Instämmer helt med Appelqvist: Om man bara kan svälja att det inte är resultat i minuter som räknas vintertid så är det bara kul med lite inbyggd utmaning. Precis som vid skidåkning varierar föret, vilket kan vara rätt spännande. Pannlampa kan behövas den mörka delen av vintern, och broddar undantagsvis (för min del 2-4 ggr/vinter). Oftast går det att hitta snösträngar som inte är fullt så hala i kanten av isiga vägar mm, eller springa längs bilvägar där snön är bortnött (dagtid!).
Är det riktigt halt kan det vara en idé att köra mycket i uppförsbacke (där man kan hålla lägre fart). Leta en backe som snirklar sig uppför, och gå sedan kortaste vägen nedför, blir en naturlig intervallträning. En annan metod att sänka farten utan att minska ansträngningen är att köra något pass i veckan med ryggsäck.
Bra skor är som alltid skönt att ha, men man är inte lika beroende av bra dämpning som sommartid, prioritera grepp istället (och värme?).
Personligen tycker jag att det dåliga greppet gör att man springer mindre med vaderna än på sommaren, så jag brukar köra lite vadstyrketräning om vintern.
Och planera, planera och var lite flexibel. Om det är glashalt så sparar man kvalitetspasset och stannar hemma, eller ger sig ut och långlunkar. Är det sursnö så har man istället kanongrepp och kan lubba på. Är det nyfallen snö: Ta pannlampan och ut och ploga sig fram, kan vara riktigt kul i fulvädret! Är det kallt sänker man tempot, etc etc. Finns många variationer på temat.