"5 farliga saker man borde låta barnen testa"

[tango]

Ja töntigt när folk följer lagen istället för att göra det som känns rätt. Som att alltid vara nykter när man kör bil, finns ju massa länder där det är ok att ta ett gäng bärs innan man kör hem och det funkar ju där.

Eller att inte slå sina barn, återigen massa länder där det funkar hur bra som helst.

Eller sex med barn, också många länder där det är helt ok.

Eller?.......

Kniv och eld och spjut är däremot lagligt i de flesta situationer, och som han påpekar även att köra bil inom inhägnat område även om man inte har körkort.

I vilka länder går det bra att köra bil efter "ett gäng bärs"?
Och enligt vilka fakta statistik går det "bra"? Är det lagligt eller klarar personer boende i det landet att köra bil lika bra berusade som nyktra?

Och hur mäter man att slagna barn mår lika bra som de som slipper stryk?

Du har iofs en poäng om att sunt förnuft skulle ersätta många lagar men då många olika mäniskors ide om vad som är sunt förnuft är så behövs lagar som en gränssättande nivå.

Om man bor långt från andra kan man i vissa fall göra mer som man vill men ska ett samhälle där folk lever och bor nära varandra krävs regler om vad man får och inte får - sen får man givetvis göra mer än lagen kräver - man måste inte köra 110 på 110väg - man kan köra 90 och i vissa fall kan det vara lämpligare (dimma, halka etc) och här närmar vi oss sunt förnuft.

/Patrik, som oftast följer lagar och regler

 

[Anders V]

Att utsätta sina barn för risker för kroppsskada är helt ok. T o m god fostran! (Ja, hosta ut kaffet ur vrångstrupen innan du läser vidare.) Hur ska man annars lära sig att man inte kan göra allt och det finns saker som är farliga? Hur stora dessa risker är och hur allvarliga konsekvenserna är ska man givetvis välja med omsorg. Det är meningen att barnet ska lära sig något, inte dö eller få livsvariga men. Det bör följa barnets ålder, mognad och erfarenheter. Och dina erfarenheter att reda ut situationen. Chockade min gamla barnkunskapslärare med det påståendet på den tid det begav sig.

Ett litet barn på 2-3 år måste få riskera att ramla och skrapa knän och armbågar. De måste få springa på annat än mjuka gräsmattor. Då lär de sig att tänka efter före. Konsekvenserna är inte så stora.
Förutsatt att de lärt sig röra sig med försiktighet tidigare kan 3-5åringar klättra på stenar och i låga träd, tälja med barnanpassad kniv, cykla (med hjälm), gunga utan vuxenvakt mm. Lekar där konsekvenser kan bli blåmärken, skärsår och stukade fötter. Kanske ett benbrott. Om de inte lärt sig grundläggande försiktighet tidigare eller inte förstår instruktioner kan man inte låta dem göra det, eftersom risken att det kommer hända en olycka går från liten till stor. Om barnet inte förstår att dra slutsatser av sin olycka får man nog dra ner på konsekvensnivån tills det mognat. Två benbrott är ett för mycket. En del bokstavskombinationer gör att barnet blir så inne i sin idé just nu, att allt "om" och "sen" försvinner. Då bör man nog som förälder tänka noga på var man lägger risknivån. Men helt ta bort alla risker och konsekvenser skjuter bara problemen på framtiden då konsekvenserna blir allvarliga.

Förra året gick min son (då 7 år) upp på Galdhöpiggen över glaciär och över Besseggen. I år cyklade vi i Danmark. Detta är båda aktiviteter där konsekvenser av oaktsamt beteende och en olycka är rejält allvarlig. Hur kan man utsätta ett barn för sådana risker? Just för att han lärt sig tidigt genom skrapsår, skärsår och blåmärken att ta det lugnt och tänka efter före. För att jag vet att han lyssnar på instruktioner, kan hantera cykeln och inte cyklar rakt ut i en korsning. För att jag har kunskaperna att reda ut problem som kan uppstå i de miljöerna och för att det var en hyfsat "säker" glaciär samt mestadels cykelbanor och småvägar i Danmarks cykelleder. Hade något av detta saknats hade det varit helt oförsvarbart.

 

[Ayrin]

Men det är alltid intressant att läsa en tråd där folk idiotförklarar folk som följer lagen istället för att följa sin egna moraliska kompass. Lagarna, framför allt i Sverige skulle jag vilja säga, är ju något vi har tagit fram för att det om och om igen har visat sig att folks moral är fruktansvärt låg och majoriteten av alla människor behöver lagar som talar om för dem hur man skall göra.

Jag kan bara hoppas att Ayrin fortsätter stöta på folk i sin omgivning som anser att lagen skall följas. Och nej UAO det finns egentligen inga situationer som kräver att man talar om för barn att det är ok att bryta mot lagar.

Snacka om att du läser inlägg som fan läser bibeln, eller helt enkelt inte alls. Eller så är jag långt mycket otydligare än jag trodde .

Hur som, för att förklara hur jag menade lite bättre:
Nej, jag förespråkar inte lagbrott för sakens skull (även om jag villigt erkänner att jag ibland kör för fort, cyklar utan lyse, delar ut musik och film, osv).
Det jag ville ha sagt är att man inte ska stirra sig så blind på att något är just "lag". Lagar stiftas av klart felbara människor, med deprimerande frekvens därför att diverse lobbyorganisationer lägger fram färdigskrivna motioner till politiker. Ibland i samband med en fin middag...

Lagen måste inte alltid vara moraliskt rätt. I Sverige har vi inte så många lagar som går mot vad jag anser vara moraliskt rätt (utom möjligen IPRED mm...), men det är inget vi ska ta för givet. Om man ser sig lite om i världen finns det lagar mot homosexualitet, abort, mot att vara med i olika föreningar, demonstrera, osv. Det är också olagligt för diverse fattiga länder att tillverka kopior på mediciner mot till exempel HIV och malaria.

Det som framförallt stör mig är den rena latheten, eller kanske snarare abdikationen av eget ansvar när man sätter likhet mellan lag och rätt. Bara för att något är olagligt behöver det inte vara moraliskt fel. Inte heller behöver något vara moraliskt rätt bara för att det är lagligt.

 

[Kal-P-Dal]

Barn har idéer och handlingskraft.

Därför vill jag omformulera:
"5 riskfyllda saker man borde lära barnen att göra säkert."

Det var väl en bra omformulering men själva inlärningsperioden, innan de små telningarna är fullärda, är knappast säker. Man får räkna med att det tas vissa egna initiativ mellan "lektionerna".

Själv orsakade jag och jämnårig (vi var inte så gamla) släkting en skogsbrand under en "laboration" på fritt vald tidpunkt mellan uppfostran och "lektioner".
Eller om det tom var innan "kursen" hade startat.

thomas

 

[supergeten]

Själv lever jag efter devisen: hoppas att mina barn inte ens gör hälften av det jag gjorde som barn.

Våra lekar var snudd på helt livsfarliga.

 

[sofiah]

Handlar det inte ganska mycket om det som sas tidigare vilka barn det handlar om.
I filmen får barnen lära sig att göra saker som kan vara farliga men under uppsikt. Barn är olika och vissa barn har inte förmåga att hejda sig och behöver ju därför med bisittare än andra. Våra barn är olika den ena måste man träna att göra fel och bryta mot regler och för den andra får man markera vad gränsen för ditt och mitt går...
Barn lär sig av det vi gör och inte det vi säger är ett annat ganska slitet uttryck. Som modeller kan vi visa att vi inte tar för stora risker och att vi gör saker med ansvar och det gäller i stort och smått. Eldar vi och låter barnen göra detta lär vi också ut hur vi släcker eld och vad som händer när den sprider sig. På samma sätt som barn bör få vara med och uppleva och lära sig saker tycker jag att de får vara med och lära sig vad man inte gör. Detta talas det inte om i filmen, men jag skulle tro att detta ingår i kursen.

 

[Karolina P]

Själv lever jag efter devisen: hoppas att mina barn inte ens gör hälften av det jag gjorde som barn.

Våra lekar var snudd på helt livsfarliga.

Jag tror jag har varit Astrid Lindgrens alla figurer. Jag har hoppat från tak med paraply som Madicken, hoppat över helvettesgap som Ronja, smugit omkring i ödehus som Kalle Blomkvist. Blev infångad när jag gick på luffen som Rasmus och hade länge en sked i fickan som Mio. Och hur gick det för mig? Tja jag har hunnit bli vuxen (enligt passet, kanske inte i sinnet) men provar fortfarande gärna nya, på gränsen till farliga saker. Nu vet jag däremot hur ont det kan göra...

 

[Teknikern]

Jag gjorde aldrig några farliga saker som barn, tex. var ute på sjön i en liten plasteka alldeles ensam från det jag var 6 år och då givetvis utan flytväst. Jag besteg inte heller ett fjäll alldeles ensam när jag var 7 och vi var på semester, eller cyklade ensam sen 7-årsåldern, eller använde kniv och pilbågar, spjut och pyrotekniska hemmagjorda grejer höll jag aaaaaldrig på med,,,,,,,,,,,

Lite skrapsår hör till, då vet man vad man inte skulle gjort och lagrar den tabben i hårddisken till nästa gång.

 

[joanna]

Mr Tulley talar alldeles tydligt till trygghetsnojade amerikaner. Om jag jämför med andra länder jag råkar känna till väl, så tror jag inte det står så farligt (ursäkta ) till med de svenska föräldrarna - vi ger våra barn rätt stor frihet att utveckla självständighet och testa sina gränser.
Riskvärderingen blir ju en ständig avvägning utan enkla svar, som varje förälder lever med och tar tusen små beslut om varje dag.
Själv har jag i princip, utan att alltid lyckas vara så genomkonsekvent vid ”genomförandet”, tänkt ungefär som Anders V.
1. Risken skall vara värd att ta (t ex utveckla färdigheter, ge erfarenheter, insikter och upplevelser, skapa självförtroende, öka känslan av att behärska sin kropp - eller helt enkelt vara väldigt roligt!). ”Farlighet” för dess egen skull är för mig - även som vuxen - helt meningslös.
2. Ev. skador skall vara rimliga och reversibla.

Att cykla tvåhjuling vid tre års ålder och klättra i berg vid fyra tyckte jag uppfyllde bägge kriterierna för mina barn. Att cykla utan hjälm och klättra utan (kunnig) säkring gjorde det inte oavsett ålder - man får ju ingen extra ”utdelning” av den ökade farlighetsgraden.

Sofiah:s inlägg tycker jag träffar huvudet på spiken. "Learning by doing" är livsviktigt och går inte att ersätta med lek i "skyddad verkstad". Men barn är olika och det går inte att sätta upp allmänna regler om vad de "får" göra vid en viss ålder.

En av mina tjejer hade vid ett par månaders ålder en fullt utvecklad öga-hand-koordination och blev tidigt ett riktigt finmotorik-fenomen. Hon har mest haft nytta av detta för att bli en duktig violinist och tecknare, men i dagisåldern höll jag på att bli utmobbad av fröknar och föräldrar, som såg mig låta henne hantera skruvmejslar och modellknivar, medan de själva inte ens ville låta sina fyraåringar ta i en blyertspenna (som man ju kan sticka ut ett öga med...!).
Hennes storasyster hade jag aldrig kunnat låta hantera vassa verktyg vid samma ålder - däremot kunde jag mycket tidigare utsätta henne för ”risken” att hitta hem själv från kompisbesöket.

Vissa misstag måste man dock få begå själv, och det är bara för den oroliga morsan att bita ihop, vända sig bort och hoppas på det bästa...

 

[sofiah]

Läste ovanstående inlägg samtidigt som min åttaåring kom hem från scouterna. Hon hade fått knivbevismärke - OCH - skurit sig ordentligt, men inte allvarligt i tummen. Det blödde dock så mycket att hon nog kommer att vara lite försiktigare med var hon har spetsen nästa gång. Hon har hållit på att tälja i flera år, men det var det blodigaste såret hittills...

 

[68678]

Jag har med stort intresse läst hela denna intressanta tråd och med ett leende kommer jag att tänka på en tidningsartikel Östersundsposten någon gång under 70-talet som handlade om några ungar som stoppade ner en katt i en centrifug