Varför är jag helst på utsidan?

Min bakgrund

Jag har aldrig betraktat mig själv som någon sportig eller särskilt aktiv friluftsmänniska. Trots det upptäcker jag mer och mer att jag har en naturlig trygghet i naturen. Det är ute i skogen jag kan hämta kraft och alltid komma igen när livet känns tufft.

Jag förstår mer och mer att min barndom och uppväxt trots allt utrustat mig med en trygghet med naturen och att det hjälper mig. Mina första 8 år bodde jag mitt i Sverige i Medelpads djupa skogar hos min mormor och morfar på ett litet skogsbruk som nästan fungerade som ett eget självhushåll. Min trygga morfar körde timmer i skogen med sin häst och jag var ofta med honnom ut till hyggen. I skogskojan eldade vi, vilade och åt vår matsäck. Kanske var det redan då jag blev präglad på skogen och sen har jag förstått att jag nog är ett skogsrå eller som jag kallar mig, skogsfrun.

Mina föräldrar har alltid tagit med oss barn ut i naturen på helger. Det har varit utflykter, skidturer, pimpling och annat fiske. Familjens båt har fört oss med till egna små smultronställen.

Som lärare i små byskolor har jag sen haft förmånen att kunna lägga upp mitt och elevernas arbete ganska fritt. Det gäller att ta tillvara de lokala förutsättningar som finns. Näringsliv, föreningar, kulturmiljöer, natur och framför allt skog. Skogen präglar miljön i fritidsland Bergslagen och då är det naturligt att använda den som ett verktyg för att konkretisera läroplanens olika moment. I Björsjö skola användes skolskogen varje vecka, hela året. Snö eller regn spelade ingen roll. Eleverna lärde sig av erfarenhet att det är trevligast om man har rätt kläder och kommer ihåg sin matsäck.                      Många år senare kunde jag påminna mig, hur bra jag mådde både fysiskt och psykiskt av detta utomhusarbete. När det ibland har varit svåra tider och jag inte mått så bra, har jag mer och mer lärt mig att skogen kan ta hand om mina svårigheter. Där kan jag alltid hämta kraft.