Äventyrsklättring

Ja, jag kan bara instämma med Henrik att detta är en fräsig diskussion och eftersom det är mitt favoritämne kan jag inte låta bli att ha åsikter i frågan.

Till att börja med är det inte livsfarligt att lära sig klättra med kil om man är intelligent. Man börjar helt enkelt att leda leder som är långt under ens
topprepsförmåga, där chansen för ett fall är i princip försumbar. Problemet är att personer som lär sig klättra på inomhusväggar snabbt blir bra, och när de kommer ut vill de inte klättra "tråkiga" 3:a leder.

Sen är det rent ut sagt skitsnack när det snackas om att "begränsa klättringen för nybörjare". Dels kan nybörjare topprepa eller klättra andremän, och dels är det inte orimligt att kräva vissa basala kunskaper av klättrare. Jag menar jag tror inte att man inom flygsporten för diskussionen att kraven på flygcert. begränsar möjligheterna till flygning för nybörjare....
Vissa saker tar helt enkelt tid att lära sig!!

Till sist vill jag ta upp en annan aspekt av borrbultning som inte har så mycket med säkerheten att göra som med nöjet med klättring. På senare tid har en del människor börjat kalla kilklättring för äventyrsklättring och som "mossklättrare" ( enligt DD:s gammla härliga definition ) måste jag säga att jag gillar benämningen. Vi är kanske en försvinnande skara men det finns faktiskt fortfarande en hel del klättrare som klättrar för att de vill ha äventyr och naturupplevelser. Med äventyr menar jag här inte nödvändigtvis risken för att slå ihjäl sig utan snarare känslan av att ge sig ut i det okända, att våga pröva något där utgången är oviss. Problemet med borrbultar är att de förtar mycket av den här känslan eftersom utan borrbultar måste jag dels själv finna min väg uppför klippan och själv finna säkringsmöjligheter , och dels kan jag fantisera att jag är den förste som klättrar den här leden, att jag ger mig ut i okänd mark. Några av mina absolut bästa klätterminnen är från när jag om min bror som nybörjare kunde hänga i timtals på en treatur på Kullaberg och fantisera att vi var på Eigersnordvägg. Den känslan vi hade under dessa turer skulle definitivt försvinna om lederna var borrbultade.

Vi har alla olika motiv till varför vi klättrar och ska vi samsas på klipporna är det viktigt att vi förstår detta, och inte hindrar varandra från att njuta av klättringen på våra alldeles personliga sätt.
Det finns tillräckligt med leder för alla smaker, och jag tror att enda sättet att bevara mångfalden är att låta förstabestigaren avgöra hur en led ska säkras. Är inte leden i din smak, prova en annan!

Ja, det blev långt det här, men som sagt det är mitt favoritämne.

Erik Sandelin
 
Oj!! Så fel det kan bli!

Ber så hemskt mycket om ursäkt. Detta är egentligen ett svar till tråden om "Etik i klättring".

Erik
 
trdklättring!!!!

Håller med bröderna skyhock på allt, det är färre av oss nu men det kanske vänder igen ?
Det är mkt känslan av att man blir sin egen problemlösare och att det gäller att inte sluta tänka på kil.
Ha det!
 
ojoj

nu är det plötsligt många gamla kilpetare med i diskussionen och jag får givetvis slå till reträtt...:)

Vad jag försöker få fram är att det kanske finns nån form av gyllene medelväg där man kan få nån/några gamla leder uppbultade. Förstebestigarvetot tycker jag ska respekteras (gör alla det?) men jag ser inte vitsen med att vägra bultar konsekvent.
 
Jag förstår inte riktigt hur ni tänker.

När man rider så finns det ju risk att man ramlar av hästen ska man banka in en bult i hästen för att sitta kvar då eller?
Jag förstår inte hur borbultsnissarna resonerar, vill ni klättra bultade leder så kan ni väl klättra dem inomhus där är väl alla leder bultade.
 
Både och tack!

Varför vill ni se saker helt och hållet i svart eller vitt. Självklart, som Erik precis har skrivit, måste det finnas utrymme för både klättring på kil och på bult. Jag håller med om att kilklättringen ger en helt annan dimension, det ger möjlighet till klättring på valfria ställen och att det känns mer äkta men... borrbultarna har naturligtvis också sina fördelar, vilka borde ha kommit fram bland alla tidigare inlägg.

Jag håller naturligtvis med om att man bör vara kunnig/mogen innan man ger sig ut och leder på kil och man bör välja grad som man klarar, åtminstone till en början. Jag har också gladeligen klättrat 3:eek:r på Kullen och tyckt att det varit superexponerat :) Men tyvärr resonerar inte alla människor alltid helt genomtänkt kring sin egen förmåga när det gäller klättring vilket olyckorna är ett bevis på (i och för sig finns det andra anledningar till olyckorna också). Men t.ex, vilket vi har haft upp tidigare, olyckorna i Kullen vilka tyvärr till stor del är Danska gästklättrare som kanske inte har tillräckligt med träning i att leda på kil (det finns ju lite dåligt med berg i Danmark). På Kullen gör de det ändå (då det inte finns några bultar där) och detta leder ibland i olyckliga fall. Just därför kanske det skulle hjälpa med vissa tillägg i form av bultar, på vissa leder som underlättar säkringskedjan. Detta innebär ju inte nödvändigtvis att en hel led måste bultas, men kanske de partier som är svårsäkrade och man riskerar farliga fall. På vilket sätt skulle detta försämra sporten?

Nej jag hoppas att vi kan inse att vi snarare måste hjälpas åt att föra sporten framåt. I den framtid som jag ser finns möjlighet till många sorters klättring, på kil och på bult, och framförallt så säkert som möjligt.

/Micke
 
Tackar för titeln!

Mossning, mossning!
Jag visste inte förrän jag läste ditt inlägg, Erik, att mina konstiga böjelser hade ett namn; mossklättrare!!! Skönt att slippa sväva i ovisshet längre!
Instämmer i det som sades om att ge sig ut i det okända, att söka utmaningen i vägen till toppen. Det är ju så, och speciellt när det gäller klättring, att det är vägen till målet som räknas. Klättring är ett sätt att genom upplevelser ge livet ett mervärde, som erfaren eller som nybörjare. Att borra sönder existerande leder är otänkbart och skulle knappast bidra till att öka detta mervärde.
Ett sätt är att lägga säkringarna i förväg. På så sätt kan den som vill skapa en tillfälligt "bultad" led utan att lämna några spår efter sig. Men, det är inte serverat, det krävs lite jobb först...
Ciao!
 
Kilkramare, mossklättrare...

har ju en liten negativ klang, även om det ofta bara är ironi. Äventyrsklättrare låter betydligt bättre tycker jag. Jag gillar ditt inlägg Erik, även om det var lååångt. ;) Förvånansvärt vad mycket mossiga människor det hänger här nu för tiden. Samma ämne i JUGs forum skulle kanske se annorlunda ut.

Jag känner inte att jag tillhör varken den svarta eller vita sidan av bulttyckare, även om jag gillar att "krama en kil". Bultar har varit positivt för klättringen! Många leder på "blanka väggen" hade inte funnits idag om det inte funnits bultar, för naturliga säkringsmöjligheter saknas. Jag gillar att det finns mycket att välja på. Bultar har också inneburit att toppfirningar blivit enklare och säkrare på många ställen. Toppen!! Däremot är bultar fult. Det är förbannat synd att det blir hål i berget men det är ju faktum tills vi hittar på något annat. Och just därför att bultar "förstör" ska vi vara väldigt försiktiga med att sätta dit för mycket. Absolut inte där det inte behövs, där det går att säkra på annat sätt.

Kicken jag får av klättring ligger mycket i att jag faktiskt KAN ta mig uppför den där "omöjliga" klippan utan hjälpmedel. Men jag skulle aldrig göra/klara det utan säkringar. Kalla mig löjlig, men det ger mig en ännu större kick när vi kommer upp och det inte finns ett spår av att vi just, nåja det kan ju ta ett tag, stod nedanför klippan. Dessutom tycker jag ofta bultar funkar som vägvisare och att de låser ens vägval omedvetet.

Så med andra ord är jag grå och kluven...

Tjo
/H
 
Döden på kullen

Senaste killen som dog var en instruktör som klättrade en 5+ han gjort flera gånger innan. Det räcker inte med att vara erfaren, man måsre vara försiktig varje gång.

Håller med om att lättsäkrade leder inte bör bultas.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
wallyvirginia Bästa standplats-rigg vid traditionell äventyrsklättring? Klättring allmänt 28

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg