Jag måste säga att jag ibland blir en smula irriterad på den negativa attityd som en del svenskar visar gentemot sin egen natur. Funderar ofta på om det är så att jantelagen är så djupt rotad i sinnet hos folk att det helt enkelt är svårt att komma över denna överdrivna mjäkighet och dumsnälla "ödmjukhet" som gör sig gällande lite här och var. Tänkte lufta lite av denna frustration här på forumet och se om någon eventuellt känner igen vad jag syftar på.
Vi kan ju börja med det utnämnande som vår svenska skidort Åre fick av tidningen Condé Nast Traveller för ettpar år sedan. I deras lista på världens tio främsta skidorter fick Åre en klar plats bland världsorter som Whistler, St. Moritz och Aspen. Den brittiske skribenten skrev en lång och trevlig artikel om varför just Åre blivit utsedd till en av världens tio bästa. Han hyllade ortens utveckling och vad man faktiskt lyckats fått ut av berget och dess potential. Reaktionen från svenska läsare? Klagomål och förnedrande kommentarer om Åre.
Innan jag fortsätter så kan jag ju säga att jag också blir förvånad över att se Åre rankad så högt och bland så kända orter. Jag har varit i både Åre och alperna, och det är självklart en annan känsla att åka utför bland berg som är större och brantare än fjällen i Jämtland. Vädret är ofta bättre i alperna, och snön likaså. MEN!!! De faktorerna är ju inte alltid allt, och där känns det som att vi svenskar är dåliga att uppskatta vad vi har. Varför kan man som svensk inte glädjas åt att människor som kommer utifrån våra gränser ser en tjusning med våra lite mer ödmjuka berg och den mäktiga vildmark som breder ut sig omkring? Varför kan vi som svenskar inte inse att vi faktiskt lyckats göra ett, med internationella mått mätt, litet berg till någonting som lockar turister från andra länder? Vad tjänar vi som svenskar på att ringakta våra egna prestationer med motivationen att det finns något annat ute i världen som är "bättre"? Kort sagt: vad är det för fel på att vara glad över att få en utmärkelse av det slaget? Är det fel att vara stolt över sin natur, bara för att man inte har de största bergen eller den pudrigaste snön? Nej, såvida man inte högaktar jantelagen.
Ett annat exempel: STF:s medlemstidning damp ner i brevlådan för ettpar dagar sedan. I den fanns en bilaga som heter "Vandringsresor" som erbjuder trevliga resmål till alperna och andra destinationer. Är själv intresserad av att åka ner till alperna och se mig om lite mer, så jag börjar bläddra. I tidningen får man dock ideligen se olika typer av citat som naturligtvis antyder att alperna är bättre än de skandinaviska fjällen. Marknadsföring såklart, men även här undrar jag om det verkligen är ett nödvändigt ont att nedvärdera den egna naturen för att vinna kunder? En skribent från Expressen citeras friskt vid de vackra alpbilderna, och det står saker som "Det är omöjligt att inte jämföra med svensk fjällvandring och här vinner Alperna med hästlängder", och "Inga mygg. Inget frystorkat käk eller tung ryggsäck. Bara solsken och blommande Alper". På flera ställen tar man upp just den "myggfria, friska luften" som om svenska fjällen enbart handlar om just mygg och dåligt väder. Och som om luften i fjällen inte var frisk.
Visst, det är ju självklart att alperna är bedövande vackra och generellt mer majestätiska än våra egna fjäll. Det är en "no brainer" som man brukar säga. Men varför är den svenska marknadsföringen sådan, att den skall nedvärdera hemlandets förutsättningar och på så sätt lyfta fram andra platser? Räcker det inte med att bara lyfta fram skönheten i alperna? Tror de att vi är dumma och inte förstår skillnaden annars? Knappast troligt. Snarare är det väl så att man kommit på det här med jantelagen och använder den i sin marknadsföring. Eller, det är så jag upplever att man tänker i alla fall. Måste också lyfta fram en personlig protest mot citatet från Expressen: alperna vinner inte alls med hästlängder över fjällen. Inte i mitt tycke. Att vandra i tex Sarek är en unik upplevelse som man inte kan få någon annanstans i Europa. Inte på det sättet. Inte med den vildmarken. Nu luftar jag en fördom, men skriver man så som ovanstående Expressenskribent gjort, har man antagligen bara vandrat nån enstaka gång i fjällen och prickat in en regnig vecka, bara för att med gott samvete kunna skriva som man gjorde. Vädret är ett gissel i fjällen, men som alla redan vet: "det finns inga dåliga väder, bara..."
Slutligen ett exempel som jag konfronterades med igår. Råkade se att Sverige rankats som världens fjärde bästa resmål 2014 av Lonely Planet. Detta uppmärksammades i bland annat Nyhetsmorgon på TV4 där man intervjuade VisitSweden:s marknadschef (eller en liknande befattning). Inslaget började på ett helt ok sätt med orden "nu har vi anledning att glädjas" etc. Men det bara måste väl komma någon kommentar som lyfter ner oss på jorden igen, eller jag menar, trycker ner oss i jorden där vi hör hemma Javisst. En av programledarna, Jenny Strömstedt, frågar i intervjun "är det här resultatet av att ni på VisitSweden då har jobbat hårt med att lansera... eller mutat nån.. eller ja, vad tror du att det baseras på?" Mutat nån? Jo jag tackar. Det kanske bara var en olycklig formulering, men jag tycker ändå det speglar hur man som svensk "skall" se på sina internationella framgångar när det gäller vår natur och kultur. Enligt jante i alla fall.
Dessa exempel jag nu tagit upp tycker ni kanske inte känns så extrema, men tänk efter. Skulle andra länder uttrycka sig likadant om sig själva? Jag upplever ofta att många andra länder är betydligt mer självsäkra, bejakande och positiva beträffande sina internationella framgångar. Ta finnarna som exempel. De har inte mycket dramatisk natur, men de lyfter istället upp vildmarken, de djupa skogarna, snön och norrskenen. Alla dessa faktorer är skönheter i sig, och vi i Sverige har ju enorma förutsättningar på samma områden, plus att vi har en unik och vacker fjällkedja som ramar in allt detta.
Vad tycker ni andra? Är jag bara en gnällig smygpatriot som sitter och ojar mig över oväsentligheter? Eller tycker ni kanske det ligger något i det jag försöker lyfta fram? Vill gärna tillägga att det naturligtvis finns två sidor av myntet, och att många svenskar verkligen visar hänsyn och vördnad för vår natur. Det är väl mer den offentliga synen jag riktar mig mot. Jag upplever att det då och då går över i en sorts självspäkning när det kommer till hur vi jämför oss med andra länder. Och särskilt när det handlar om naturen av någon märklig anledning (kanske för att just den ligger mig så varmt om hjärtat). Sitter vi inte på en enorm guldgruva vad beträffar naturen? Har vi inte mycket av Europas sista vildmarker inom landets gränser? Låt höra vad ni andra tycker och tänker
Vi kan ju börja med det utnämnande som vår svenska skidort Åre fick av tidningen Condé Nast Traveller för ettpar år sedan. I deras lista på världens tio främsta skidorter fick Åre en klar plats bland världsorter som Whistler, St. Moritz och Aspen. Den brittiske skribenten skrev en lång och trevlig artikel om varför just Åre blivit utsedd till en av världens tio bästa. Han hyllade ortens utveckling och vad man faktiskt lyckats fått ut av berget och dess potential. Reaktionen från svenska läsare? Klagomål och förnedrande kommentarer om Åre.
Innan jag fortsätter så kan jag ju säga att jag också blir förvånad över att se Åre rankad så högt och bland så kända orter. Jag har varit i både Åre och alperna, och det är självklart en annan känsla att åka utför bland berg som är större och brantare än fjällen i Jämtland. Vädret är ofta bättre i alperna, och snön likaså. MEN!!! De faktorerna är ju inte alltid allt, och där känns det som att vi svenskar är dåliga att uppskatta vad vi har. Varför kan man som svensk inte glädjas åt att människor som kommer utifrån våra gränser ser en tjusning med våra lite mer ödmjuka berg och den mäktiga vildmark som breder ut sig omkring? Varför kan vi som svenskar inte inse att vi faktiskt lyckats göra ett, med internationella mått mätt, litet berg till någonting som lockar turister från andra länder? Vad tjänar vi som svenskar på att ringakta våra egna prestationer med motivationen att det finns något annat ute i världen som är "bättre"? Kort sagt: vad är det för fel på att vara glad över att få en utmärkelse av det slaget? Är det fel att vara stolt över sin natur, bara för att man inte har de största bergen eller den pudrigaste snön? Nej, såvida man inte högaktar jantelagen.
Ett annat exempel: STF:s medlemstidning damp ner i brevlådan för ettpar dagar sedan. I den fanns en bilaga som heter "Vandringsresor" som erbjuder trevliga resmål till alperna och andra destinationer. Är själv intresserad av att åka ner till alperna och se mig om lite mer, så jag börjar bläddra. I tidningen får man dock ideligen se olika typer av citat som naturligtvis antyder att alperna är bättre än de skandinaviska fjällen. Marknadsföring såklart, men även här undrar jag om det verkligen är ett nödvändigt ont att nedvärdera den egna naturen för att vinna kunder? En skribent från Expressen citeras friskt vid de vackra alpbilderna, och det står saker som "Det är omöjligt att inte jämföra med svensk fjällvandring och här vinner Alperna med hästlängder", och "Inga mygg. Inget frystorkat käk eller tung ryggsäck. Bara solsken och blommande Alper". På flera ställen tar man upp just den "myggfria, friska luften" som om svenska fjällen enbart handlar om just mygg och dåligt väder. Och som om luften i fjällen inte var frisk.
Visst, det är ju självklart att alperna är bedövande vackra och generellt mer majestätiska än våra egna fjäll. Det är en "no brainer" som man brukar säga. Men varför är den svenska marknadsföringen sådan, att den skall nedvärdera hemlandets förutsättningar och på så sätt lyfta fram andra platser? Räcker det inte med att bara lyfta fram skönheten i alperna? Tror de att vi är dumma och inte förstår skillnaden annars? Knappast troligt. Snarare är det väl så att man kommit på det här med jantelagen och använder den i sin marknadsföring. Eller, det är så jag upplever att man tänker i alla fall. Måste också lyfta fram en personlig protest mot citatet från Expressen: alperna vinner inte alls med hästlängder över fjällen. Inte i mitt tycke. Att vandra i tex Sarek är en unik upplevelse som man inte kan få någon annanstans i Europa. Inte på det sättet. Inte med den vildmarken. Nu luftar jag en fördom, men skriver man så som ovanstående Expressenskribent gjort, har man antagligen bara vandrat nån enstaka gång i fjällen och prickat in en regnig vecka, bara för att med gott samvete kunna skriva som man gjorde. Vädret är ett gissel i fjällen, men som alla redan vet: "det finns inga dåliga väder, bara..."
Slutligen ett exempel som jag konfronterades med igår. Råkade se att Sverige rankats som världens fjärde bästa resmål 2014 av Lonely Planet. Detta uppmärksammades i bland annat Nyhetsmorgon på TV4 där man intervjuade VisitSweden:s marknadschef (eller en liknande befattning). Inslaget började på ett helt ok sätt med orden "nu har vi anledning att glädjas" etc. Men det bara måste väl komma någon kommentar som lyfter ner oss på jorden igen, eller jag menar, trycker ner oss i jorden där vi hör hemma Javisst. En av programledarna, Jenny Strömstedt, frågar i intervjun "är det här resultatet av att ni på VisitSweden då har jobbat hårt med att lansera... eller mutat nån.. eller ja, vad tror du att det baseras på?" Mutat nån? Jo jag tackar. Det kanske bara var en olycklig formulering, men jag tycker ändå det speglar hur man som svensk "skall" se på sina internationella framgångar när det gäller vår natur och kultur. Enligt jante i alla fall.
Dessa exempel jag nu tagit upp tycker ni kanske inte känns så extrema, men tänk efter. Skulle andra länder uttrycka sig likadant om sig själva? Jag upplever ofta att många andra länder är betydligt mer självsäkra, bejakande och positiva beträffande sina internationella framgångar. Ta finnarna som exempel. De har inte mycket dramatisk natur, men de lyfter istället upp vildmarken, de djupa skogarna, snön och norrskenen. Alla dessa faktorer är skönheter i sig, och vi i Sverige har ju enorma förutsättningar på samma områden, plus att vi har en unik och vacker fjällkedja som ramar in allt detta.
Vad tycker ni andra? Är jag bara en gnällig smygpatriot som sitter och ojar mig över oväsentligheter? Eller tycker ni kanske det ligger något i det jag försöker lyfta fram? Vill gärna tillägga att det naturligtvis finns två sidor av myntet, och att många svenskar verkligen visar hänsyn och vördnad för vår natur. Det är väl mer den offentliga synen jag riktar mig mot. Jag upplever att det då och då går över i en sorts självspäkning när det kommer till hur vi jämför oss med andra länder. Och särskilt när det handlar om naturen av någon märklig anledning (kanske för att just den ligger mig så varmt om hjärtat). Sitter vi inte på en enorm guldgruva vad beträffar naturen? Har vi inte mycket av Europas sista vildmarker inom landets gränser? Låt höra vad ni andra tycker och tänker