Ang damasker

[joask202]

Mina brallor är ett par 12 år gamla tvålagers GTX-byxor från Northface, tror de heter Stowaway pants. De har dragkedja upp till vaden med en vattentät kil bakom och väger runt 300g.

Har tittat lite efter liknande nyare trelagers varianter men ännu inte hittat några som gjort att jag anser det värt att byta...

 

[Ida-Erika]

Tack för många bra svar =) är det någon som vet hur blött/torrt det brukar vara vid Jämtlandstrianglen i slutet av juni? Är det svårt att hitta vatten tex?

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Tack för många bra svar =) är det någon som vet hur blött/torrt det brukar vara vid Jämtlandstrianglen i slutet av juni? Är det svårt att hitta vatten tex?

I slutet av juni lär det vara blött, och en del snö kvar här och där. Brist på vatten behöver ni inte oroa er för, snarare motsatsen. Men inte heller det lär vara något problem. Det är lättgången och trevlig led i vackra omgivningar. Ni kommer att få det fint.

Jörgen

 

[Lasse Nilsson]

Min lösning går ut på att damaskerna smiter åt över både känga och regnbyxa så att det blir tätt mellan dessa, regnbyxorna går ner till anklarna och är vattentäta hela vägen. Jag har inte provat men är tveksam till att damaskerna skulle kunna hålla tätt på egenhand.

Låter för bra för att vara sant! Jag får testa här hemma innan jag vågar lita på att det fungerar.

Är det fler som har samma positiva erfarenhet av vadning med damasker+byxor+kängor?

Vad är det för regnbyxor ni hittat som inte har dragkedjor längst ned vid foten (=är otäta)?

Tierra Sälka i XCR. Mina är fem-tio år gamla men modellen verkar inte ha förändrats så mycket, från Tierras web: "30 cm. dragkedja i benavslut med skyddskil innanför".

 

[Martin Fjäderlätt]

Om man skall vandra Jämtlandstriangeln, som är en väl markerad och frekventerad led, utan några nämnvärda vad (vad jag kan minnas) så känns damasker som en onödig, tung och dyr utrustningdetalj.

När vi gick där i lumpen fanns det faktiskt ställen (sträckan mellan Sylarna och Helags) där man inte kom över torrskodd.

Vi kunde i och för sig ha använt andra kängor än M90 och dansat över dessa femcentimetersbäckar med torra fossingar...

Haha... nu när jag tänker på det så var det faktiskt en kille som stukade foten rätt illa för att vi tvingades ta en omväg när vi kom till en liten bäck. Sjukt.

Men damasker... det känns som en vinterpryl.

 

[Malindo]

Men damasker... det känns som en vinterpryl.

Ofta läser man här att höga kängor ár praktiska vid vandringar i den svenska fjállvärlden, dels eftersom det ibland behöver vadas, och dels för att det kan vara sumpigt, klafsigt och fullt med blöthâl.

För min del tycket jag det verkar mer POLYVALENT och allmánt praktiskt att ha ett par lágre skodon, samt pà med damasker vid behov.

Move your mind, Nordensjö!

 

[OBD]

Jag provade damasker under min Sarekvandring förra året. För mig var det alldeles för varmt. Damaskerna var Lowe alpine i ett material som heter Triplepoint.
De väger 296 gram. Det finns säkert lättare damasker men det blir ju ändå väldigt tätt runt smalbenen och därmed även varmt. Jag kommer inte att använda dem mer. För vadning använder jag vid behov Lundhags Cover Boots, om nödvändigt kompletterat med regnbyxor. Fungerar utmärkt för mig.
/ Bertil

 

[Martin Fjäderlätt]

För min del tycket jag det verkar mer POLYVALENT och allmánt praktiskt att ha ett par lágre skodon, samt pà med damasker vid behov.

Visst, och "vid behov" är nog inte på promenad i Jämtlandstriangeln.

Men lätta kängor och bra, lätta, vattentäta damasker - javisst! Men jag tycker ändå att det borde vara lättare att bara fästa sina regnbrallor vid kängorna när det blir sådär klafsigt och läskigt.

 

[maka]

Inget resår vid vristen!

Om jag har ett par regnbyxor utan resår eller dragkedja vid vristen typ fjällrävens russka. Räcker det då om jag tar ett spännband och drar åt vid vristen, eller kommer det då att läcka som ett såll.

Visst skulle det kunna fungera med "silvertejp" men det lämnar förmodligen fula märken.

Finns det någon som har provat att täta om man drar åt med spännband?

Mvh Mathias

 

[dave1]

Jag använder numera alltid damasker. Anledningarna för mig är att jag dels endast brukar gå i mina schoellerbyxor från Mammut. Damaskerna skyddar dels byxorna från slitage samt från väta. Damaskerna skyddar även till viss del kängorna särskilt i stenig terräng och det är en utmärkt kombination med en halvhög fodrad känga. En välkommen bieffekt är att man drar in mindre skit i tältet då byxorna blir mindre nedsmutsade. Störst förtjänst har de dock när man klampar omkring bland snår, myrar, blockterräng och naturligtvis på snö. På en torr led så minskar naturligtvis nyttan.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Jag använder numera alltid damasker. Anledningarna för mig är att jag dels endast brukar gå i mina schoellerbyxor från Mammut. Damaskerna skyddar dels byxorna från slitage samt från väta. Damaskerna skyddar även till viss del kängorna särskilt i stenig terräng och det är en utmärkt kombination med en halvhög fodrad känga. En välkommen bieffekt är att man drar in mindre skit i tältet då byxorna blir mindre nedsmutsade. Störst förtjänst har de dock när man klampar omkring bland snår, myrar, blockterräng och naturligtvis på snö. På en torr led så minskar naturligtvis nyttan.

Det här är inget angrepp på dig, jag är övertygad om att damaskerna fyller just den funktion som du beskriver. Men samtidigt känns det inte direkt som en väg mot lättare packning i mina ögon.

Om man behöver skydd för sina byxor och skydd för sina kängor så undrar jag hur länge det dröjer innan man behöver skydd för det som skyddar kängor och byxor. Damaskskydd, ny pryl. Vilken i sin tur naturligtvis behöver ett skydd så att den inte blir smutsig och sliten etc etc.

Jag tycker damasker är utmärkta där vikten inte spelar mig någon roll. Som hinder för att snö åker ned i kängorna (om man inte kan knyta byxorna utanpå) och heltäckande damasker som skydd för läderkängorna mot stålkanter i telemarksbacken.

Som diskuterats ett antal gånger så motsvarar ju 1 hg på foten ungefär att bära motsvarande 5-6 hg på ryggen. Varför göra detta regelmässigt, även när det inte behövs?

Enligt min ringa mening är det bättre att ta på sig skydden när det behövs, damasker när/om det behövs, regnrock när det regnar osv, än att bära runt dem på kroppen konstant.

Och tänk så mycket bekymmer och prylar man slipper om man går i lätta dojor och struntar i om man blir blöt

Jörgen

 

[dave1]

Jag använder numera alltid damasker. Anledningarna för mig är att jag dels endast brukar gå i mina schoellerbyxor från Mammut. Damaskerna skyddar dels byxorna från slitage samt från väta. Damaskerna skyddar även till viss del kängorna särskilt i stenig terräng och det är en utmärkt kombination med en halvhög fodrad känga. En välkommen bieffekt är att man drar in mindre skit i tältet då byxorna blir mindre nedsmutsade. Störst förtjänst har de dock när man klampar omkring bland snår, myrar, blockterräng och naturligtvis på snö. På en torr led så minskar naturligtvis nyttan.

Det här är inget angrepp på dig, jag är övertygad om att damaskerna fyller just den funktion som du beskriver. Men samtidigt känns det inte direkt som en väg mot lättare packning i mina ögon.

Om man behöver skydd för sina byxor och skydd för sina kängor så undrar jag hur länge det dröjer innan man behöver skydd för det som skyddar kängor och byxor. Damaskskydd, ny pryl. Vilken i sin tur naturligtvis behöver ett skydd så att den inte blir smutsig och sliten etc etc.

Jag tycker damasker är utmärkta där vikten inte spelar mig någon roll. Som hinder för att snö åker ned i kängorna (om man inte kan knyta byxorna utanpå) och heltäckande damasker som skydd för läderkängorna mot stålkanter i telemarksbacken.

Som diskuterats ett antal gånger så motsvarar ju 1 hg på foten ungefär att bära motsvarande 5-6 hg på ryggen. Varför göra detta regelmässigt, även när det inte behövs?

Enligt min ringa mening är det bättre att ta på sig skydden när det behövs, damasker när/om det behövs, regnrock när det regnar osv, än att bära runt dem på kroppen konstant.

Och tänk så mycket bekymmer och prylar man slipper om man går i lätta dojor och struntar i om man blir blöt

Jörgen

Nä det handlar väl om personligt tycke och smak. För mig är t ex inte gympadojor ett reellt alternativ och jag har i min tur lämnat regnbyxor då damasker i kombination med min halvlånga jacka räcker alldeles utmärkt. Att hävda något generellt bu eller bä om damasker går inte utan det handlar som sagt om egna prioriteringar samt i vilken terräng man går. Längs kungsleden så är det överflödigt, längs rautasdalen så är det inte så dumt.