Akkas stortopp från söder

[camlun]

Vi gick upp på Ahkka från söder. Vi hade också tänkt att gå den vägen som du har ritat ut men på plats så såg den väldigt brant ut och vi valde istället att gå öster om glaciären och blev också tvungna att passera haket. En stund funderade vi på att ta den andra vägen ner men från toppen såg det också väldigt brant ut.

Jag tror att det kan vara knepigt om du följer A ungefär i höjd med att du har ritat att linjen håller höjd och viker mot C, där ser det riktigt brant ut.

På första bilden sitter jag i haket och tittar mot kammen som är markerad med A.

Andra bilden visar kammen men på avstånd. Där kan du ana svårigheten. Jag hade ingen bild som var tagen på närmare håll.

 

[Materialaren]

Fredrik Neregårds utmärkta Fjällvandra i Sarek tipsar om att att vandra upp på bergssidan mellan Borgtoppen och Stortoppen, typ mitt emellan A och B i tidigare bild, och liksom denna vika av mot vänster och gå på ryggen sista biten för att undvika det brantaste partiet.

Själv gick jag upp via ryggen från sydväst, via Borgtoppen, med fantastisk utsikt precis hela tiden. Det är ju förstås en rejäl omväg om målet främst är Stortoppen, men för den som gillar att gå på bergskam var det sagolikt fint.

Hur ansträngande det är är som alltid relativt. Toppen saknar Kebs snitslade bana och är lite bökigare, och Neregård kategoriserar den som svår. Men huvudsakligen handlar det om brant vandring uppför snarare än egentlig klättring (om man inte räknar med några enstaka handtag här och där för att ta stöd). Utsikten från Akka, om man har tur med vädret, är nog fjällets mäktigaste, pga Sveriges största fallhöjd med mer än 1500 m ned till omgivningen. Så det är väl värt mödan!

 

[Sarekretkeilijä]

Sista biten bara ser brant ut. Men den är det inte. Jag kom tillbaka en bit til väster och sen tillbaka till kanten mellan glaciärer. Rollstenar där så är det kanske inte lättare att stiga upp därifrån

 

[Celeste_26]

Själv gick jag upp via ryggen från sydväst, via Borgtoppen, med fantastisk utsikt precis hela tiden. Det är ju förstås en rejäl omväg om målet främst är Stortoppen, men för den som gillar att gå på bergskam var det sagolikt fint.

Tack! Har också funderat på vägen via Borgtoppen, men det finns ett par vittnesmål som skapar tvivel - någon fann det så brant och luftigt att ta sig ner från Borgtoppen till sadeln att de valde att använda rep. Sedan finns en artikel på Aftonbladet om ett par som ringde fjällräddningen då de troligen på detta ställe fastnat och varken vågade gå upp eller ner. Hur upplevde du den passagen?

 

[Materialaren]

Tack! Har också funderat på vägen via Borgtoppen, men det finns ett par vittnesmål som skapar tvivel - någon fann det så brant och luftigt att ta sig ner från Borgtoppen till sadeln att de valde att använda rep. Sedan finns en artikel på Aftonbladet om ett par som ringde fjällräddningen då de troligen på detta ställe fastnat och varken vågade gå upp eller ner. Hur upplevde du den passagen?

Jo, i stunden (åtminstone mitt romantiska minne av det) tyckte jag nog mest det var magiskt, men även om jag inte upplevde det så illa som dessa vittnesmål indikerar så är det är nog inget att rekommendera om du inte har rätt stor vana att hoppa fram på bergskammar. (Alternativt verkligen känner av din förmåga så att du inte hamnar som i Aftonbladsfallet på ett ställe från vilket du inte vågar dig tillbaka.)

 

[Celeste_26]

Vill skicka ett sent tack till er som svarade på min vädjan om Akkha-info i den här tråden i våras. Turen till Stortoppen blev verkligen av, den 2 augusti och genomfördes i perfekta förhållanden, nästan vindstilla på toppen. Vi valde den väg jag kallade A i den tidigare postade bilden - gick på snön alldeles i kanten av Borgglaciären. Svettigt och brant men inte svårt. Sedan tog vi oss upp till sadeln mellan Stortoppen och Borgtoppen, ett mycket brant och besvärligt parti på gissningsvis knappt 100 höjdmeter. Löst grus och stenar så att man fick hålla avstånd för att inte skada den som befann sig nedanför. Sista biten på kammen mot toppen var enkel och upplevdes inte alls som så luftig som i andra vittnesmål. Utsikten var förstås makalös.

Toppboken i toppröset fann vi i ett bedrövligt skick, svårt fuktskadad. Jag anmälde detta till STF via kundtjänst som lovade att skicka informationen till ansvariga, men har inte fått bekräftat att det nått fram. Vet någon vem som är rätt person?

 

[Sarekretkeilijä]

Jag gick via ruten A, men rakt upp efter kanten mellan glaciärer. Såsom Grundsten hade skrivit och några andra hade gjort. Mycket snabbt och lätt.

Öh, Grunsten har inte skrivit så. Han rekommenderar vägen B. I juli gick jag igen upp via kanten och rakt upp. Mycket lätt. Tillbaka på samma väg

 

[Celeste_26]

Öh, Grunsten har inte skrivit så. Han rekommenderar vägen B. I juli gick jag igen upp via kanten och rakt upp. Mycket lätt. Tillbaka på samma väg

Nu skrev jag fel! Vi gick B inte A. Jag har inte refererat till Grundsten, men det verkar som hans rekommendation är A, där du väl också gick?

 

[Sarekretkeilijä]

Jag svarade på mig själv

 

[Materialaren]

Vill skicka ett sent tack till er som svarade på min vädjan om Akkha-info i den här tråden i våras. Turen till Stortoppen blev verkligen av, den 2 augusti och genomfördes i perfekta förhållanden, nästan vindstilla på toppen. Vi valde den väg jag kallade A i den tidigare postade bilden - gick på snön alldeles i kanten av Borgglaciären. Svettigt och brant men inte svårt. Sedan tog vi oss upp till sadeln mellan Stortoppen och Borgtoppen, ett mycket brant och besvärligt parti på gissningsvis knappt 100 höjdmeter. Löst grus och stenar så att man fick hålla avstånd för att inte skada den som befann sig nedanför. Sista biten på kammen mot toppen var enkel och upplevdes inte alls som så luftig som i andra vittnesmål. Utsikten var förstås makalös.

Kul att ni genomförde toppturen, och att ni hade så fint väder! Utsikten från Akkhas toppar tillhör de absolut vackraste i svenska fjällen, så underbart att ha vädergudarna på sin sida -- det är ju inte direkt någon garanti i de trakterna!