Är detta en brant promenad eller klättring?

[Djurmo]

Jag vill ha hjälp att klassificera detta:
Jag har under några år promenerat runt i branta berg. ibland blir bergen kanske lite väl branta och om olyckan skulle vara framme och jag ramlar eller glider på mossa så skulle nog det leda till klart allvarliga konsekvenser. Därför har jag skaffat en sele och ett rep (ja lite annat med) för att ändå kunna promenera i dessa branter. Jag lockas inte av att klättra i de där släta klippväggarna som de flesta klättrare stortrivs i. Jag är mer ute efter att gå där ingen gått och lämna så lite spår efter mig som möjligt. Mossa och grenar lämnas i möjligaste mån orört. Vet inte varför jag fastnat för detta, men ja, så blev det. Jag har aldrig lodräta fall om jag skulle ramla, snarare att man glider ner till nästa sten/avsats/klippa. Bilderna som är med visar lite hur jag tycker ett bra promenadstråk ser ut.

Det jag vill veta är om detta är klättring eller inte.

Här nedan följer lite om hur jag gör detta, mest som info:

Sedan vet jag att många kommer bli upprörda över att jag pysslar med sådant man behöver kurser för. Men det är liksom det jag vill ha hjälp med, vilken kurs behandlar det jag behöver? Jag topprepsklättrar alltid, tar mig upp på säker väg, fäster alltid i rejäla träd, två stycken, med slingor, dubbla skruvkarbiner bildar ankare. Repet inknutet med pålstek, säkrad ände med extra knop om repet. Jag firar ned längs repet, nödvändigt då dessa ställen aldrig promenerats före mig så det kan ligga lösa block längs branten. Nedfirning gör jag med en sådan "belay"-grej och repänden låses av en ropeman2 fästad i benslingan, på så vis kommer jag nedför bergssidan utan risk för längre fall. Jag matar ut rep ur ropeman lagom för att a mig till nästa avsats. Väl nere så byter jag ut Belay-grejen till en petzl micro traxion fäst i dels centralöglan och samtidigt hålls den i brösthöjd med en bröstslinga.
Jag klättrar alltid ensam, det är liksom det som är grejen, arbetar som lärare på dagarna, får rätt nog av folk så avkoppling är inte tillsammans med andra.

 

[Sam Andersson]

Du behöver en topprepskurs låter det som. Kolla med klätterklubben på orten.

 

[tobbedj]

Om du behöver utrustning för att säkra dig är det i mina ögon/öron inte promenad längre, utan en lättare variant av klättring.

 

[seobserver]

Som du beskriver det så firar du ner dig. Du behöver definitivt undervisning. Vad har du för extra säkerhet? Ingen som du beskriver.

 

[Djurmo]

Som du beskriver det så firar du ner dig. Du behöver definitivt undervisning. Vad har du för extra säkerhet? Ingen som du beskriver.

Stämmer, om repet går av så gör det det. Naturligtvis en risk, men jag har rätt bra koll på repet, har aldrig fallit med full belastning, typ ett fri-fall. Så repet är friskt och fint, inga skador alls. Så risken att förolyckas är nog större på väg till och från berget än på grund av repbrott.
Att ha backup rep blir bara extra krångligt, fler linor att hålla koll på så ja, jag lever nog gärna med den risken.

Det rep jag har säkrar jag ofta vid träd längs turen ner så att jag kan röra mig i sidled och på så sätt slippa en pendling om jag skulle slinta någonstans.

Oftast behöver man använda både armar och ben för att ta sig fram, så det borde klassas som enklare klättring kanske.

Under något år körde jag helt utan rep dock, och det händer att jag gör det nu med. Det finns inget som ger så härligt adrenalinpåslag som helt fri klättring. Men då håller jag mig på ställen där jag inte kan trilla så långt och ett fall skulle bli uppdelat på många studsar. (Ja, detta är naturligtvis helt förkastligt, men ja... jag är rätt säker på att flera håller med när jag säger att får vara lite lagom rädd är underbart)

 

[tobbedj]

Som jag förstår det har du en extra repbroms vid benet. Bra. Då är jag inte så orolig som övriga i tråden. Det du då måste ha stenkoll på är att repet inte ligger och skaver emot någon vass kant på berget. Det är som jag ser det den allra största risken för en oväntad flygtur.

I t.ex. grottsammanhang används singelrepsteknik (SRT), vilket innebär att all klättring ned och upp för ett vertikalt schakt sker enbart på repet, vanligen ett 9 mm semistatiskt sådant. Ibland sker det fritt hängande, ibland med visst stöd med fötterna mot berget. Det som krävs är att man i det sammanhanget kan rigga repet så att det hela tiden löper fritt från berget, t.ex. som i det här klippet: https://www.youtube.com/watch?v=r-zptUplPJs

 

[Djurmo]

Ja, repbroms ihop med ropeman gör ju att dels kan jag röra mig relativt obehindrat ner för berget men ändå kan jag aldrig falla mer än någon meter som mest. Oftast finns ju en hylla att hamna på i så fall med.

Att få repet att löpa fritt från berget som i klippet är ju givetvis önskvärt, men då jag aldrig har fri sikt till toppen, det har man nog bara vid lodräta klippor, så kommer givetvis repet att skava mot stenar, men det är aldrig frågan om skarpa klippkanter utan mer bland stenar. Jag vet att detta sliter på repet, men ja, den dag höljer på repet är skadat så köper jag ett nytt, snålare än så är jag inte.

För att minska risken för sådana slitage har jag börjat sätta slingor runt trän på vägen ner där jag fäster en ögla av repet. Jag ska kanske tillägga att för det allra mesta belastas inte repet alls under en promenad. Hela idén med detta är ju att det ska upplevas som friklättring/brant promenad utan hjälpmedel.

Har kollat igenom detta med topprepskurser som alla föreslår, men det handlar ju uteslutande om ren klättring, typ inomhus på vägg eller liknande. Jag hade hellre haft en kurs i ankare, knopar och vettig utrustning.

Finns det någon klassificering för klättring på den här lite mildare nivån? Vore kul med någon standardiserad term så man kan leta upp andra med ett liknande intresse, om inte i Sverige så åtminstone utomlands.

 

[kjpil]

Ja, repbroms ihop med ropeman gör ju att dels kan jag röra mig relativt obehindrat ner för berget men ändå kan jag aldrig falla mer än någon meter som mest. Oftast finns ju en hylla att hamna på i så fall med.

Att få repet att löpa fritt från berget som i klippet är ju givetvis önskvärt, men då jag aldrig har fri sikt till toppen, det har man nog bara vid lodräta klippor, så kommer givetvis repet att skava mot stenar, men det är aldrig frågan om skarpa klippkanter utan mer bland stenar. Jag vet att detta sliter på repet, men ja, den dag höljer på repet är skadat så köper jag ett nytt, snålare än så är jag inte.

För att minska risken för sådana slitage har jag börjat sätta slingor runt trän på vägen ner där jag fäster en ögla av repet. Jag ska kanske tillägga att för det allra mesta belastas inte repet alls under en promenad. Hela idén med detta är ju att det ska upplevas som friklättring/brant promenad utan hjälpmedel.

Har kollat igenom detta med topprepskurser som alla föreslår, men det handlar ju uteslutande om ren klättring, typ inomhus på vägg eller liknande. Jag hade hellre haft en kurs i ankare, knopar och vettig utrustning.

Finns det någon klassificering för klättring på den här lite mildare nivån? Vore kul med någon standardiserad term så man kan leta upp andra med ett liknande intresse, om inte i Sverige så åtminstone utomlands.

Jag tycker det är lite svårt att se utufrån bilderna. Men googla "scrambling grade". Kanske är vad du är ute efter som mellanting mellan klättring och vandring?

Dyrehaugsryggen i jotunheimen är exempel på en scramblingtur som ofta vandras från norr och då inte innehåller någon riktig klättring

 

[Djurmo]

Jag tycker det är lite svårt att se utufrån bilderna. Men googla "scrambling grade". Kanske är vad du är ute efter som mellanting mellan klättring och vandring?

Dyrehaugsryggen i jotunheimen är exempel på en scramblingtur som ofta vandras från norr och då inte innehåller någon riktig klättring

Ser verkligen ut som Scrambling är bra likt det jag pysslar med, fanns några olika grader av scrambling och ja, av det jag hittat på nätet översatt till svenska förhållanden så ser det ju väldans likt ut! =) Tackar nu får jag läsa in mig på detta ett tag!! Härligt!

 

[Djurmo]

Tack alla som hjälpt till! Då särskilt kjpil som verkligen slog huvet på spiken. Scrambeling heter mig gren av sporten. Hittade detta klipp som verkligen visar vad jag finner som meningen med livet. Så undrar du vad scrambeling är så kolla detta, jag gör detta Li lite mindre skala, våra ber ger inte riktigt så här fina ut, riktigt så enkelt att hitta bra horn eller sprickor är det sällan där jag är, men ja, brantheten är den samma. http://tv.thebmc.co.uk/video/cneifion-arete?current-channel=scrambling

 

[karrlander]

Jag tycker nog tvärt emot många andra att gå en kurs inte är någon universallösning. Kurserna är oftast ganska fyrkantiga och ger väldigt lite möjligheter till behovsanpassning. För mig låter det som att du har hyfsad förståelse för hur systemet fungerar både för firning och klättring. Mitt tips är att leta rätt på någon erfaren klättrare i närheten av dig och be denne följa med ut och kolla hur du gör. Då kan du få verifierat att du tänker och gör rätt och kanske få några ytterligare tips. Krångligare än så behöver det inte vara.
När jag kör själv så föredrar jag något som löper fritt vid normal firning istället för en ropeman som du måste mata repet igenom. Det finns också den lilla risken att om du faller med rep utmatat så hinner du få upp lite fart innan din ropeman griper in och du får då en belastning på delar av selen som inte är gjord för det. T ex en prussik i benslingan nyper ganska direkt och du hinner inte få upp någon fart. Säkert inget att oja över, jag bara spånar lite kring din setup. Jag kör med en petzl microcender istället för en micro traxion av det enkla skälet att den inte har några tänder, nackdelen är att den kan glida lite vid häftig belastning men det ger ju en mer dynamisk inbromsning så jag ser inte det som ett problem. Vid något tillfälle när jag klättrade något som var lite extra skrämsligt så hängde jag på en mini traxion under microcendern som backup, den var då bara monterad i säkringsloopen på selen.

Jag förstår absolut din vilja att vara ute själv och klättra, det är speciellt och väldigt beroendeframkallande. Se upp för snart är du nog ute på flerdagars bigwall-turer! 😀

 

[Djurmo]

Jag tycker nog tvärt emot många andra att gå en kurs inte är någon universallösning. Kurserna är oftast ganska fyrkantiga och ger väldigt lite möjligheter till behovsanpassning. För mig låter det som att du har hyfsad förståelse för hur systemet fungerar både för firning och klättring. Mitt tips är att leta rätt på någon erfaren klättrare i närheten av dig och be denne följa med ut och kolla hur du gör. Då kan du få verifierat att du tänker och gör rätt och kanske få några ytterligare tips. Krångligare än så behöver det inte vara.
När jag kör själv så föredrar jag något som löper fritt vid normal firning istället för en ropeman som du måste mata repet igenom. Det finns också den lilla risken att om du faller med rep utmatat så hinner du få upp lite fart innan din ropeman griper in och du får då en belastning på delar av selen som inte är gjord för det. T ex en prussik i benslingan nyper ganska direkt och du hinner inte få upp någon fart. Säkert inget att oja över, jag bara spånar lite kring din setup. Jag kör med en petzl microcender istället för en micro traxion av det enkla skälet att den inte har några tänder, nackdelen är att den kan glida lite vid häftig belastning men det ger ju en mer dynamisk inbromsning så jag ser inte det som ett problem. Vid något tillfälle när jag klättrade något som var lite extra skrämsligt så hängde jag på en mini traxion under microcendern som backup, den var då bara monterad i säkringsloopen på selen.

Jag förstår absolut din vilja att vara ute själv och klättra, det är speciellt och väldigt beroendeframkallande. Se upp för snart är du nog ute på flerdagars bigwall-turer! 😀

Vad använder du när du firar själv? "Den där belay-grejen"jag använder verkar heta firningsögla om jag fattar allt rätt, är det det smidigaste att använda? eller ska jag fundera på någon annan idé? Jag håller med om att ropeman är lite meckig att mata ur. Jag köpte traxion och ropeman då de var de som fyllde kriterierna för "Single top roping" de fanns med i en setup som fick lite beröm, även om just detta med ensamklättrande verkar vara sett som pesten i många kretsar. Microcendern, kikade på den med innan jag köpte mina saker, microtraxion löper suveränfint uppåt, för endast traxion räcker vikten av typ 1-2 meter rep. Ropeman har mer motstånd, så för den brukar jag hänga en 1,5l vattenflaska i repslutet under uppåtklättringen. men det är inte alltid det bästa, flaskeländet fastnar ibland och det kan medföra en del problem, så i framtiden blir den nog ersatt av någon annan backup. Men jag kommer fortsätta med backuplösning i alla fall, även om det ger mer repmotstånd. Men vid firningen har jag inte någon superlösning ännu.

Det lutar åt att jag kanske kommer gå en kurs av något slag. Om inte annat är det väl ett bra sätt att få träffa folk med lite mer erfarenhet. Och lite allmänt om rephantering är säkert nyttigt det med. Men precis som du karrlander skriver så finns det fler sätt att lära sig saker, både böcker och nätet funkar det med.
Jag träffar nästan aldrig folk i bergen, hänt endast två gånger, några isklättrare i mitt hemma-berg Djurmoklack-Oxberg och sedan vid mitt senaste fynd bland lämpliga berg är Uvklitten i Leksand, strax norr om Rälta. Här finns även en bultad led med mer riktig bergsklättring. Här träffade jag på klättrare för några veckor sedan. Får se om jag springer på dom igen och kan be dom kika lite på om min tanke är riktig.

Kanske ytterligare en anledning att gå en riktig klätterkurs, jag kanske fastnar för något nytt i klättersamanhang. Det vore väl toppen att kröna medelålderskrisen med ett riktigt klätteräventyr! =)