Ahkka

[Ringnes]

Hej

Finns här någon som gått till toppen av Ahkka enligt Grundstens beskrivning, dvs från söder och skulle kunna ge lite info...

Tältplats
svårighet
Tid
..och annat matnyttigt som kan vara av värde..

// Johan

 

[Calexico]

Jag hade tänkt göra det i somras, men min knän pallade inte blocken tyvärr. Gick nedanför västtopparna på terasserna. Gick nog lite väl högt och skulle nog hållt mej längre ner mot sjön. Mycket klättra upp och ner över sten och bäckraviner. Väldigt fint men jobbigt om man som jag inte har världens bästa knän.

 

[camlun]

Hej

Finns här någon som gått till toppen av Ahkka enligt Grundstens beskrivning, dvs från söder och skulle kunna ge lite info...

Tältplats
svårighet
Tid
..och annat matnyttigt som kan vara av värde..

// Johan

Jag har gått från söder, men om jag kommer ihåg Grundstens beskrivning rätt så gick vi längre österut för att komma till toppen. Det innebar att vi var tvungna att kravla oss över haket för att komma till Stortoppen. Den vägen som Grundsten beskriver såg väldigt brant ut när man var på plats.

Vi tältade på en liten plattå vid Boavtsjosjavvre. Inte världens bästa tältplats men den dög.

 

[Ringnes]

Tusen tack

Haket är den biten jag ville undvika pga av att vi kommer vara en större grupp. Man vinner höjdmeter antar jag i branten, men hur pass svårt är haket att passera för en hyggligt van toppturare...krävs säkring eller klarar man det utan...mellan tummen o pekfingret, vilken tid kan man räkna med på toppdagen..

// Johan

 

[camlun]

Haket är den biten jag ville undvika pga av att vi kommer vara en större grupp. Man vinner höjdmeter antar jag i branten, men hur pass svårt är haket att passera för en hyggligt van toppturare...krävs säkring eller klarar man det utan...mellan tummen o pekfingret, vilken tid kan man räkna med på toppdagen..

// Johan

Vad är svårt och när krävs det säkring? Det hade säkert inte skadat med säkring men vi gick utan. Vi satt grensle över kammen och hasade oss framåt. Det kittlar helt klart i magen men det är ju svårt att ramla när man sitter ner. Efter haket är det en lätt klättring uppåt.

I Grundstens bok tror jag att sträckningen är markerad på den branta kammen till höger om glaciären i bilden. Där vi gick var det inte riktigt så brant men troligtvis något längre.

Jag tror att vi var borta ungefär 10 timmar. Vi käkade lunch på vägen upp och middag på vägen ner, fika på toppen.

 

[Ringnes]

Supertack för ditt svar...får höra med gänget vad dom tror. Tanken var att släpa med sig så lite grejor som bara är möjligt...o lägga vikten på att lyxa till det i lägret istället. Klättergrejor var alltså uteslutet, men om det kanske går att ta sig över (om dom inte är allt för osäkra) så kanske din väg är att föredra....har hört någon gång i "baktiden" att Grundstens väg ska vara brant o krävande men var lite osäker på den biten. Nu har jag lite att informera om...kanske man ska ta med ett rep iaf

Tack // Johan

 

[tobiasdr]

Vad är svårt och när krävs det säkring? Det hade säkert inte skadat med säkring men vi gick utan. Vi satt grensle över kammen och hasade oss framåt. Det kittlar helt klart i magen men det är ju svårt att ramla när man sitter ner.

Nån med riktig höjdutlöst vertigo kan dock få allvarliga problem, och i princip tvångsmässigt kasta sig utför stupet då balanssinnet helt sätts ur spel. Säkring torde vara rekommendabelt om man inte utsatt sig för dylika grejer tidigare.

Iallafall, jag tyckte t.o.m. att turen upp på Borgtoppen var tuff. Har följt tongångarna lite här på forumet och konsensus verkar vara att även Stortoppen från söder utan särskild utrustning såklart är möjligt - men rör sig om ganska tuff scrambling med krav på handfattning då och då (svårighetsgrad typ YDS 3)

 

[Sarekretkeilijä]

"Den vägen som Grundsten beskriver såg väldigt brant ut när man var på plats. "

Den såg ut. Men var inte. Jag besteg den 2007. Mycket lätt. Också etappen 1800-2000 m.ö.h.

 

[Ringnes]

Tack

//Johan

 

[arniklasses]

Nån med riktig höjdutlöst vertigo kan dock få allvarliga problem, och i princip tvångsmässigt kasta sig utför stupet då balanssinnet helt sätts ur spel. Säkring torde vara rekommendabelt om man inte utsatt sig för dylika grejer tidigare.

Iallafall, jag tyckte t.o.m. att turen upp på Borgtoppen var tuff. Har följt tongångarna lite här på forumet och konsensus verkar vara att även Stortoppen från söder utan särskild utrustning såklart är möjligt - men rör sig om ganska tuff scrambling med krav på handfattning då och då (svårighetsgrad typ YDS 3)

I somras gick jag upp på alla toppar i Ahkkamassivet utom toppen nordöst om Dubbeltoppen samt topp 1628.

Jag gick upp på Stortoppen från min tältplats väster om topp 1916. Haket passerades utan bekymmer; den var långt ifrån den mest riskabla passagen jag har varit med om under min fjällvandring. Kammen är fast och mot glaciären i nordväst är det inte så fasligt brant. Från toppen gick jag ner i sadeln mot Borgtoppen. Jag var inte helt säker på att det var görbart utan klättring, men jag knallade på. Högt uppe kunde jag se en kille med grön jacka komma, den enda personen jag träffade på under mina turer i Ahkkamassivet. Ungefär halvvägs upp på Borgtoppen möttes vi, och han kunde förtälja att han kom Växjö (tror jag) och att det var ganska svårt att ta sig ner längs kammen från Borgtoppen. Jag fann emellertid Borgtoppen rätt oproblematisk att bestiga från Stortoppen. Från Borgtoppen gick jag sedan längs med kammen norrut, och upp på den djärva topp som finns där (en på kartan namnlös topp, som har något svenskt smeknamn). Jag gick långt längs kammen, och när jag var på väg tillbaka började det småregna, vilket gjorde detta till en riskabel tur.

En topp i Ahkkamassivet som verkligen kräver klättring är dock den på kartan namnlösa toppen nordöst om Dubbeltoppen (ännu en topp som har något svenskt smeknamn i någon gammal bok). Vad jag uppfattade det som var det en kille, som jobbade på båten från Ritsem, som hade försökt sig på denna topp från topp 1628 men fått vända på grund av att det blev för brant (han hade klättererfarenhet också). Från Dubbeltoppen ser denna topp helt ointaglig ut och på mina foton kan jag knappast se någon bestigningsväg som inte involverar i alla fall en replängds klättring från något håll.

Jag besteg också Västtopp 1780 längs med sydöstkammen, vilket var en fin tur med inslag av scrambling. Påminde mycket om Nijaks sydöstkam, som jag tog dagen efter. Från Västtopp 1730 utgör Ahkkatopparna ett imponerande alpmassiv, med höga gråsvarta bergväggar. Borgtoppen och Stortoppen påminner härifrån om pyramiderna i Egypten. Jag gick också fram till kanten ned mot dalen där Vuojatätno rungar. Jag hoppades få en tydlig blick nedför en av Sveriges högsta bergväggar, men tyvärr hade Ahkka en tendens att vara bitvis molninsvept, varför denna möjlighet kom på skam. Nedfärden var sedan bekväm tack vare den långa snötäckta sydvästrännan.

Den mest riskabla turen jag företog mig var säkerligen Spijkka från Spijkkakammen. Där kändes det som att jag borde ha haft klätterutrustning. Väggarna i Sarekmassivet heter duga; troligen det ställe i landet där det finns flest väggar som verkligen är lodräta (och till stora bitar överhängande); möjligen med konkurrens från Ähpar.

 

[bfia73]

Hej!

Nuukeer, det låter som att du haft en spännande sommar. Finns det bilder?

/ Filiokus

 

[Ringnes]

Låter härligt...du får gärna lägga upp några bilder om du har tid och vill Nu blir man riktigt taggad...jag har varit förbi berget flera gånger och har det på min "to do lista" . Nu kanske det äntligen kan bli av...får bara hoppas på en stor sol och gynnsamt väder.

//Johan