Årets vinterlöpar-tips?

[Strykarräven]

Hur som helst, mitt svar på din fråga är - nej, inte om ditt mål är Sthlm Maraton; då är det löpning som gäller. Om du vill träna uthållighet i största allmänhet så - ja.

Fast... Jag har tänkt likadant, men lagt mina långpass på skidor dels för att vila mina utarbetade benhinnor, och dels för att skidor är i mitt tycke roligare. Och så läser jag följande, om (en av) Sveriges bästa bergslöpare, Björn Rydvall:
http://www4.marathon.se/news/article_RW.cfm?NewsId=8307
han kör det mesta av sina pass på rullskidor. Må vara att han blev 72:a i vasan i år, men hans främsta kvalifikationer ligger ju i bergslöpningen, inkl multisportandet. Det skiljer förvisso mellan bergsmara och stadsmara, men killen lär ju inte ha direkt dålig löpteknik.

Frågan är om långpassen verkligen bidrar så mycket till löptekniken, eller om just de kan tillåtas vara mindre grenspecifika?

 

[L-L]

Jag skulle tro att för de flesta av oss, kategori motionärer, skulle ha mycket att vinna på att köra mer alternativträning till vår "huvudträning". I synnerhet när det är relativt lång tid kvar till det specifika loppet (maran eller dyl) så tror jag att det kan vara bra att satsa på att träna lite olika (cykel och skidor ligger mig närmast till hands.) Om man ändå inte kan köra löpning för fullt på grund av snö och halka, så tycker jag att det verkar bättre att åka skidor och därmed få en bra grundträning. Dessutom är ju skidor så roligt!

När löpstigarna töat fram så är förhoppningsvis formen redan god, men det kan nog vara klokt att försöka göra en mjuk övergång för att undvika skador. Naturligtvis bör man ha genomfört ett antal löp-långpass innan maran, för att vänja såväl skalle som ben vid distansen.

Löpband har aldrig varit min grej, men gillar man det så är det förstås en bra lösning. Överst på min önskelista finns rullskidor!

/Liselott

 

[bigfoot]

Frågan är om långpassen verkligen bidrar så mycket till löptekniken, eller om just de kan tillåtas vara mindre grenspecifika?

Det där är jätteintressant, och det tål att diskuteras vidare. Som jag ser det bidrar långpassen i första hand med lågintensiv uthållighetsträning, samt "innötning" av knän, benhinnor etc. Den första biten borde lösa sig utan problem med skidor. Att nöta in knän och benhinnor på skidor är nog svårare, dock. Sen vet jag inte hur mycket "löparmuskler" man bygger upp på långpassen, om just muskelstärkandet är en viktig bit så lär det funka sämre med skidor. Möjligen ger långpassen också en del löpteknik, men den biten tror jag att man kan kompensera med flitig löpskolning.

Och som svar till LL: snöstorm, halka och kyla är inte riktigt min grej, och långlopp utan tillräcklig träning är definitivt inte min grej. Do the math...

 

[Strykarräven]

Det där är jätteintressant, och det tål att diskuteras vidare. Som jag ser det bidrar långpassen i första hand med lågintensiv uthållighetsträning, samt "innötning" av knän, benhinnor etc. Den första biten borde lösa sig utan problem med skidor. Att nöta in knän och benhinnor på skidor är nog svårare, dock. Sen vet jag inte hur mycket "löparmuskler" man bygger upp på långpassen, om just muskelstärkandet är en viktig bit så lär det funka sämre med skidor. Möjligen ger långpassen också en del löpteknik, men den biten tror jag att man kan kompensera med flitig löpskolning.

Jo, att vänja kroppen vid långvarigt slit är nog en ganska specifik process eftersom löpning skiljer sig rätt markant från t ex skidor vad gäller belastning på senor, ledkapslar, ligament etc (särskilt knäna!). Jag tror inte att muskulaturen byggs upp avsevärt på långpassen, eftersom t ex all styrketräning förutsätter större belastning under kortare tid (sanning med modifikation, men ingen styrketränar med två timmars lyft av en 1-kiloshantel). Däremot menar de idrottsmedicinare jag talat med, att de långa, lugna passen ffa ökar blodkärlsnybildningen och tillverkningen av mitokondrier i muskelcellerna, samt ev "vänjer kroppen att bränna fett vid ansträngning". Snabbare pass motionerar pumpen och lungorna mer. T ex blodkärlsnybildningen borde vara beroende av vilken muskel som arbetar, eftersom man knappast får mer blodkärl i armarna av att träna löpning. Samtidigt är frågan hur grenspecifik denna nybildning är?

Långpassen tycker jag är skräp för tekniken; man kan inte löpa med så låg puls som krävs för de passen med bibehållet bra steg. Så ska man nog inte glömma bort den psykiska biten, där jag tror långpassen har en stor roll, och där det naturligtvis inte spelar någon roll genom vilken idrott man väljer att "nöta sitt pannben".

Undrar om det blir ett par rullskidor i år? Om inte benhinnorna har lugnat sig så! Men just nu längtar jag bara till att stigarna ska tina fram. Den här delen av året är den sämsta: Is, is, is. Running on the rocks.

 

[bigfoot]

(---)Däremot menar de idrottsmedicinare jag talat med, att de långa, lugna passen ffa ökar blodkärlsnybildningen och tillverkningen av mitokondrier i muskelcellerna, samt ev "vänjer kroppen att bränna fett vid ansträngning".

Det där är vad jag skulle kalla "konditionsträning". Jag kan inte tänka mig att det skulle vara särskilt grenspecifikt. Höjd puls är höjd puls, liksom, och förbränningen borde vara rätt generell oavsett hur du får igång den.

Jag lutar åt att alternativträning med tex skidåkning faktiskt är ett väldigt bra sätt att bygga upp grundkonditionen. På motionärsnivå borde det inte finnas någon större anledning till att träna extremt grenspecifikt. Då tror jag att vinsterna i form av frisk luft, variation och allsidig träning klart överväger.