt. Jag fortsatte sedan ner mot Observatorieplatån och ner mot lägerplatsen vid stigen Sähkok-Pårek. Fin tur.
Jag har gått uppför ungefär en ½ km längre norrut än bifa73. Det är en bit mellan ca 1300 och 1400 meter som är brant, med stenskravel som delvis är löst. Ser man sig för är det helt OK. Högre upp är det jämnare och inga svårigheter alls.
En av mina få toppbestigningar. Vi gick upp till observatoriet rakt söderifrån, lite snett mot höjdkurvorna, och därifrån vidare till toppen. Inga branter alls, bara en jämn sluttning med (i början av juli) fina snöfält. Intressant att så mycket finns kvar av de meteorologiska anordningarna. Jag minns t. ex. björkved som använts för att smälta snö och därmed få ett mått på nederbörden. Nedbrytningen sker tydligen långsamt häruppe.
Som kuriosum kan nämnas att vi hade full mobiltäckning med Telias mast i Kvikkjokk!
Been there, done that. Jag har också skrinlagt alla planer i den vägen. Möjligen att det någon gång i framtiden blir en vinterbestigning över Pårtejiegna. Vi kanske ska slå våra påsar ihop! ;-)
