Ekonomi, finansiering och priser för geografisk information

Jag vet att jag nu ger mig ut på minerad mark, då jag tänkte ägna denna lilla artikel åt bl.a. Lantmäteriets prissättning av geografisk information. Jag har förstått att den frågan väcker känslor, och att den med viss regelbundenhet diskuteras på Utsidan.

Jag tänkte lämna ett eget bidrag till kommande debatter genom att redogöra för hur Lantmäteriets budget för 2005 ser ut vad avser geografisk information. Jag har också försökt mig på en jämförelse av priser på geografisk information bland de nationella kartorganisationerna i Europa.

Det mesta av informationen som redovisas kan vem som helst med litet tålamod gräva fram. Lantmäteriets budget är tillgänglig i enlighet med offentlighetsprincipen, och de flesta europeiska kartmyndigheter publicerar prisinformation på sina hemsidor.

Jag avstår medvetet från att fördjupa mig i prissättning av fastighetsinformation. Dels är det ett område jag inte känner så bra, dels tror jag att den informationen inte är av primärt intresse för Utsidans läsare.

Det är värt att påminna om att jag agerar på Utsidan som privatperson, och att det jag skriver inte är Lantmäteriets officiella hållning i de frågor jag berör. Det ger litet större grad av frihet i skrivandet och litet mindre krav på att varje siffra ska vara rätt till 110 %.

Det är kanske naivt av mig att hoppas på litet mer nyanserade diskussioner på Utsidan kring Lantmäteriets ekonomi och prissättning i fortsättningen, men det är i alla fall värt ett försök. :-)

Vad räknas till geografisk information?

Till geografisk information hör det som normalt redovisas i de allmänna kartorna, samt ett antal uppsättningar data av mer tematisk karaktär.

Allmänna kartor
* Fastighetskartan (skala 1:10 000)
* Terrängkartan (skala 1:50 000)
* Fjällkartan (skala 1:100 000)
* Vägkartan (skala 1:100 000)
* Översiktskartan(skala 1:250 000)
* Sverigekartan (skala 1:1 milj, 1:5 milj, 1:10 milj, 1:20 milj)

Tematiska data
* Höjddata
* Ortofoto
* Höjdkurvor
* Ortnamn
* Vegetationsdata
* Marktäckedata
* Tätortsdata
* Registerkartan
* Adresskoordinater

De allmänna kartserierna kräver nog inte någon närmare beskrivning. För den som är nyfiken på vad för slags data som döljs bakom varje punkt i listan över tematiska data, bör det gå att hitta beskrivningar på Lantmäteriets hemsida (1).

Anslag och avgifter

Lantmäteriets omsättning under 2005 är beräknad till 1530 mkr. Det totala anslaget från staten till Lantmäteriet (ramanslag) är c:a 360 mkr, vilket innebär att andelen anslag är 23 % av omsättningen.

Större delen av Lantmäteriets intäkter kommer alltså från avgifter, som tas ut för bland annat uppdragsverksamhet, fastighetsbildningsverksamhet och vid försäljning av grundläggande fastighets- och geografisk information.

Av den totala anslagspotten är den största delen ett s.k. förvaltningsanslag, vilket är de anslagsmedel som behövs för att driva ordinarie verksamhet. Utöver förvaltningsanslaget kan regeringen tilldela en myndighet tillfälliga anslagsmedel för punktinsatser. I Lantmäteriets fall går mycket av dessa extra medel till det pågående arbetet med att bygga upp ett lägenhetsregister, som bland annat kommer att kunna användas vid kommande folk- och bostadsräkningar.

Enligt Lantmäteriverkets regleringsbrev ska myndigheten använda förvaltningsanslaget för att finansiera verksamheter inom verksamhetsgrenarna Fastighetsindelning, Geografisk information och Fastighetsinformation.

För budgetåret 2005 är förvaltningsanslaget 344 mkr, och det fördelas på olika verksamheter enligt följande tabell:

Tabell 1, Anslagsfinansierade verksamheter
Regleringsbrevet slår också fast att myndigheten får använda intäkter från försäljning av grundläggande geografisk information och fastighetsinformation för att finansiera uppbyggnaden och förvaltningen av informationssystemen.
Användarna är alltså med och betalar verksamhet som under ett tidigt uppbyggnadsskede finansierades med statliga medel. Situationen är dock olika vad gäller finansieringen av den geografiska informationen och fastighetsinformationen.

InformationsutvecklingTermen informationsutveckling används litet då och då vid beskrivning av Lantmäteriets verksamhet. Begreppet står för att Lantmäteriet efter en uppbyggnadsfas inte nöjer sig med att konservera status quo, utan fortsätter att förbättra fullständighet, kvalitet och struktur i grunddata, och därmed successivt anpassar innehållet i databaserna till förändrade behov och krav.

FastighetsinformationInformationsutvecklingen av fastighetsinformation är idag till 100 % finansierad av de som använder informationen i systemen. Detta innebär att all vidareuppbyggnad samt förvaltningen av informationssystemen finansieras av avgifter från användarna. Staten skjuter inte till några anslagsmedel för denna verksamhet.

De totala kostnaderna för informationsutvecklingen av fastighetsinformation uppgår till ca 160 mkr.

Geografisk informationSom framgått tidigare så används en stor del av anslagsmedlen för att finansiera informationsutveckling av geografisk information, och de totala kostnaderna för den verksamheten uppgår till 236 mkr. Finansieringen av dessa kostnader framgår nedan.

Tabell 2, Finansiering geografisk information
Huvuddelen av informationsutvecklingen av geografisk information är med andra ord finansierad via anslag från statsbudgeten.

Om vi går vidare och bryter ner anslaget till geografisk information ytterligare ett steg får vi följande tabell:

Tabell 3, Anslagsfördelning geografisk information
De resterande 12 miljonerna används i huvudsak för rådgivning och ortnamnsfrågor.

ResultatI budgeten för 2005 beräknas hela verksamheten ge ett överskott på 11 mkr, eller 0,7 % av intäkterna. Den siffran betraktar jag personligen mer som felmarginal än vinstmarginal. Lantmäteriet ska gå ihop, inte mer.

Att verksamheten vissa år går bättre än förväntat är glädjande. Vad man måste komma ihåg är att endast en blygsam andel av en eventuell vinst kan härledas till försäljning av kartor och geografisk information.

Vad i produktionen av geografiska data är anslagsfinansierat?

Anslagsmedlen till allmän kartläggning räcker alltså till uppbyggnad och grundläggande förvaltning (drift av system, mm) av geografiska databaser. Mycket av det fortsatta arbetet med underhåll och kvalitetsförbättringar räknar riksdag och regering med att Lantmäteriet ska finansiera med avgifter från försäljning av data och tryckta produkter.

Andelen av just underhåll och kvalitetsförbättringar kommer att öka under de närmaste åren. Lantmäteriet arbetar för närvarande med att stegvis flytta produktionsprocesser och färdiga data till modernare miljöer, vilket bland annat innebär att databaser för geografiska grunddata kommer att byggas om helt och hållet under de kommande åren.

Arbetet är nödvändigt för att värdesäkra innehållet i Lantmäteriets databaser, och för att bättre kunna svara upp mot de krav som återförsäljare och slutkunder har på dataleveranser från Lantmäteriet.

Utöver det ska produktionsrutiner och data anpassas till ett nytt referenssystem, SWEREF99, vilket också kommer att kräva en del insatser.

All produktion av förlagsprodukter, dvs. tryckta allmänna kartor och CD-sortimentet, finansieras helt och hållet på kommersiella villkor. Det innebär att hela kedjan från databas till säljbar produkt ligger utanför vad Lantmäteriet som myndighet finansierar med anslag, och av den anledningen måste finansieras med intäkter från försäljning.

C:a 20 % av utpriset till återförsäljare (bokhandlare, m.fl.) betalas tillbaka till förvaltningsorganisationen för att bekosta underhåll och kvalitetsförbättringar.

Det finns vad jag känner till inget som talar för att staten kommer att öka anslagen till produktion av geografisk information, utvecklingen går snarare åt det motsatta hållet.

Lantmäteriets nya prismodell

Efter kritik från både kunder och Riksrevisionen angående prissättning av Lantmäteriets data, genomfördes under 2003 en prisutredning med uppdraget att föreslå en ny och mer rättvis prismodell för geografisk information och fastighetsinformation.

Lantmäteriets nya prismodell föreslås innehålla tre produkttyper, Onlineprodukter, Uttagsprodukter och Styckeprisprodukter.

OnlineprodukterKan jämföras med mobiltelefonabonnemang, där det går att välja ett abonnemangsalternativ som passar det egna användningsmönstret. Data hämtas direkt från Lantmäteriets grunddatabaser. Ett exempel på en sådan produkt är FastighetsSök.

Två abonnemangsalternativ är föreslagna. Om det i slutänden blir dessa två är inte beslutat ännu.

Ofta – hög månadsavgift, låg transaktionsavgift
Sällan – låg månadsavgift, hög transaktionsavgift

Beloppen för månadsavgifter och transaktionsavgifter, blir beroende av vilken sorts data som avses.

UttagsprodukterUttagsprodukter är antingen engångsköp eller "avropsabonnemang", vilket i sig inte är några nyheter. Nyheten består i stället av att priset inte ska beräknas utifrån areal, utan baseras på antal objekt. Målsättningen är att skapa en prissättning som inte slår så hårt mot kunder som behöver data i glesbygd, där man tidigare fått betala lika mycket per kvadratkilometer som för data i tätortsområden.

De kunder som köper mycket data kan också ges mängdrabatter; ju fler objekt som köps, desto lägre styckepris.

Det faktum att kvaliteten för vissa informationsslag kan variera över landet kommer också att påverka priset, vilket inte varit fallet tidigare.

Till sist ska kunden ges större möjligheter att välja bort information som inte är av så stort intresse och därmed kunna få ett lägre pris.

Kort sagt, en prissättning som i större utsträckning än tidigare är anpassad efter kundens behov och inte efter Lantmäteriets (o)förmåga att leverera.

StyckeprisprodukterTill gruppen styckeprisprodukter räknas tryckta kartor, CD-sortimentet, kopior av flygbilder samt viss geodetisk information.

Principen för prissättning föreslår man ingen ändring av, utan en produkt har ett pris, oavsett vem som köper.

I vilken utsträckning prisnivån kommer att justeras framgår inte av prisutredningens förslag, även om man nämner prisgrundande faktorer som priskänslighet och konkurrens.

Införandetakt för ny prismodellInförande av den nya prismodellen kommer att ske under en övergångsperiod, med start under 2005. Den nya modellen kräver i en del fall en modernare lagringsstruktur för geografiska data, vilket inte kan realiseras i en handvändning.

Ny återförsäljarmodell

Från och med januari 2005 gäller en ny ordning för Lantmäteriets distribution av grunddata. Den nya modellen innebär att Lantmäteriet som myndighet inte utför någon vidareförädling av grunddata eller direktleverans till slutkund, utan hänvisar till något av de företag som Lantmäteriet träffat partneravtal med (2).

Till skaran av partners räknas även Metria, Lantmäteriets uppdragsdivision, som får tillgång till grunddata på samma villkor som övriga partners.
Lantmäteriet kommer dock att fortsätta erbjuda ett antal tjänster via Internet, vilka är att betrakta som grunddatatjänster, som t.ex. DinKarta och FastighetsSök. Dessa tjänster är en viktig del av Lantmäteriets ambition att nå upp till regeringens mål för 24-timmars myndigheter.

Efter min första artikel kring Friluftskartan, ställde sig flera läsare bakom idén från en recensent att det borde finnas en Friluftskarta som även inkluderade nautisk information, dvs. ett slags amfibiekarta med information från både Lantmäteriet och Sjöfartsverket.

I och med att Lantmäteriet nu frånsagt sig möjligheterna att vidareförädla sina grunddata till kundanpassade produkter, så får vi i stället hoppas att någon av marknadens aktörer tycker att en amfibiekarta är värd att utveckla. :-I

Varför inte gratis data, som i USA?

I en del inlägg på Utsidan efterlyses ibland data kostnadsfritt, på samma sätt som i USA.

Det är då viktigt att känna till att uppdraget till många europeiska kartorganisationer, däribland Lantmäteriet, skiljer sig från det uppdrag som US Geological Survey (USGS) har.

De europeiska myndigheterna har i uppdrag att hålla nationella och aktuella databaser som inkluderar alla teman som det finns ett gemensamt intresse av i samhället.

USGS’ uppdrag består i första hand av att förse federala organisationer med data inom en mängd olika områden (3). För geografisk information gäller inga särskilda krav på att hålla informationen aktuell. De som behöver ett aktuellt underlag får ta fram det på egen bekostnad, vilket kan bli riktigt dyrt.

Vad får man gratis i USA?
VektordataJag snokade runt en stund på USGS hemsida och bestämde mig för att ladda hem vektordata för ett par quad-sheets över Palm Springs.

Att det blev just Palm Springs har sin förklaring; Jag kommer med viss skräck ihåg ett 2-3 kilometers gatlopp genom Palm Springs i 35-gradig värme och iklädd kostym. Skulle hålla en presentation på en ArcInfo-konferens 1990 och var tvungen att köpa nya ramar och byta till dem på alla mina diabilder en timme innan jag skulle upp på podiet. Puh! Om jag hittat bra data över staden kanske jag kunnat göra en mer noggrann mätning av hur långt det egentligen var mellan fotobutiken och konferenscentret.

Jag fick utan problem hem några teman inkluderande höjdkurvor, vägar, järnvägar och (en) flygplats, och kunde konvertera från SDTS till MapInfo för att titta litet närmare på vad jag fått.

USGS data importerade till MapInfo
Jag fick visserligen hem en massa linjeobjekt, men data tycks vara rensat på i stort sett alla de attribut jag skulle ha nytta av om jag t.ex. önskat göra en rendering till en snygg karta. Några ortnamn fick jag inte med, utan det finns att hämta på annan plats.

Den geometriska kvaliteten i data tycks däremot vara god. Väglinjer hänger ihop i en nod-länk struktur inom varje blad, vilket är en viktig förutsättning för att kunna använda data i GIS-applikationer. Att data är bladindelat innebär dock att jag får upprepa nedladdningen för varje nytt blad jag önskar.

Bladindelningen medför också att jag måste knyta ihop objekt som korsar bladskarvar, om jag t.ex. vill göra ruttberäkningar över större områden. Att fixa data går att göra med automatik för de flesta objekt som korsar en bladkant, men troligen blir det en liten rest med fel kvar som får rättas manuellt.

Filerna är daterade litet olika beroende på vilket skikt jag granskar och intervallet är 1996 till 2001. Ingenstans framgår om detta är ett reellt aktualitetsdatum eller inte. Att data möjligen skapades vid detta tillfälle är ju inget kvitto på att källmaterialet har samma fräschör.

De metadata jag lyckades hitta beskrev informationen i mer generella kvalitetstermer, men tyvärr ingenting om hur gammalt data i mitt aktuella utsnitt egentligen är.

RasterdataDet finns också andra data att ladda hem, främst rasterbilder av olika slag. Ortofotot med IR-information ser riktigt bra ut, men årtal framgår inte. Upplösningen tycks motsvara den vi normalt har i Lantmäteriets ortofoton.

Digitalt ortofoto
Jag misslyckades dock att hitta en plats för gratis nedladdning där jag kunde välja ut exakt vilket ortofoto jag önskade. Helst skulle jag vilja få tag i bilder över samma område där jag fick hem vektordata.

Flera länkar med innebörden "free data" slutade i platser där jag ändå förväntades betala för mig, visserligen ganska billigt men helt gratis – inte.

Andra rasterdata som finns för hemladdning är skannade tryckta kartor. Utsnittet nedan fältkontrollerades senast 1965. Sedan dess har en revidering från flygbilder genomförts 1986, vilket redovisas som ett violett påtryck.

USGS Quad-sheet
Det finns säkert mer roliga data att ladda hem för den som är intresserad, men jag stannade vid exemplen ovan.

Med tanke på att data inte kostade mig ett öre så kan jag onekligen ladda hem väldigt mycket för att kunna resa åtminstone i fantasin.

Om jag använder kartmaterialet för att på plats hitta rätt i USA vet jag däremot inte hur det kommer att gå.

Ett fåtal stickprov av det här slaget kan ju naturligtvis bli väldigt missvisande, så det är bäst att lägga in en stor varning för att bedöma alla USGS data efter ovanstående exempel.

Huvudintrycket efter att ha tittat runt en del är att det är litet DIY-stuk över det hela. Jag skulle därför vilja likna USGS’ utbud av data vid en jättelik brädgård. Det går att få tag i byggmaterial för en karta förutsatt att jag har tid och vet var jag ska leta, men snickrandet för att få det i användbart skick får jag stå för själv.

Nu kommer några sidor som inte är så upphetsande, och som kan hoppas över av den som inte är så intresserad av detaljer om europeiska kartmyndigheter.

Några europeiska exempel

I ett försök att hitta litet mer fakta kring prissättning i Europa letade jag runt på nätet efter uppgifter från övriga nationella kartorganisationer.

Flera av de europeiska kartorganisationerna tillhandahåller konsumentprodukter på CD/DVD. Jag har inte ens försökt jämföra dessa produkter då de varierar så kraftigt i innehåll och funktionalitet.

I stället har jag försökt hitta produkter för generellt bruk, dvs. data som kan användas av både stora och små kunder, och i olika tillämpningar. Många av de rena konsumentprodukterna tycks inte ha de egenskaperna att data kan användas i t.ex. GIS-system, utan är beroende av proprietär programvara. RIK-formatet och Kartex är bara ett sådant exempel.

Det visar sig efter ett tag att det i många avseenden ändå blir jämförelser mellan äpplen och päron (där någon kastar in en kålrot emellanåt) då inga andra nationella organisationer, deras finansiering eller produkter tycks helt jämförbara med hur vi har det i Sverige.

EuroGeographicshttp://www.eurogeographics.org

Detta är en samarbetsorganisation för de nationella kartorganisationerna i Europa, som också fungerar som stödorganisation till EU-kommissionen i kart- och GIS-frågor.

På deras hemsida under "Members" kan man vaska fram litet information om de organisationer som är medlemmar, och därifrån kommer de flesta av uppgifterna i min sammanställning nedan.

Tabell 4, Ett urval europeiska kartorganisationer
Observera att ett streck i en kolumn innebär att uppgift saknas, inte att siffran ska vara noll.

Jag såg att EuroGeographics’ siffra avseende anslagsmedel för Lantmäteriet var inaktuell och rättade den i enlighet med budgeten för 2005. Siffrorna för andra länder är kanske inte är dagsaktuella, men helt åt skogen bör de inte vara.

ProjektI projektform samordnas arbete med att åstadkomma gemensamma specifikationer och produkter för Europa.

Ett resultat av samarbetet är EuroRegionalMap, som är tänkt att bli en topografisk "europakarta" i skalan 1:250 000.

Kartan finns för närvarande att köpa i vektorformat över följande länder:

Tabell 5, Priser för EuroRegionalMap
Som synes saknas Sverige, men en variant av Översiktskartan är på väg att framställas för ändamålet. Den dagen Lantmäteriet bidragit med data kan vi åtminstone jämföra priser med ovanstående länder.

Jag vet inte varför prissättningen ser ut som den gör och hur det kommer sig att data för ett litet land som Irland är bortåt tre gånger så dyrt jämfört med Tyskland.

Vilka data finns i Europa? För EuroGeographics arbetar också ett antal expertgrupper. Grupperna bemannas av specialister från de olika medlemsorganisationerna, och de arbetar inom flera områden. Arbetsgruppen för kvalitetsfrågor publicerade i slutet av februari 2005 en rapport som beskriver vilka data som för närvarande finns tillgängliga i Europa. Rapporten består av två delar och är framställd på underlag från en enkät som under 2003 skickades ut till samtliga nationella kartorganisationer i Europa. Rapporten nämner tyvärr inte särskilt mycket om hur data gjorts tillgängligt i de olika länderna, men kan vara intressant läsning ändå (4).

Vad går att köpa? För att få svar på den frågan grävde jag vidare på nätet, men begränsades tyvärr av mina knackiga kunskaper i språk utöver engelska. Tyskspråkiga länder går väl an, men vad gäller Italien och Frankrike så finns risk för att jag inte riktigt begripit prisuppgifterna. Spanien är ingen idé att jag ger mig på.

Frankrike (Institut Geographique National – IGN) http://www.ign.fr

Trots mina obefintliga kunskaper i franska går det att förstå en del av den information som går att hitta på IGN’s hemsida.

RasterdataSkannade och georefererade kartor säljs under beteckningen SCAN IGN, och den som är intressant för jämförelse med övriga länder är SCAN 50, vilken motsvarar den tryckta kartan i skala 1:50 000.

Ett blad med formatet 25 x 25 km kostar enligt IGN’s prislista 200 €, eller 0,32 € per km2.

VektordataFransmännens BD CARTO inkluderar även ett vektordataset i närheten av det skalintervall som kan vara intressant för mina jämförelser. Innehållet motsvarar dock en karta i skala 1:100 000 (5). Priset per km2 är satt till 1,3 €, och kostnaden för att köpa full täckning över Frankrike är 99 000 €, eller 0,18 € per km2.

Irland (Ordnance Survey Ireland - OSI) http://www.osi.ie

Det är litet sparsamt med kartexempel på den Irländska hemsidan, och därför vet jag inte riktigt vad produkterna nedan verkligen innehåller. Irländarna var litet tillknäppta också när jag var på besök hos OSI i Phoenix Park för några år sedan. Men det blev bättre efter några Guinness... :-)

RasterdataDet jag kan hitta på OSI:s hemsida är något som kallas Discovery Data Detail, vilket erbjuds i rutor om 20 x 20 km. Priset för ett sådant utsnitt är 92 €, eller 0,23 € per km2.

VektordataSamma utsnitt i vektorform kostar 146 €, eller 0,37 € per km2. Den måttliga prisskillnaden mellan raster- och vektordata får mig att misstänka att endast delar av kartan finns tillgänglig i vektorform.

Italien (Istituto Geografico Militaire - IGM) http://www.igmi.org

Tack och lov är terminologin i kart- och GIS-branschen ganska anglofierad, annars hade jag haft stora svårigheter att tolka IGM’s hemsida.

RasterdataData finns att köpa bladvis, och med risk för att ha tolkat uppgifterna tokigt så kostar ett blad 202,5 €, vilket i och för sig verkar stämma om man jämför med motsvarande produkt från IGN France.

Ett blad omfattar 12’ i latitud och 20’ i longitud, vilket i Italien borde bli en yta på ungefär 22 x 27 km. Priset per km2 skulle då bli 0,34 €.

VektordataJag lyckades inte hitta prisuppgifter för någon annan produkt än en kartserie i skala 1:250 000. Data tycks dock vara komplett, och säljs antingen regionsvis eller för hela landet.

Den som vill ha täckning över hela Italien får betala 48 113 €, vilket ger ett pris per km2 på 0,16 €.

För att få en vettig jämförelse med övriga länders dataset i skala 1:50 000 kan vi anta att förhållandet mellan priser i 1:50 000 och 1:250 000 är detsamma (1,45/0,10) som i Sverige, vilket i teorin skulle ge ett pris per km2 på 2,32 € för en italiensk vektorkarta i 1:50 000. Då har vi ändå varit snälla mot Italienarna och utgått från det rabatterade priset vid köp av hela landet, i annat fall hade vi fått betala 3,58 €.

Nordirland (Ordnance Survey of Northern Ireland – OSNI) http://www.osni.gov.uk

RasterdataAtt köpa enstaka "blad" av en karta motsvarande 1:50 000 kostar £ 90,70. Hela Nordirland täcks av 54 blad, och den som vill köpa hela rasket på ett bräde får betala £ 4 489, eller ett styckepris på c:a £ 83, vilket uttryckt per km2 blir £ 0,32.

VektordataPrislistan för vektordata motsvarande 1:50 000 är uppdelat i olika teman, där vart och ett har sitt eget pris.

Om vi bakar ihop de teman som finns ger det ett innehåll någorlunda motsvarande den svenska Terrängkartan, och vi får en kostnad per blad på £ 447. Det ger ett pris per km2 på £ 1,18.

Den som vill betala för full täckning över Nordirland får punga ut med £ 9 515, vilket om mina beräkningar stämmer blir ett pris per km2 på £ 0,67.

Schweiz (Bundesamt für Landestopographie) http://www.swisstopo.ch

Är man intresserad av god kartografi så är det ofta en njutning att granska Schweiziska kartor. Kartografins historia i alplandet räknar in flera stora kartografer med Eduard Imhof i topp.

RasterdataData finns i flera "kartskalor" att välja mellan, men för att förenkla kommande jämförelser så väljer vi PK50 vilket motsvarar skalan 1:50 000 i tryckt utförande.

Rasterdata är skiktat på samma sätt som för LGN och BEV, och har ett pris per km2 på CHF 0,24.

Priserna kan rabatteras för skolor och högskolor med upp till c:a 45 %.
I teorin skulle en privatanvändare få betala upp till CHF 9 840 för att täcka hela landet.

VektordataData i vektorformat finns i två "skalor" 1:25 000 och 1:200 000, och alltså kommer jämförelsen med Sverige att halta.
Priset per km2 anges till CHF 0,85.

Samma rabattsatser för skolor gäller även för dessa data.

Storbritannien (Ordnance Survey of Great Britain - OS) http://www.ordnancesurvey.co.uk

Som framgår av Tabell 4 lever OS, förutom en mycket liten anslagspott, helt och hållet på inkomster från produkter och tjänster.

RasterdataEtt blad på 20 x 20 km motsvarande en topografisk karta i skala 1:50 000 kostar enligt prislistan £18,35.

VektordataFör vektordata har OS en prismodell som tar hänsyn till antalet objekt per km2. För den mycket detaljerade OS MasterMap Topography är prisintervallerna som följer.

Tabell 6, Pris beroende på informationstäthet
Licenskostnaden per år inkluderar uppdateringar av data, samt rätten att använda data för bl.a. utskrifter och tryckta produkter.

Detaljerna för licensieringen framgår inte riktigt tydligt i OS prislista.
En tolkning kan vara att data endast kan nyttjas den period för vilken kunden betalt licensavgifter, vilket då avser ALLA typer av användning.

En mildare tolkning är att data kan skaffas för en engångskostnad, och att användningen efter det första året begränsas till internt bruk, utan rätt att skapa utskrifter eller andra följdprodukter.

RabattsystemAtt vara en "liten" kund hos OS innebär möjlighet till rejäla rabatter. Vid köp av rasterdata 1:50 000 så reduceras priset beroende på hur många ”blad” som köps.

Exempel: En privatanvändare köper 50 blad på ett bräde, och betalar då ett styckepris på £2,75 i stället för £18,35. Proffskunden med över 100 användare betalar ett styckepris på £18,35 oavsett hur många blad som köps.

Motsvarande rabattmöjligheter finns också för vektordata, men riktigt "billigt" blir det nog inte med tanke på att man som privatperson måste köpa ganska stora mängder, mer än 0,5 % av landets totala yta, för att få priset nedsatt med 50 %.

Ett grovt räkneexempel ger då att man måste köpa 12 250 km2 (motsvarar 20 svenska Terrängkartor) för att få ett styckepris per kvadratkilometer på £9,18, vilket ger ett totalbelopp på £ 112 393,75.

Hela prislistan kan laddas hem från OS hemsida (6).

SverigeDet är svårt att ge exakta priser för vad slutkunden betalar i och med att Lantmäteriet numera säljer via återförsäljare. Eventuella kostnader för förädlingsåtgärder eller andra påslag i återförsäljarledet är knepiga att förutse.

I Lantmäteriets författningssamling (LMVFS 2004:2) anges priser per kvadratkilometer för både raster- och vektordata i "skalan" 1:50 000. I avvaktan på att Lantmäteriet realiserat den nya prismodellen får vi använda de siffrorna (7).

RasterdataEn km2 av Terrängkartan är som utgångspunkt prissatt till 1,45 SEK. Mängdrabatter tillämpas vid köp av större områden.

VektordataPriset per km2 av Terrängkartan i vektorform är satt till 14,50 SEK. Även här tillämpas rabatter vid köp av större mängder.

Tyskland (Bundesamt für Kartographie und Geodäsie - BKG) http://www.bkg.bund.se

BKG är en federal organisation, vilket innebär att de inte arbetar med kartor och geografisk information i de större skalorna. Från BKG går det att få tag i kartor med en största skala av 1:200 000. Önskas mer storskaligt material hänvisas till de olika delstaterna.

En av de mer framstående delstaterna inom geografisk information har under många år varit Niedersachsen med kartorganisationen Landesvermessung und Geobasinformation (LGN). Uppgifterna i min sammanställning är hämtade från deras webbplats, och är alltså inte representativt för alla delstater. Dessutom har jag inte lyckats hitta information om finansieringsformer för kartverksamheten på delstatsnivå.

http://www.lgn.de/

RasterdataLGN kan tillhandahålla rasterdata i flera skalor, från 1:5 000 till 1:500 000. För att inte bli för yviga så begränsar vi oss till 1:50 000 (DTK50).

Rasterdata tycks vara framställt genom skanning av deloriginal, vilket innebär att kartbilden är uppdelad i ett antal olika lager som med rätt sorts programvara kan kombineras på olika sätt.

Data kan köpas i olika upplösningar vilket påverkar priset. Ett blad av DTK50 med upplösningen 100 pix/mm (254 dpi) kostar enligt LGN’s hemsida 87,50 €.
Beroende på hur många användare som ska ha tillgång till data hos respektive kund, så multipliceras styckepriset med en faktor beroende av antalet arbetsplatser. Jag kan däremot inte se om de har någon staffling beroende på hur mycket kunden köper.

VektordataMotsvarigheten till Lantmäteriets GGD tycks hos LGN vara Basis-DLM som för närvarande är under uppbyggnad.

Genom generalisering av Basis-DLM skapar LGN en topografisk databas DLM50 motsvarande den tryckta kartan i 1:50 000.

Priset per kvadratkilometer startar vid 7,5 € och 1,25 € för Basis-DLM respektive DLM50. Vid köp större än 5 000 km2 sjunker styckepriset till att för hela delstaten kosta 100 000 € respektive 22 000 € för de två alternativen.

Övriga detaljer om Niedersachsen: Areal 47 600 km2, folkmängd 8 milj, folktäthet 168 inv/km2.

Österrike (Bundesamt für Eich- und Vermessungsvesen - BEV) http://www.bev.gv.at/

RasterdataBEV har precis som LGN en skiktindelad rasterkarta (KM50-R), som vad jag kan förstå är skapad genom skanning av deloriginal för traditionell tryckning. Rasterdata säljs bladvis, och ett blad om knappt 500 km2 i upplösningen 100 p/mm har priset 123 €.

VektordataVektordatavarianten av samma produkt (KM50-V) innehåller tydligen endast höjdkurvor och vegetationsredovisning. Höjdkurvorna kostar 261 € för ett blad.

NyttjanderättsavgifterPå priserna läggs också nyttjanderättsavgifter av olika storlek beroende på vad data ska användas till. Konstruktionen verkar inte helt olik den vi har i Sverige, även om jag inte jämfört avgiftsbeloppen.

Slutsatser (?)Jag har svårt att normalisera de prisuppgifter jag funnit till jämförbara tal, så slutsatserna blir mer en subjektiv betraktelse över prisnivån i de olika länderna jämfört med Sverige.

Trots risken för felaktiga slutsatser gjorde jag ändå en jämförelsetabell över raster- och vektorprodukter. Priserna är styckepriser per km2 innan avdrag för rabatter.

Tabell 7, Styckepriser per kvadratkilometer
För vektordata i skalområdet 1:50 000 från OS kunde jag inte hitta några uppgifter, så jag gjorde för jämförelsens skull antagandet att priset per kvadratkilometer bör vara 1/10-del av priset för den storskaliga MasterMap.

Nästan samma typ av approximation, fast åt andra hållet, är gjord för vektordata för Italien, vilket jag redogjort för tidigare.

Några dramatiska prisskillnader tycks det inte vara fråga om. Svenska data är varken billigast eller dyrast, vilket väl är så långt man kan dra några slutsatser.

Möjligen kan det finnas en koppling mellan det förhållandevis höga priset för vektordata från OS, och det faktum att de inte har ett enda pund i anslag för kartverksamheten. Men återigen; det finns en stor osäkerhet i mitt antagande av styckepriset.

Innehållet i de olika datamängderna skiljer sig kraftigt åt, för en del länder (LGN, BEV, Swisstopo) är rasterdata skiktat i flera lager vilket bör ge ett mervärde.

I andra fall (Österrike, Irland?) är vektordata tillgängligt för endast delar av kartans innehåll, vilket reducerar användbarheten.

I en mer rättvis jämförelse måste fler variabler vägas in, som t.ex. aktualitet, lägesnoggrannhet, fullständighet, antal möjliga leveransformat, nyttjanderättsvillkor, finansieringsformer, mm.

Priser för digitalt material kontra tryckta produkter

Trots att allt fler av Lantmäteriets kunder använder digitala kartor i olika systemlösningar, är det Lantmäteriets uppgift att se till att de allmänna kartorna kan tillhandahållas för alla, dvs. också i tryckt form.

Ekonomin i förlagsverksamheten för vissa av de allmänna kartorna är tillräckligt bekymmersam redan nu, och det behövs en viss minimivolym av tryckta kartor för att få verksamheten att gå ihop. Sverige har en med europeiska mått stor landyta i förhållande till folkmängd, vilket gör att många kartblad säljs i mycket få exemplar.

En alltför aggressiv (läs: billig) prissättning skulle kunna göra CD-sortimentet till en storsäljare, med den troliga konsekvensen att botten definitivt skulle gå ur ekonomin för de tryckta produkterna.

För Fastighetskartan går det att ta fram statistik sedan kartserien började tryckas i januari 2000.

Lantmäteriets tjänst DinKarta erbjuder sedan några år Fastighetskartan även i digital form, och den årliga volymen ligger för närvarande på 4-5000 beställda kartor i något av formaten TIFF, GIF, JPEG eller RIK. Upplagan av den tryckta varianten har minskat med ungefär lika mycket, vilket tyder på att det finns ett upplagesamband mellan de båda produktvarianterna.

Lantmäteriets dilemma är alltså att hitta en balans i prissättningen så att en användarkategori inte upplever sig missgynnad jämfört med någon annan, och att försöka behålla en totalekonomi som innebär att vi har råd att trycka kartor i fortsättningen också.

Jag kan som privatperson hålla med om att CD-sortimentet för Terrängkartan har en litet väl hög prislapp i nuläget, men samtidigt har jag svårt att göra en rimlig bedömning av vad det borde kosta.

Med dagens styckepris på 87 kronor skulle det kosta c:a 51 500 kronor att köpa ett tryckt exemplar av varje blad av Terrängkartan. Jag tror personligen att ett rikstäckande CD-sortiment av kartserien inte bör vara drastiskt mycket billigare än så om prissättningen ska upplevas rättvis.

Differentierad prissättning – är det möjligt?

Ibland framförs, inte bara på Utsidan, synpunkten att det är fel att behandla företag och privatpersoner på samma sätt, och att privatpersoner inte borde behöva betala lika mycket som köpstarkare företag.

Jag har inget bra svar på den frågan, utan tar i stället till ett retoriskt knep och uppmuntrar läsaren att komma med konstruktiva förslag på hur Lantmäteriet ska göra för att få en sådan prismodell att fungera.

Modellen bör vara lätt och billig att administrera, och ha stöd för att säkra att privat inköpta data enbart används för privata ändamål.

Jag tar på mig att vidarebefordra kloka förslag till de inom Lantmäteriet som ansvarar för prissättning av grunddata. Förslagsställarens namn och övriga kontaktuppgifter bör framgå, jag vill ju inte ta åt mig äran för någon läsares förslag. :-)

Pris i förhållande till nytta

En aspekt på prissättning som diskuteras ibland är nyttan av att använda geografiska data av god kvalitet. En undersökning som Utvecklingsrådet för landskapsinformation (ULI) gjorde i mitten av 90-talet visade att för varje spenderad krona fick/får kunden fem kronor tillbaka. Kunden i det här fallet är ett företag eller organisation som kan använda geografiska data som ett underlag för att fatta bättre beslut.

Nyttoresonemang av det här slaget är inte relevanta för privatpersoner som använder data på fritiden och för eget bruk.

Tips: Nyttoargumentet kanske i stället kan användas i en bevisföring varför Lantmäteriet bör införa en differentierad prissättning för företag och privatkunder.

Men å andra sidan...Ett nyttoresonemang kanske delvis kan förklara varför förädlade data för vissa tillämpningar kan säljas billigare än grunddata från Lantmäteriet.

Vi kan ta exemplet fordonsnavigering, som i tättbefolkade delar av Europa kan spara betydligt mer tid och pengar än i Sverige, där trafiksituationen är mycket lindrigare. Priskänsligheten kanske minskar om man tydligare ser nyttan med användning av väginformation, vilket leder till att en sådan produkt snabbare når genomslag och ökade volymer, som sin tur ger marginaler för prissänkningar.

Pris i förhållande till befolkningstäthet

Försäljningsvolymerna för t.ex. digital väginformation i Tyskland är sannolikt mångdubbelt större än i Sverige, vilket gör det möjligt att pressa priserna, då de fasta kostnaderna för datainsamling och underhåll kan fördelas på en större försäljningsvolym.

De större marknaderna räknat till folkmängd (Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Italien) har i genomsnitt c:a 10 gånger högre invånarantal per ytenhet jämfört med Sverige. Det vore underligt om detta faktum inte hade en positiv inverkan på priset för geografisk information, sett med kundens ögon.

Till sist...

Jag hoppas att jag nått en ökad förståelse från läsarhåll att prissättning av kartor och data inte alltid är så enkel att göra så att den upplevs som rättvis av alla.

Jag hoppas också att jag skingrat något av mystiken kring vad Lantmäteriet använder sina anslagsmedel till.

Siffrorna i artikeln kommer kanske att användas som skarp ammunition i kommande diskussioner och ifrågasättande av Lantmäteriets roll. För min del är det helt ok, så länge framtida angrepp på Lantmäteriet grundas mer på fakta och mindre på gissningar. :-)

torbjorn.djuvfeldt@lm.se

(Jag ber om ursäkt för att artikeln blev längre än jag tänkt från början, men jag hoppas någon orkat läsa ända hit i alla fall)
===================================

Länkar och hänvisningar:

(1) Beskrivning geografisk information från Lantmäteriet:
http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Entrance.aspx?id=71

(2) Se uppdaterad förteckning över återförsäljare på:
http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Product.aspx?id=264

(3) Hitta mer information om USGS’ verksamhet på
http://www.usgs.gov/aboutusgs/

(4) EuroGeographics’ rapport om digital geografisk information i Europa:
http://www.eurogeographics.org/eng/documents/ref_data_ver101_part_A.pdf
http://www.eurogeographics.org/eng/documents/ref_data_ver101_part_B.pdf

(5) Uppgiften hämtad från rapporten ”Generalisation processes”, utgiven av EuroGeographics Expert group on Quality, 2005-03-29.

(6) Ordnance Survey prislista:
http://www.ordnancesurvey.co.uk/products/pricing/D02086.pdf

(7) Lantmäteriets priser på geografisk information i LMVFS 2004:2
http://www.lantmateriet.se/upload/filer/om_lantmateriet/lagar_och_forordningar/LMV042.pdf