Paddeltur Lökholmen - Dynekilen

Vad gör man en regnig sommardag i bohuslän utan vind?

Paddlar såklart!

Var med familjen inne i västkusten konsumtionstempel no1 förra veckan en mulen dag, på väg till bokad stuga på Lökholmen. Med fru och döttrar ute på reajakt fick jag och den ännu så länge lågkonsumerande sonen vandra runt på egna strövtåg. Vi betade av sportbutikerna helt enkelt. På stadium hade de en lite söt polyetenkajak från everest på rea, för nästan halva priset. Klämde lite och såg en alldeles lagom stor lekkajak som även ungarna kanske kunde bruka, men det var inte köpläge egentligen.... Lämnade affären tomhänt men med ett besvärande köpsug. Dagen efter en nästintill obefintlig övertalning åkte jag och köpte fyndet. Den gick precis in i folkabussen vilket måste ses som en självklar mening. Ödet ville att kajaken skulle bli min !

Jungfruturen som var min egentliga berättelse startade alltså från ett regningt Lökholmen, som ligger i den allra nordligaste delen av Bohuslän i en lång havsvik som börjar vid campingen Capri norr om Strömstad in till Dynekilen ca 12 nm in i landet. Lökholmen är en liten men väldigt vacker camping, som vi fann av en slump förra året då vi letade stugor runt Strömstad. Stugorna har en hemmagjord charm kan man säga, men läget på en klipplatå med utsikt över haver är magisk. Kan varmt rekommenderas till den som uppskattar lite low-tech på semestern. 600 spänn för en fyrbäddstuga mitt i sommaren är ändå ett fynd. se länk http://www.lokholmen.no/2.html

Nåväl, med fika och regnjacka i vattentät väska och iklädd våtdräkt kunde jag obekymrad ge mej ut i hällregnet. Kapellet var tätt och håret blir som nytvättat. Nu skulle det paddlas!

Som förväntat var det ju inte en fullblodsracer jag köpt, farten var högst modest. Däremot kändes den stadig och mycket lättmanövrerad. 370 cm lång och hela 75 cm bred är en avsevärd plattform. Således var den utrustad med spöhållare och en rejält tilltagen sittbrunn. Senare turer med 6-åringen framför mig bekräftade kajakens stabilitet.

Från de klassiska kala öarna runt campingen gled jag in i en vik där bergväggarna reste sig lodrät mot hilmlen. Med mjuka former och rännilar av regnvatten var det på samma gång imponerande och trivsamt att smyga längs stenkusten. Med håret duschat från klipporna fortsatte jag förbi nyrenoverade lyxvillor och små inklämda stugor. Att ta sig upp från denna kuststräcka förutsätter nästan klättringsutrustning på många ställen. Denna sträcka kändes väl skyddad mot nordliga och sydliga vindar. När Sydvästan ligger på blåser det nog rakt in i viken och jag anar att det kan rulla in dyning ganska långt in. Denna dag är det dock tämligen stilla, vinden är nordlig 4-7 m/s och märks egentligen först när jag kommer till den lilla fjärden vid Dynekilens camping ca 6 km in i viken. Under ett tillfälligt uppehåll i regnet fikar jag på en lite ö utanför campingen i Dynekilen. Ön är förbunden med en hängbro till fastlandet och det finns ett minnesmärke över ett slag som utspelade sig där på 1700-talet. Här kommer en liten historisk resumé: 

8 juli 1716
I förberedelserna inför erövringen av Fredrikstens fästning i Halden hade Karl XII överfört stora mängder ammunition, vapen, proviant och trupper sjövägen till Strömstad. Skeppen hade seglat in i den trånga Dynekilsfjorden. Tidigt på morgonen den 8 juli 1716 blev den svenska provianteringsflottan överraskad och besegrad. Tordenskjolds styrkor lyckades övermanna det största fartyget, pråmen Stenbock, medan de mindre skeppen drevs på grund och övergavs. Svenskarna förlorade totalt 44 fartyg samt stora mängder vapen och proviant. Som krigsbyte togs 13 av de svenska skeppen, resten förstördes. Allt detta minskade allvarligt Karl XIIs möjligheter att erövra Norge.

Tydligen paddlade jag alltså över ett stort antal drunknade sjömän när jag mätt och belåten gled tillbaka mot Lökholmen. Men vinden var nu akterlig så gatarna från djupet lyckade inte ta mig när jag med förnyade krafter susade mot öppet hav. Trots högsommar såg jag endast en handfull båtar i rörelse under mina ca 3 timmar på vattnet, vilket bidrog till känslan av upptäcktsfärd och spänning.

Väl tillbaka på campingens badplats övade jag lite räddningsaktioner, dvs jag hoppade ur kajaken och kravlade mej ganska enkelt upp igen. Några eskimårullar tror jag inte är möjligt med denna korta men breda farkost. Helt vattenfylld flöt den visserligen men var tämligen ohanterlig, så några längre havsturer bör man nog undvika. Sydväst om campingen sträcker sig en egen skärgård ut mot Norra Hällsö och där finns det mycket att utforska inom bara några timmars paddlande.

För den drivne havspaddlaren som har erfarenhet och lusten att paddla långt kanske denna del av kusten ter sig tämligen begränsad, men för novisen(jag), med begränsad erfarenhet och en liten kajak känns det alldeles lagom att lägga ut på dagsturer i dessa vatten. Hit lär jag återkomma för egna upptäcktsfärder!

Källa: dynekilens golfklubb