Ett aemne som jag ibland blivit konfronterad med, aer hur mycket en vaesterlaenning ska anpassa sig till en fraemmande kultur.
Var ska man dra graensen?
Naer blir det integritetskraenkande?
Hur mycket aer “tillaatet” att foerolaempa daa man haaller paa det man sjaelv tror paa?
Anledningen till att jag tar upp det just nu, aer att jag igaar kvaell hoerde vilda diskussioner om aemnet.
Det finns maengder med exempel paa tillfaellen daa kniviga situationer kan uppstaa, men haer aer ett konkret exempel paa ett fenomen som jag hoert diskuteras i olika tappningar, vid flera tillfaellen.
En expedition hade foer avsikt att klaettra en 8000-meterstopp i Himalaya. Enligt tradition vill oftast lokalbefolkningen att aveen de utlaendska klaettrarna deltar i en ritual daer man fraemjar bergsgudarna. Tvaa expeditionsmedlemmar var djupt troende (katoliker) och ansaag att ritualen inte var naagot foer dem. De totalvaegrade att vara med och foeljden blev att naagra lokala hjaelpklaettrare, en guide och naagra baerare blev rasande, eftersom de ansaag att bergsgudarnas ilska kunde drabba aeven dem.
Expeditionsledaren foersoekte medla och foereslog att de kunde “laatsas” vara med paa ritualen foer husfridens skull. Det hjaelpte inte. De baada troende stod fast vid sitt beslut och fick dessutom medhaall fraan en ateists haall.
Resultatet blev att atmosfaeren under hela klaettringen var minst sagt sur.
Har ni naagra aasikter angaaende detta?
Gjorde de baada klaettrarna raett, daa de hoell paa sitt?
Aer det raett att tvinga naagon att delta i en ritual, som kan foerknippas med tro/religion?
Ska man anpassa sig, I en situation som denna, aeven om man kaenner att man trampar paa sig sjaelv?
Kommentarer!
Var ska man dra graensen?
Naer blir det integritetskraenkande?
Hur mycket aer “tillaatet” att foerolaempa daa man haaller paa det man sjaelv tror paa?
Anledningen till att jag tar upp det just nu, aer att jag igaar kvaell hoerde vilda diskussioner om aemnet.
Det finns maengder med exempel paa tillfaellen daa kniviga situationer kan uppstaa, men haer aer ett konkret exempel paa ett fenomen som jag hoert diskuteras i olika tappningar, vid flera tillfaellen.
En expedition hade foer avsikt att klaettra en 8000-meterstopp i Himalaya. Enligt tradition vill oftast lokalbefolkningen att aveen de utlaendska klaettrarna deltar i en ritual daer man fraemjar bergsgudarna. Tvaa expeditionsmedlemmar var djupt troende (katoliker) och ansaag att ritualen inte var naagot foer dem. De totalvaegrade att vara med och foeljden blev att naagra lokala hjaelpklaettrare, en guide och naagra baerare blev rasande, eftersom de ansaag att bergsgudarnas ilska kunde drabba aeven dem.
Expeditionsledaren foersoekte medla och foereslog att de kunde “laatsas” vara med paa ritualen foer husfridens skull. Det hjaelpte inte. De baada troende stod fast vid sitt beslut och fick dessutom medhaall fraan en ateists haall.
Resultatet blev att atmosfaeren under hela klaettringen var minst sagt sur.
Har ni naagra aasikter angaaende detta?
Gjorde de baada klaettrarna raett, daa de hoell paa sitt?
Aer det raett att tvinga naagon att delta i en ritual, som kan foerknippas med tro/religion?
Ska man anpassa sig, I en situation som denna, aeven om man kaenner att man trampar paa sig sjaelv?
Kommentarer!