Ankare: Cordelette vs. sliding X

Under de sista månaderna har ankare diskuteras livligt på bloggar is USA samtidigt som tester har genomförts och några nya slutsatser har dragits (se link nedan). Den av oss alla välkända och allmänt rekommenderade åttan gjord på cordelette eller slinga för att få jämvikt mellan ankarpunkter har fått hård kritik. Sliding X metoden däremot, som tidigare sågats p.g.a. shock-belastning ifall en säkerhetspunkt släpper, har återuppstått. Enligt tester har shock-belastnings problematiken överdrivits och jämviktsfördelarna med sliding X sägs överväga nackdelarna. De har också kommit fram med en ”ny” teknik ”duo glide” eller ”equalette”

Det är nog många som skrattar år det här eftersom för några år sedan sades raka motsatsen!

Någon som har synpunkter eller funderingar på hur man bäst skall hantera två eller tre punkts ankare i framtiden med tanke på de resultat som verkar ha kommit fram. Någon från SKF kanske!

http://www.rockclimbing.com/cgi-bin...b=post_latest_reply;so=ASC;mh=25;guest=546209
 
Ah... vem har inte tragglat sig igenom de berömda sliding-x-trådarna på RC? :) Där finns hundratals forumsidor i ämnet.

Jag kör ofta Sliding-X, tillsammans med inknytning via repet går det snabbt och jämviktar såklart automagiskt. I min lilla värld har jag aldrig uppfattat chockbelastning som något större problem, speciellt inte om man gör en eller två överhandsknutar. Enligt testerna som refereras på RC är det ju också ganska säkert ur chockbelastningssynpunkt.

Jag provade mixtra lite med equaletten och andra lösningar, det funkar bra vid skrivbordet och är ju teoretiskt bra på alla sätt och vis, men det blir en helt annan grej när man är trött och saker ska gå fort.

Resonemanget känns dock ganska teoretiskt (passar på Utsidan mao? :)) Det absolut viktigaste är att man lägger bra säkringar i standen, och lyckas man med det spelar det ingen större roll hur man bygger ankaret (inom vissa ramar alltså...)

/P
 
Följde själv diskussionerna på rockclimbing.com förra våren. Mycket läsning var det. Nya upplagan av referensverket Climbing Anchors av John Long ägnar en stor del av boken till just detta.

Slutsatsen är, lite slarvigt, att en cordelette jämviktar de (oftast) tre ankarpunkterna dåligt. Är dessutom benen av olika längd så blir det riktigt dåligt, ankarpunkten med det kortaste benet får smaka på riktigt mer kraft än ankarpunkten med längst ben. Ändras dessutom dragvinkeln i 'powerpointen' så kommer typ all kraft på endast ett ben/en ankarpunkt.

Andra varianter föreslås och har testats:
Sliding-X med 'limiter knots'
Equalette med 2,3, eller 4 ankarpunkter
Quad (dubbel equalette) för ankare med två bultar

Jag tycker equaletten är riktigt snabb att slänga upp. De två knutarna är förknutna på 7 mm repsnöre. Tre eller fyra dubbla halvslag, lite justering, färdigt.
 
Jo, equaletten som du beskriver låter som en användbar metod. En tänkbar nackdel kan vara att man måste flytta på de förknytna knutarna ibland för att passa olika ankare och det kan då vara svårt att knyta upp hårt åtdragna knutar när man är pumpad. Vinterförhållande skall vi inte ens prata om.
 
m4rt1n_a; sa:
Slutsatsen är, lite slarvigt, att en cordelette jämviktar de (oftast) tre ankarpunkterna dåligt. Är dessutom benen av olika längd så blir det riktigt dåligt, ankarpunkten med det kortaste benet får smaka på riktigt mer kraft än ankarpunkten med längst ben. Ändras dessutom dragvinkeln i 'powerpointen' så kommer typ all kraft på endast ett ben/en ankarpunkt.

Nu undrar jag... hur sätter du överhuvudtaget upp en sliding-x på tre punkter?
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg