Kan bara instämma. Men, viktigast med att akta tempot är väl att passa på att njuta av att bara vara helt ensam med naturen, inte måsta anpassa sig efter färdkamraternas hunger, sömnbehov, skavsår, humör etc.millimeter; sa:Det är förvånansvärt hur lätt man drar upp tempot när man bara har sig själv att plåga. Och olycksrisken ökar dramatiskt. MVH
Däremot kan det ge en speciell sorts upplevelse att hålla högt tempo. Man får korta, intensiva ögonblick av total närvaro. Troligen är det syrebristen som skapar de där underbara stunderna, men so what? Om det är värt den ökade skaderisken att uppleva de stunderna ensam tänker jag inte moralisera kring.
Padjelantaleden skulle jag tro är rätta stället att testa att vandra ensam. Ensamvandrandet kan ju ha flera orsaker, en kan vara att träffa och umgås med nya människor. Tror inte den risken är så stor i mitten av aug, men då har du väl desto större chans att få vara sådär härligt ensam.