Jag är absolut inte sur, men tycker det är intressant, av egen nyfikenhet, att man "försöker" bortse från riskerna genom att "visa" det roliga. Självklart, klättring kan ge dig så otroligt mycket (som förmedlas av dig och jag håller med) men kan samtidigt vara väldigt förrädisk...
Nu vet jag inte vilka klättrare/alpinister du träffat och pratat med, men de allra flesta jag pratat med under min hittills korta alpinistkarriär försöker definitivt inte bortse från riskerna. Ungefär hälften av diskussionerna i BC handlar om säkerhet i någon mån: Hur är väderprognosen, snöläget, säkringsmöjligheter, isläget, glaciärsprickor, lavinfaran etc? Vi lägger ner åtskilliga 1000-lappar på säkerhetsutrustning. Det är inte för skoj skull, utan just för att vi vill komma hem till våra nära och kära. Jag har hittills aldrig hört någon klättrare säga något skit om "feghet", "kycklingar" eller "mod". Däremot från ickeklättrare.
Visst kan man kanske säga att för de som satsar som professionella äventyrare finns en ego-ådra typ se på mig, annars märks du inte, men för de flesta som har alpinism som en hobby har jag bara mött vänlighet, omtanke om medmänniskor och givmildhet. Har övernattat 15 personer med 7 olika språk i ett litet skjul. Man delar med sig av gas, vatten och mat till de som inte har. Alla håller sams och bjuder till för trivseln. Det är mycket långt från egocentriska ensamvargar.
De som verkligen tar risker är männen, för det är män, i shorts och gympadojor. På tre resor till alperna har jag två gånger träffat på sådana. Finns överallt. Utan säkringar, utrustning, erfarenhet och ensamma försöker de ta livet av sig utan att veta om det. Och när de ramlar ner blir det givetvis en "klätterolycka", trots att ingen klättrare skulle gå ut så.
Klättring/bergsbestigning ger möjlighet att uppleva brutalt vackra och dramatiska miljöer. Det ger också möjligheter att utmana sig själv och spränga sina gränser. Men om man är förnuftig gör man det i lagom steg med en nykter syn på sin förmåga. Klättringen är en dålig plats för sjävbedrägeri, fatalism eller kick-sökeri. Förutom att vissa berg är betydligt farligare än andra (Anapurna, K2, Eigers nordvägg etc) är det svårt att bedöma vilka risker andra tar utifrån sin egen förmåga. Ett fel många ickeklättrare gör. Eftersom jag inte kan klättra det berget måste det vara livsfarligt för dig också. Jag ser tydliga paralleller med min andra huvudgren, paddling. De som inte paddlar kan inte förstå hur man kan paddla i kallt vatten i över halvmetern vågor, men för oss som paddlat länge är det en kalkylerad risk. En fråga om erfarenhet.
Så klättra och paddla på. På din nivå.
AV