Har några funderingar kring Annapurna Circuit, som jag är tacksam om någon kan svara på
1. Behöver man bära med sig ett kök? Eller kan man köpa mat för alla dagens tre måltider längs hela vägen?
2. Jag är vegetarian och min tjej är vegan - kommer vi få svårt att hitta mat på vandringen?
3. Finns det elektricitet i byarna så att man kan ladda sina kamerabatterier?
1. Absolut inte. Ni passerar ställen som serverar mat nästan varje timme. Det enda undantaget är passövergången vid Thorung La. Men det är bara att packa med sig lämpliga snacks så att man klarar sig tills man når första stället på andra sidan. (Jag minns inte riktigt tidsåtgången dit från Thorung Phedi, men en 5-6 timmar var det nog.) Uppe i passet kan man köpa varm dryck. På lodgerna kan ni också få kokt vatten att fylla vattenflaskorna med, vilket sparar både miljön och bärarnas ryggar.
2. Inga problem. Stapelfödan, som också är det billigaste, är Dhal Bat: ris, grönsakscurry och linsröra. Priserna varierar med höjden över havet men en portion (där påfyllning ingår tills man är mätt) följer priset för en snickers längs hela vägen. På de större ställena kan man få både pizza och lasagne.
3. Ytterst sporadiskt. Räkna inte med detta. Jag hade inga elprylar med mig så jag letade inte efter eluttag längs vägen. Men det var inte överallt som det fanns el-lyse.
Några tips:
Räkna in en extradag i Manang på uppvägen och gör en dagsutflykt på sluttningarna runt byn för höjd-acklimatiseringens skull. Försök också pricka in en av höjdsjuke-föreläsningarna vid läkarstationen där.
Stanna tre nätter mellan Manang och passet (Yak Kharka, Letdar och Thorung Phedi) så minskar ni risken för höjdsjuka också. Det är inte trevligt att släpa sig över passet med sprängande huvudvärk, betydligt bättre att pigg i benen lägga av sig ryggsäcken och knata runt och ta bilder.
När jag gick för ett antal år sedan fanns också ett high camp någon timme ovanför Thorung Phedi. De hygieniska förhållandena där var dock mycket sämre än vid Thorung Phedi, så jag skulle inte rekommendera er att stanna där. Men vill ni tjäna någon timme på pass-dagen så finns möjligheten i alla fall.
Jag tycker att sträckan före passet var den vackraste. Men det finns några byar på andra sidan som kan vara sevärda. Och de varma källorna i Tatopani ska man inte missa. Förmodligen kommer ni att tycka att vyerna från Poon Hill känns lite si och så när ni får det på tillbakavägen efter de betydligt mer dramatiska utblickarna tidigare. Men om ni ändå passerar så är det värt promenaden upp.
Ta god tid på er och lägg i vilodagar lite då och då. Det kan också behövas om man skulle bli magsjuk. En krämbulle i Marpha var otroligt frestande till efterrätt vid lunchen, men den sänkte mig och tvingade mig till en ofrivillig vilodag ...