För att gå tillbaka till Sylarna...
...så bodde jag en natt på stationen i april. Jag har ingen bestämd åsikt om hur tillrättalagd vildmarken ska vara men jag har accepterat att Jämtlandsfjällen är ganska "utvecklade". Vi visste att det hade byggts en restaurang på stationen och jag var väl i stort sett positivt inställd till det.
Tyvärr så blev mitt intryck såsom trådstartarens negativt. När vi var där strax efter påsk så var lokalen färdigbyggd men restaurangen hade ännu inte öppnat. Det gick att köpa matlådor att värma själv. Vi hade med oss egen middag att laga i självhushållet.
Matsalen är vitlaserad på väggar och tak och har nya bord och stolar i svart och vitt. Det vita temat kändes inte särskilt lyckat för vintersäsongen ty trots att det var molnigt så bländades vi att av ljuset som lyste in genom fönstren och reflekterades på väggarna. Den svarta inredningen i ett ljust rum kändes ganska billig och drog tankarna till ett studentrum inrett direkt från IKEA. Min stol var faktiskt redan trasig trots att restaurangen inte öppnat än. Den gamla sylmatsalen
(bild) var inget under av mysighet, men denna nya upplaga var ytterligare ett steg ned och gav mig känslan av att vara fjärmad från naturen snarare än att besöka den. Det hjälpte inte heller hemtrevnaden på något sätt att varje bord var försett med ett tydligt anslag att det var helt förbjudet att äta medhavd mat där (trots att restaurangen som sagt ännu inte öppnat). Av de stolar och andra möbler som tidigare vördats som de enda få saker som räddats från gamla sylstationens förgängelse i brand syntes inte ett spår. Butiken har också reducerats till en vrå.
För självhushållare finns som tidigare sagt i annexet två matlagningsplatser och cirka tjugofem sittplatser i ett trångt rum. Det var en högljutt och svettigt rum där det var kö både till matlagning, sittplats och disk. Det vanliga dilemmat på fullsatta lunchbuffeer uppenbarade sig, men i värre form än hemma: ska man laga mat först och hoppas på ledig sittplats när den är klar, eller först paxa sittplatser och sen börja laga men därmed försämra hela kökets sittplatsutnyttjande? Oklart, men det fanns i varje fall gott om grogrund för konflikter mellan intensiva barnfamiljer, tidseffektiva randoåkare och nykära par på vintersemester.
Resultatet i praktiken denna kväll var att själva stationen var närmast död och övergiven med endast ett knappt dussin gäster för sig själva eller i små grupper spridda i olika hörn. Någon stämning som inbjöd till mysigt samkväm var svår att hitta. Man kan tycka mycket om Kebstationen, och visst är det många med anmärkningsvärt oslitna men dyra friluftskläder och man kan störa sig på de som pratar bostadslån runt borden, men jag har ändå haft mycket trevligt uppflugen i ett fönsternisch med en öl, en gammal reseskildring och många glada människor kring mig efter en vecka ute i spenaten. Tyvärr hade jag svårt se mig själv göra samma sak här vid Sylarna.
Inte heller hittades den rätta stämningen i annexet där gästerna stred om grytor och slet nydiskade gafflar ur varandras händer (okej, inte riktigt men en kom och paxade våra använda gafflar innan jag hunnit diska dem färdigt).
Mitt slutomdöme om denna ombyggnad är att STF verkar har plöjt ned en hel del pengar i något som för mig framstod som ett rejält misslyckande. För mig gjorde det stationen mindre välkomnande och och jag känner ingen särskild dragning till att återvända dit på nästa tur. Jag hade hoppats på, och hoppas fortfarande på, att det blir en trevlig restaurang med acceptabla priser, men miljön är verkligen inte inbjudande. I den bästa av världar inser man detta och gör en mindre ombyggnad snarast i syfte att få en mer mänsklig inredning. Självhushållets kapacitet skulle nog åtminstone behöva tredubblas för att vara försvarlig att ta betalt för. Så länge som det inte byggts om så skulle jag direkt avråda från att besöka Sylarna med mål att laga egen mat på stationen.
Hårt men rättvist.
(obs jag är inte alls emot allting som är nytt, nya Stensdalens stuga tycker jag t ex är en helt lyckad modern tolkning av fjällstugans idé)