För drygt 2 år sen tog jag en timme löpning med en PT på Stångebrofältet i Linköping. Vi joggade dit från hans gym, jag sprang en testurnda på 600 m (kanske), gick igenom och trnade några enskildheter, kombinerade dessa och tog testrundan en gång till, lite snabbare.
Jag testade sedan några ryck i min ena backe, 200 meter, kanske 10 m stigning. Ett tag hade den tagit 1.03, nu pressade jag plötdligt tiden till 58 sekunder. Det kändes som jag blivit bättre genom att koncentrera mer på frånskjutet - det är ju där stegets kraft och längd skapas.
Men p g a utebliven uppföljning (PT:n kom inte till mötet) verkar jag ha tappat tekniken. I sommar kunde jag inte springa ett tag p g a värk i ena foten. När jag tog upp backe igen nu i höst tog rycken 1.05! ANdra gånge pressade jag tiden någta sekunder, men sen blev degt genast sämre och senast tog rycken 1.07-1.08. Hur kan man tappa så mycket teknik på två år? Och hur kan det bli sämre från gång till gång?
För sådär fyra år sen köpte jag en cykeldator och mätte upp mitt korta distanspass till 9 km. Jag lyckades springa belsutsamt, men med en känsla av marginal. Det tog 45.15, jag borde alltså med lite mer jävlaranamma klara milen på 50. Jag var då knappt 70 år.
Senast jag tog tid på den sträckan tog den 54 minuter! Hur kan man bli så mycket sämre på sp kort tid? Det är något med steget, jag känner mig mindre rörlig och jag blir mer trött i låren än tidigare -- men jag kastar mig inte på marken och önskar jag var död.
Jag styrketränar ju en del, utan redskap, ben, buk, rygg; mer om det i annan tråd, men jag misstänker att det handlar mer om rörlighet i mittenpartiet, och spänst. Nån som har idéer?
Jag vill gärna springa bättre, med bättre flyt, eftersom det helt enkelt är roligare på det viset. Jag vet att jag inte kan få tillbaka min ungdom (80.30 på en knapp halvmara 1988) men jag har fortfarande detta kanske desperata behov att röra mig.
Jag testade sedan några ryck i min ena backe, 200 meter, kanske 10 m stigning. Ett tag hade den tagit 1.03, nu pressade jag plötdligt tiden till 58 sekunder. Det kändes som jag blivit bättre genom att koncentrera mer på frånskjutet - det är ju där stegets kraft och längd skapas.
Men p g a utebliven uppföljning (PT:n kom inte till mötet) verkar jag ha tappat tekniken. I sommar kunde jag inte springa ett tag p g a värk i ena foten. När jag tog upp backe igen nu i höst tog rycken 1.05! ANdra gånge pressade jag tiden någta sekunder, men sen blev degt genast sämre och senast tog rycken 1.07-1.08. Hur kan man tappa så mycket teknik på två år? Och hur kan det bli sämre från gång till gång?
För sådär fyra år sen köpte jag en cykeldator och mätte upp mitt korta distanspass till 9 km. Jag lyckades springa belsutsamt, men med en känsla av marginal. Det tog 45.15, jag borde alltså med lite mer jävlaranamma klara milen på 50. Jag var då knappt 70 år.
Senast jag tog tid på den sträckan tog den 54 minuter! Hur kan man bli så mycket sämre på sp kort tid? Det är något med steget, jag känner mig mindre rörlig och jag blir mer trött i låren än tidigare -- men jag kastar mig inte på marken och önskar jag var död.
Jag styrketränar ju en del, utan redskap, ben, buk, rygg; mer om det i annan tråd, men jag misstänker att det handlar mer om rörlighet i mittenpartiet, och spänst. Nån som har idéer?
Jag vill gärna springa bättre, med bättre flyt, eftersom det helt enkelt är roligare på det viset. Jag vet att jag inte kan få tillbaka min ungdom (80.30 på en knapp halvmara 1988) men jag har fortfarande detta kanske desperata behov att röra mig.