Anpassnings problem.

[avslutat medlemskap 1003]

Grundfrågan här är ju: På vilket sätt hade tung packning gjort att han sluppit knäskadan och diarren?

Vet inte om hans mat var så lätt, men han hade mindre och mer (här kommer det underliga enligt mig) färsk mat. typ stekfläsk som man skulle äta av några skivor per dag. Eftersom paketen var öppna ett par tre dagar så var skivorna nästan gröna till slut. Jag trodde att det var därför han mådde dåligt. Men enligt honom så var fläsket lätt rimmat och skulle hålla bra mycket längre än så.
Kanske han har rätt... Enligt mig var han underlig men han tycke nog jag var ett ufo...
Det tråkiga som jag tycker vi är fem som lagar mat tillsammans vi har torkat mat och förberett oss länge. Vi har det skit trevligt men han vill absolut inte vara med för han vill inte bära.
Knä håll inte för att han kanske hade svaga ben, kanske hade han sållat sig till lättvikarna för att han vill spara sina ben. Kanske hade varit bättre att rehabträna sina svaga ben och njuta av livet.
När jag undrar varför det måste vara så extrem menar jag inte att han måste bära med sig allt.
Utan jag söker just det vanliga. Annars är det ju rätt svårt att vandra ett kompis gäng om en inte vill vara med pågrund av en idéer. Hittar de inte sina likar blir de tillslut ensamvargar .

 

[Schneeberger]

Det låter som om lättpackning skulle vara någon sorts livsåskådning.
Denna skulle sedan ligga bakom ett visst lite knepigt, beteende. Märkligt isåfall...

Det rör sig ju bara om några kilo på ryggen - mer handlar det ju faktiskt inte om.

Uffe

 

[oscar jensen]

Min erfarenhet av sk lättpackare är att ni är rättså envisa.
För några år sedan var vi sex glada gossar på tur i fjällen.
Var av en lättpackare. Jag hade (o)turen att få lättisen som tältpartner.
Mitt haglöfs tält dög inte utan vi skulle sova under en jävla lättvikts duk av nåt slag.
Maten ville ha inte vara med på utan hade egen mat. Toa papper skulle han inte använda.
Det slutade med att jag köpte ett nytt jävligt dyrt tält som praktisk taget bar själv. Och lättviktarn pajade knät samt fick diarre så han vart ännu lättare plus att vi fick ta packning av honom.
Bara att vända hem efter det. Inge första hjälpen eller nåt.

Varför måste det vara så extremt varför inte lite lagom.

Din kompis verkar inte vara så bra på att samarbeta med andra, som tur var hjälpte du honom hem i alla fall. Det hedrar dig.

Sen kan man ju fundera på vad bristande sammarbetsförmåga, dåligt matval och knäproblem har med packningens vikt att göra.
Jag hittar absolut inget samband här.
Kanske borde denna tråd ligga i något annat forum? Av din beskrivning att döma är han säkert 08:a, så jag föreslår stockholmsforumet

/OJ

 

[avslutat medlemskap 1003]

Din kompis verkar inte vara så bra på att samarbeta med andra, som tur var hjälpte du honom hem i alla fall. Det hedrar dig.

Sen kan man ju fundera på vad bristande sammarbetsförmåga, dåligt matval och knäproblem har med packningens vikt att göra.
Jag hittar absolut inget samband här.
Kanske borde denna tråd ligga i något annat forum? Av din beskrivning att döma är han säkert 08:a, så jag föreslår stockholmsforumet

/OJ

Nu fick även jag skratta, Jag är stockholmaren så jag är den dryge han med sammarbetsproblem är bara inflyttad stockholmare dock mycket mer stockholmare än jag(drygare).

Dåligt matval och knäproblem var bara bonus. Grejen är den en av oss hade några ideér om vikt som han vägrade rucka på... ja förutom att efter mycket tjat var det ok att sova i ett normal tält som ju jag bar. Hans packning fick inte väga mer än x antal kg därför kunde han inte vara med att dela på våran gemenskap. Så attityden(problemet av samarbetet) och vikten hade lite med varandra att göra...

 

[peter1969]

Problemen med "delad gemenskap" när man fjällvandrar är väl att ju fler man är desto svårare att jämka och få till en lösning som alla godtar. Då kan det bli fel dvs som du beskriver.

 

[Cremytos]

Som lite försvar att uppfattningen att lättviktare är knepiga människor känner jag faktiskt igen mig lite. Jag försöker packa så lätt som möjligt och en tredagarstur där jag skall gå långt väger ryggsäcken 7 kilo inklusive mat och egen vikt. Men saken är att som före detta tungpackare så känner jag ju själv att komforten minskar dramatiskt. Ingen extra varm fluffig tjock tröja att krypa in i som inte luktar svett (eftersom den hittils legat helt oanvänd i ryggsäcken) på kvällen och ett par öl, lyxigare mat och en god tjock bok får inte heller följa med. Man känner ju liksom att det hade varit gött att inte bli riktigt så där extrem.

Men sedan så blir det gamla goa 100-litersryggsäcken ibland och ner med mängder med prylar för att få en god kvällsvistelse samt ett fint 3mannatält för extra yta ... och då känner jag alltid efter ett par mil i terrängen att neh fy fasen!

 

[alven]

Som lite försvar att uppfattningen att lättviktare är knepiga människor känner jag faktiskt igen mig lite. Jag försöker packa så lätt som möjligt och en tredagarstur där jag skall gå långt väger ryggsäcken 7 kilo inklusive mat och egen vikt. Men saken är att som före detta tungpackare så känner jag ju själv att komforten minskar dramatiskt. Ingen extra varm fluffig tjock tröja att krypa in i som inte luktar svett (eftersom den hittils legat helt oanvänd i ryggsäcken) på kvällen och ett par öl, lyxigare mat och en god tjock bok får inte heller följa med. Man känner ju liksom att det hade varit gött att inte bli riktigt så där extrem.

Men sedan så blir det gamla goa 100-litersryggsäcken ibland och ner med mängder med prylar för att få en god kvällsvistelse samt ett fint 3mannatält för extra yta ... och då känner jag alltid efter ett par mil i terrängen att neh fy fasen!

Det är ju den vanliga gamla frågan om komfort när. Självklart hade jag på min solotur i somras kunnat uppskatta ett Keron 3 att stöka omkring i på kvällen, ett par torra lägerskor, ett dunfyllt liggunderlag att ligga på, en uppsättning hyfsat rent ullunderställ att sova i efter att ha tvättat mig med schampoo och tvål och torkat mig på en rejäl frottéhandduk. (Nu överdriver jag faktiskt inte, var i princip där för några år sedan, utom liggunderlaget som var ett vanligt cellplast.) Nu ligger jag på jyskunderlag i samma kläder som jag haft på dagen (ja, jo, plus sovsäck...) och har tvättat mig snabbt och torkat mig med lite mirakeltrasa, jag stökar inte alls omkring i mitt lilla Six Moon Designs Lunar Solo. Är det lika bra komfort? Nej, självklart inte. Men den förlusten byter jag vilken sekund som helst mot det faktum att min startvikt, inklusive mat, för min sexdagarstur gick på strax över tio kilo. Komforten på dagarna var definitivt att föredra.

Annars gillar jag den inledande storyn, killen låter definitivt som en framtida ensamvandrare, vare sig han vill eller inte...

 

[nermander]

Är det lika bra komfort? Nej, självklart inte. Men den förlusten byter jag vilken sekund som helst mot det faktum att min startvikt, inklusive mat, för min sexdagarstur gick på strax över tio kilo. Komforten på dagarna var definitivt att föredra.

Det är ju det det handlar om. Den TOTALA komforten blir högre. De som tycker man tappar komfort med lättpackning pratar bara om lägret. Men om jag tillbringar 8-10 timmar om dagen vandrandes och 8 timmar sovandes så tycker inte jag det gör så mycket om komforten för de kvarvarande timmarna i lägret sjunker lite om den samtidigt ökar mycket mer för vandringen.

Står man ut med att pinas av tung vandring för att kunna njuta timmarna i lägret, eller står man ut med ett mer spartanskt läger för att kunna njuta under vandringen?

Jag har provat bägge varianterna och gjort mitt val.

 

[The Trooper]

Står man ut med att pinas av tung vandring för att kunna njuta timmarna i lägret, eller står man ut med ett mer spartanskt läger för att kunna njuta under vandringen?

Jag har provat bägge varianterna och gjort mitt val.

Det är inget nollsummespel, man kan få båda..."Lätt Komfort" kallas det numera.

Jooo, man få ett "Tungt Helvete" också, men det är ju inte särskilt eftersträvansvärt.


peter

 

[GustavOh]

Det är ju det det handlar om. Den TOTALA komforten blir högre. De som tycker man tappar komfort med lättpackning pratar bara om lägret. Men om jag tillbringar 8-10 timmar om dagen vandrandes och 8 timmar sovandes så tycker inte jag det gör så mycket om komforten för de kvarvarande timmarna i lägret sjunker lite om den samtidigt ökar mycket mer för vandringen.

Står man ut med att pinas av tung vandring för att kunna njuta timmarna i lägret, eller står man ut med ett mer spartanskt läger för att kunna njuta under vandringen?

Jag har provat bägge varianterna och gjort mitt val.

Du har totalt missuppfattat det.
Det handlar inte alls om komfort utan om skrytfaktor.

Föredrar du att skryta om hur tungt du orkar bära, eller om hur lite du klarar dig med?

Lätt komfortarna har det mycket svårare, för de kan bara skryta med nåt så flummigt som en upplevelse. Mycket bättre att ha något konkret, typ kilo, att bygga upp berättelsen på.

 

[Martin Fjäderlätt]

Det är inget nollsummespel, man kan få båda..."Lätt Komfort" kallas det numera

Präsis!
Banta här för att fylla på där. En trehundra gram lättare sovsäck är oxfilé för två.

Sen är det ju så att om man får sämre helhetskomfort för att man har valt lättare utrustning så har man förfelat hela tanken. Precis som när man får sämre komfort för att man har valt tyngre grejer (vilket jag själv har varit med om).

Men den där killen... om han nu ska syssla med lättpackning seriöst så ska han naturligtvis utnyttja det faktum att han ingår i en grupp. Det är ju den i särklass effektivaste metoden!

Att med han med lättpackning som argument höll sig utanför gruppen tyder på att han tillhör kategorin spån snarare än kategorin lättpackare.

 

[camoscio]

För egen del har det ändå mest handlat om verklig eller inbillad komfort. När jag tappade en lägersko på Korsika skaffade jag inte nya skor i Nice; på den följande turen i Havsalperna saknade jag aldrig mina lägerskor. Inför en tur i Norge rev jag min handduk itu och tyckte den återstående biten skulle räcka. Jag använde den aldrig och har sedan dess ingen handduk - jag blir ju torr på väg från bäcken till tältet. Och jag har upptäckt att jag inte behöver byta alla kläder från topp till tå för att hålla mig så torr jag vill på lägret. När jag tvättat den enda tröjan tar jag på den direkt, eftersom den torkar fortast på kroppen.

Den komfort jag inte bytt bort är det dubbelväggiga tältet; jag har inte lockats av något existerande alternativ och det verkar som att jag sätter mer värde på värme i tältet än de flesta andra. Jag vill inte ha kläder på mig när jag sover.
(Jag har tidigare inbillat mig att dubbelväv håller objudna gäster borta. I Frankrike i juni fick jag sällskap av en mus, som tog sig ända in i sovsäcken, aningen obehagligt innan jag
vände sovsäcken ut och in och såg vad det var. Den var söt).

En annan detalj, men den gäller ju själva vandringen, är ryggsäcken. Det lättviktsalternativ jag prövade fungerade inte för mig.

Men jag försäkrar, jag beraktas som ett UFO eller en vekling av många när jag talar om hur mycket packningen väger. I Norden undrar en del om jag räknat med maten. I Frankrike undrar de istället hur jag kan bära så mycket - men mina skor är alldeles för lätta. I Schweiz i augusti undrade en främmande herre om jag tränade speciellt för att klara mina 14 kg. (Normalt inte, förstås, men i våras var jag ju tvungen).


PS: Apropå boning så har ju USA:s finansminister påpekat att Tarp inte är en patentlösning. Så stod det iaf i DI igår.