Rungá; sa:
Vad jag väntar på är vad försåsigpåtyckarn på utsidan drar för slutsat av ändringen i jaktförordningen. Ingen nappade på det betet.
.....
Slutsatsen från undertecknad "förstsigpåtyckare" är att när vargarna var nere på mindre än 100 djur var riksdagens första delmål om 200 vargar (motsvarande c.a. 20 föryngringar per år) fortfarande avlägset. Vargantalet stod och stampade, den trendmässiga ökningen såg ut att ha brutits för några år sedan, och vargantalet minskade t.o.m. något p.g.a. tjuvjakten.
Förra året var lyckosamt ur föryngringssynpunkt. Vargantalet är nu c.a. 150 djur. Med de hårda restriktioner för skyddsjakt som rådde tidigare, och som jag tycker var bra då eftersom vargarna var så få, skulle acceptansen för varg troligen inte öka utan snarast minska, när vargantalet ökar kraftigt med bibehållna hårda restriktioner för skyddsjakt.
Med större vargstam behöver inte restriktionerna vara så hårda längre, och med mindre restriktiv skyddsjakt finns en förhoppning om att acceptansen inte ska minska utan bibehållas och gärna öka, det högre antalet vargar till trots.
Tjuvjägare har gjort djurhållare en björntjänst. Hade inga vargar tjuvjagats hade dels fler vargar från nordost kunnat vandra ner genom Sverige till mellansverige, dels hade de som redan finns här förökat sig snabbare, och restriktionmerna för skyddjakt hade kunnat bli mindre hårda för länge sedan med ökat vargantal. När antalet inte ökade, p.g.a. tjuvjakten, kunde restriktionerna inte mildras.
En intressant fråga är varför tjuvjägarna blivit mindre framgångsrika. De nya sändarhalsbanden som gör att de sändarförsedda vargarna inte längre går att pejla in för vem som helst, uppmärksamheten efter Uppdrag gransknings program.....?
Raskesven