Att överleva långresor. Ekonomiskt, alltså...

[V. Väderhatt]

OK, jag är sjukt imponerad av folk som cyklar, vandrar mm långa perioder i sträck. Och det är jättelockande att se bilder och resedagböcker, men det gör mest intryck på mig just nu är frågan om hur folk överlever långresor ekonomiskt. Särskilt ni som gör resor om och om igen med relativt täta mellanrum.

Jag tycker själv att jag har ovanligt stor jobbfrihet: Jag jobbar som frilansare och/eller behovsanställd, olika mycket beroende på hur det går i mitt företag, och kan oftast ta en spontan vecka ledigt med lite lätt planering. Upp till 1-2 månader skulle jag kunna försvinna med riktigt god planering, men sen skulle jag nog få problem med endera jobbet...
Att jag sällan får med mig kompisar ut beror mycket på att jag inte känner många som kan ta ledigt lika länge & fritt som jag.

Löpande kostnader för åtminstonde mat går ju även när man reser, även om man skulle bo i tält på heltid. Ska man resa ut någonstans kostar ju flyg mm. Hemma kan man väl hyra ut sitt boende, men några löpande kostnader (som CSN) skulle jag själv ha svårt att komma undan. Jag har sparade pengar, men t.ex. ett halvår utan inkomst skulle bli riktigt tungt för mig.

Hur klarar man att inte ha någon inkomst under en lång tid? Vad GÖR folk där man kan försvinna så länge från vardagen? Men ändå uppenbarligen tjäna så bra att man kan få ihop till sina resor?

Säsongsarbete? Börsspekulationer? Miljonarv?

 

[-Patric-]

jag har mer än 1 bekant som i princip livnärt sig på reseskildringar, resereportage och liknande.. en viss talang i att uttrycka sig i ord förordas dock, gör säkert inget att man kan ta några hyfsade bilder heller. annars är day trading som du säger ett alternativ, om du är vass på det..

 

[The_Lost_Cyclist]

Intressant. Jag har tillbringat ca 70% av de sista 11 åren på resande fot. Så här gör jag:

Mellan 1999 och 2006 jobbade jag på inringning på ett psyksjukhus. Ofta jobbade jag ca 200-220 timmar i månaden rekordet är nog 240 timmar. För varje månad jag jobbade så fick jag ihop reskassa till ca tre månaders cykling. När jag sen kom hem från resan så ringde jag till sjukhuset och sa att jag var hemma och så började det om.

Mellan 2006 och 2011 så har det fungerat likadant fast på en annan arbetsplats. Jag har mest bott i en småstad på landet där hyran ligger på ca 2000 kr i månaden. Jag har har aldrig ägt en bil. Jag har köpt ett mobil i hela mitt liv, år 2005. (den jag har nu fick jag av en kompis).

Förra året hade jag turen att få en hel del spons, både prylar och cash. (Ingen är lyckligare än jag.) Samtidigt jobbade jag järnet och bodde över sommaren hemma hos polare, eller i tält eller i ett rum på jobbet = ingen hyra.

Idag (!) fick jag nytt jobb, emballerare på en möbelfabrik fram till siste maj. Sen har jag ett annat jobb som väntar över sommaren. I slutet på augusti drar jag ut igen och kommer väl hem i maj nästa år för att sommarjobba. Eventuellt kommer jag släppa en bok om mina resor framöver och då tjänar jag lite pengar där.

så nyckeln att kunna leva som jag är: Jobba mer när du väl jobbar och köp inga skitsaker som iPhones och annat.

 

[Glännman]

Det där var jädrigt bra skrivet och mycket bra att kunna leva så... Kul ändå, tillsammans med alla dina bilder och dagböcker du visade i en annan tråd så inspirerar det....

Mvh // Johannes, som skulle vilja, men tyvärr köper skit som Iphones och sånt

 

[The_Lost_Cyclist]

Det där var jädrigt bra skrivet och mycket bra att kunna leva så... Kul ändå, tillsammans med alla dina bilder och dagböcker du visade i en annan tråd så inspirerar det....

Tack. Ett tillägg till inlägget ovan skulle kunna vara att jag ett par gånger sagt upp mig från fast tjänst (fast tjänst pga LAS och annat) för att kunna resa. samma sak med de ggr jag haft lgh - jag säger upp den. Bara att skaffa en ny när man kommer hem. (nä, inte i Stockholm etc - men vem har sagt att man måste bo där?)

Mvh // Johannes, som skulle vilja, men tyvärr köper skit som Iphones och sånt

Haha, jag jag skulle kanske också köpt en - om jag hade haft möjlighet. Men som det är nu så är valet mellan prylar och resa mycket enkelt. Jag vill hellre alltså resa än pilla på en iPhone.

Vi har alla ett val. Jag har gjort mitt.

 

[V. Väderhatt]

Tackar, Cyklisten! Jag får erkänna att det var när jag såg dina reseskildringar som jag tills sist inte längre kunde hålla mig från att fråga, men det kändes lite oartigt att kapa din tråd med ekonomifrågor... Så det var intressant att få ett svar!

Känner lite igen den ryckvisa tillvaron från frilansare, förutom att man då lägger sina pengar från det ena jobbet på att kunna satsa på det andra jobbet. Men jag har hackat runt utan boende och med sämre ekonomi tidigare, och måste väl erkänna att även om jag kan avstå en iPhone så tror jag att jag själv behöver en något fastare punkt i världen att utgå från.

Men, det är definitivt ett förhållningssätt jag kan ta till mig. Fast kanske i lite mindre omfattning. Lycka till med bokprojektet!

(Och ang. #2 önskar jag verkligen att daytrading hörde till mina talanger, men men...)

 

[realout]

Intressant. Jag har tillbringat ca 70% av de sista 11 åren på resande fot. Så här gör jag:

Mellan 1999 och 2006 jobbade jag på inringning på ett psyksjukhus. Ofta jobbade jag ca 200-220 timmar i månaden rekordet är nog 240 timmar. För varje månad jag jobbade så fick jag ihop reskassa till ca tre månaders cykling. När jag sen kom hem från resan så ringde jag till sjukhuset och sa att jag var hemma och så började det om.

Mellan 2006 och 2011 så har det fungerat likadant fast på en annan arbetsplats. Jag har mest bott i en småstad på landet där hyran ligger på ca 2000 kr i månaden. Jag har har aldrig ägt en bil. Jag har köpt ett mobil i hela mitt liv, år 2005. (den jag har nu fick jag av en kompis).

Förra året hade jag turen att få en hel del spons, både prylar och cash. (Ingen är lyckligare än jag.) Samtidigt jobbade jag järnet och bodde över sommaren hemma hos polare, eller i tält eller i ett rum på jobbet = ingen hyra.

Idag (!) fick jag nytt jobb, emballerare på en möbelfabrik fram till siste maj. Sen har jag ett annat jobb som väntar över sommaren. I slutet på augusti drar jag ut igen och kommer väl hem i maj nästa år för att sommarjobba. Eventuellt kommer jag släppa en bok om mina resor framöver och då tjänar jag lite pengar där.

så nyckeln att kunna leva som jag är: Jobba mer när du väl jobbar och köp inga skitsaker som iPhones och annat.

För mig är nog inte problemet ekonomi, jag tror inte man behöver speciellt mycket för att klara sig, det svåra är väl att vara borta från barn, fru o vänner. Jag har alltid undrat över folk som mikael strandberg, janne korax, göran kropp mm mm,,,,, var är familjen , var är barnen,,,, mikael strandberg fick ju barn nu men hur gammal är han? 50? Jag har alltid haft lust att resa men längtan efter barn o familj har alltid varit mångdubbeld större. Nu är jag 43 o barnen har flyttat ut så nu skall jag cykla jorden runt.
Vill du tjäna pengar så stick till norge, lönen är minst dubbel mot sverige, jag skulle lätt kunna lägga undan 200 000 per år. I sverige är det knappt man klarar sig. Svältlöner.


Oftast tror jag inte det är storleken på inkomsterna utan utgifterna. Skriv upp exact allt som dina pengar går till under tre månader och titta sen vad du kan dra in på, bil är det första liksom dyr hyra, mat finns säkert mycket att göra på, alkohol är dyrt (men skoj), kläder kan du sluta köpa, likaså friluftsutrustning inför resan, ta det du har, t-shirt o jeans. gammal sovsäck.
jag läste på korax sida om en kines han mötte. Han hade bestämt sig för att cykla längs hela kinesiska muren (640 mil). All utrustning han hade var en gammal cykel, en bit pressening, en rygga full med kex. Sånt inger respekt., jag tänker ofta på det. Vi är så fixerade vid alla saker man måste ha för att komma ut på äventyr men faktum är att du inte behöver så mycket.
Det viktigaste är nog att komma i väg.

Jag skall försöka det nu när barnen är stora för drömme finns alltid kvar.
/Gustav

 

[grodanbolle]

de jobbar, sparar och har inte mycket till liv under den perioden. en del frilansar. jobbar svart/vit utomlands.

föritiden var det poppis med försäkringsbedrägerier, en del smugglar knark, köper/säljer silver, lever på pappa, går på a-kassa utomlands.

folk är jävligt innovativa.

sen beror det på vara man reser, en del länder är väldigt billiga som tex indien, kina etc.

 

[The_Lost_Cyclist]

För mig är nog inte problemet ekonomi, jag tror inte man behöver speciellt mycket för att klara sig, det svåra är väl att vara borta från barn, fru o vänner. Jag har alltid undrat över folk som mikael strandberg, janne korax, göran kropp mm mm,,,,, var är familjen , var är barnen,,,, mikael strandberg fick ju barn nu men hur gammal är han? 50? Jag har alltid haft lust att resa men längtan efter barn o familj har alltid varit mångdubbeld större. Nu är jag 43 o barnen har flyttat ut så nu skall jag cykla jorden runt.

Själv resonerar jag tvärtom. Har aldrig förstått hetsen med att föröka sig direkt efter sina egna valpår. Först är man barn sen är man tonåring och sen blir man vuxen strax efter 20 - och då skaffar man sig egen familj utan att ha hunnit njuta av ett vuxenliv där du kan göra precis vad du vill.

Det är klart, det är ju inte lätt att sticka om man nu har hittat personen i sitt liv och denne inte vill följa med. Men å andra sidan skulle den personen bevisligen inte vara den kvinna jag vill bilda familj med om hon INTE vill hänga med på mina resor - och då spelar det ju ingen roll.

Kanske träffar jag någon som det känns rätt med framöver - fine. Gör jag det inte - fine. Jag kommer leva ett helt grymt liv oavsett.

Lycka till på din jordenrunttur!

 

[realout]

Jag är rätt nöjd med min situation nu, barnen är stora, ekonomin är bra, jag är 43 och har många många år att cykla o resa omkring. För mig har detta varit den rätta ordningsföljden för saker o ting men det är naturligtvis helt personligt, jag förstår mycket väl poängen i att resa några år först och sedan blida familj. Jag kan väl inte säga att mina kids var helt planerade från början men jag har aldrig ångrat det och dom kommer alltid vara det största äventyret i mitt liv.

Men nu ser jag fram mot lite spännande cyklingar här o var i världen. Jorden runt var kanske o ta i men ordentliga långturer skall det allt bli.

/Gustav