Bidrag till artikeltävlingen "Mitt bästa äventyr"

I tvåmanskajak mellan två länder

av Petter och Ola Leife

Sommarkväll mitt ute på havet. Duggregn och grått. Alldeles ensamma med vågorna gungar vi stadigt upp och ner i sjöarna. Avkoppling är det tillstånd som infinner sig när tankarna inte finns någon annanstans än just här och nu.

Planeringen
Äldste sonen hade tre dagar ledigt från sommarjobbet på pappersbruket. Det var hans längsta sammanhängande ledighet denna sommar. Vi hade redan förra sommaren bestämt att tillsammans paddla kajak till Åland så nu hoppades vi att vädergudarna skulle stå oss bi. Medan han sov efter nattskiftet hämtade jag tvåmans kajaken som vi hyrt. Sonen har på sjökortet lagt in våra olika kompasskurser för färden på en hemmagjord karta.

Start från Svartklubben
Vi lastar av kajaken bland högsommarblommorna vid strandkanten på Kalvskäret intill lotsbåtarnas brygga. Det är skönt att gå barfota i torrt gräs och ha alldeles torra kläder på kroppen. Vi förstår inte att uppskatta det just nu. Sedan sittbrunnskapellen spänts fast skjuter vi ut kajaken och glider mjukt ner i vattnet. Vi uppskattar kajakens stabilitet och att vi för framkomlighetens skull knappast behöver bekymra oss om var grynnorna finns. Kajakens framkomlighet är verkligt suverän. Vi passerar Måssten och efter en timme tar vi första paus vid Hällskären i jämnhöjd med Råstensudde. Jag upptäcker något som kryper på vaden, en gräshoppa har varit fripassagerare under kapellet och blir varsamt överflyttad till ett kalt skär utan gräs. Den sydvästliga brisen kastar tillbaka lite vatten över oss för varje paddeltag och vi har redan blivit ganska blöta på axlar och rygg på lovartsidan.

En bit på väg - Understen
Understens siluett med tre torn kommer allt närmare. Det nya och det gamla fyrtornet står som "utropstecken" för skilda tiders sjöbevakning. Efter 150 år har sjöbevakningsstationen nu lagts ner. Personalbostäderna står nu tomma men någon sorts övervakning, troligen automatisk, av Södra Kvarken från Understen kommer att krävas när Sverige i mars 2001 anslutes till Schengenavtalet. Vi har i förväg begärt tillstånd att gå iland och slås nu av den ödslighet som råder bland närmast övergivna byggnader. Syrenerna är ännu inte utblommade trots att vi befinner oss en vecka in i juli. Ungefär en månad senare än hemma i vår trädgård inne i Uppsala. Himmel och hav går i blygrå nyanser men vi ser att några solstrålar bryter genom över södra Gräsö och nere över Arholma. Härifrån Understens fyrplats har vi en fantastisk utsikt över norra delen av Ålands hav. Vi ser inte en båt så långt ögat når. Vi riktar kikaren mot Märket knappt sju sjömil österut. Klockan är redan sex på kvällen och vi vill komma vidare.

Mitt ute på havet
När vi i duggregn rundar Understens sydöstra udde repeterar vi gemensamt hur vi ska handla vid en eventuell kapsejsning. Vi har nu inget annat riktmärke än horisonten. När vi har passerat Oldsbergs grund och har pricken vid Märketskallen tvärs om babord vet vi att vi är drygt halvvägs till Märket. Det tar oss nästan en timme att komma till den positionen vi nu har. Konturerna från Understens fyrtorn blir allt mindre bakom oss. Vi är glada att sikten är så god att vi inte behöver lyssna till mistlurar från handelsfartygen som passerar här där hela Bottenhavet pressar på ner genom Södra Kvarken mot Ålands hav. Två containerfartyg passerar strax bakom oss samtidigt som konturerna från Märkets tre byggnader framträder lite tydligare. Dessa liknar nu överbyggnaden på ett större lastfartyg eller några hus som flyter på havsytan. Det ensliga läget och de märkliga konturerna ger tillsammans ett smått spöklikt intryck. Så känns det några ögonblick från vår utsiktspunkt i kajaken bara en halv meter över havsytan. Sommarkvällen är sval och vi håller värmen nätt och jämt tack vare paddlandet. Vi anar hur skavsåren vid tummarna ser ut under handskarna men det besvärar oss inte så mycket. Första dagens paddling närmar sig sitt slut och tanken på det ger oss lite nya krafter.

Sälar och sjöfåglar
Vi bestämmer oss för att göra en liten avstickare upp till Märketshällarna för att spana efter säl. På avstånd tror vi oss se hur det låga skäret är fyllt av säl som tar igen sig. Plötsligt rör sig allt det mörka och lyfter nästan samtidigt från klipphällarna. I den måttliga kvällstjockan har vi gjort en rejäl felbedömning; mot oss flyger närmare hundra tobisgrisslor. Som små pingviner ser deras flygande kroppar ut. De verkar mer nyfikna än skrämda av oss. Deras vingar rör sig mycket snabbt och med sina pressade visslingar "piiiiih" överröstar de vågskvalpet mot hällarna. Plötsligt tycker vi oss se en ejder på vågorna mindre än tio meter framför oss. För andra gången på några minuter har vi tagit fel. Det är en säl som nyfiket följer vår ankomst! Kanske den inte är van att se en kajak ute vid Märketshällarna? Är vi så trötta eller så oförberedda på mötet med sälarna? Det är en helt annan känsla att oförberedd möta sälarna än att se dem instängda i en djurparks akvarium. Här har sälarna ett helt hav att ensamma råda över. Vi är bara tillfälliga gäster i deras rike. Vi rundar hällarna och sätter kurs mot Märkets fyr-plats. Mindre än en sjömil kvar och de tre cementbyggnaderna välkomnar oss med lite ljus på fasaderna under någon minuts svag kvällssol. Vi letar efter lämplig plats på norrsidan för att komma i lä från den ökande kvällsbrisens vågor som slår in över de mycket låga klipporna på södra sidan. Det är inte så lätt att finna en lämplig plats att komma iland på. Vi har ingen aning om vi befinner oss på svensk eller finsk mark när vi kravlar oss ur kajaken.

Märket
Denna på flera sätt märkliga klipphäll är drygt 300 meter lång och 100 meter bred vid normalt vattenstånd och knappt fyra meter hög. Gränslinjerna mellan Sverige och Finland är här på Märket mycket speciella och kan liknas vid två "pusselbitar" av olika nationalitet. Vi befinner oss på Finlands västligaste plats och på det enda ställe där man kan gå på torr mark från Sverige till Finland. Här går också gränsen mellan Norrtälje och Östhammars kommuner och mellan Stockholms och Uppsala län. Till denna plats kommer människor inte ofta utan sär-skild anledning. Någon egentlig möjlighet att lägga till med en fritidsbåt finns knappast. Vi märker först inte en roskarl som lyckats hitta några grässtrån på skäret. Hon ruvar på fyra ägg och vi har inte hört hennes varningsrop. Vi har varit fullt upptagna med att värja oss mot ett par tärnor som ilsket störtdyker mot våra huvuden. De minst sagt ogillar vårt besök i närheten av ungarnas bo. Vi vet inte åt vilket håll vi skall fly undan. Efter någon minut lämnar de oss i fred och återvänder till boet, som vi ser i en klippskreva en bit bort. Under vår kvällsvandring längs strandkanten ser vi då och då sälhuvuden nyfiket bryta vattenytan. Det verkar som de passar på att titta upp när vi vänder huvudet åt ett annat håll! Den höga TV-masten på Kasberget på Väddö ser strax efter solnedgången ut som en liten blinkande synål på ett par meters håll.

Paddling i dimma
Vårt nattkvarter blir alldeles bakom den två meter höga och två meter tjocka stenmur som byggdes på 1880-talet som skydd för byggnaderna mot de enorma krafterna från is och vågor från norr. Flera gånger under natten vaknar vi och tycker att vinden tilltar fast Ålands sjöradio i sin kvällsrapport lovat fortsatta 3-8 meter per sekund men vridande mot sydost. Efter en hastig frukost kommer vi iväg strax efter klockan sex. Den första sjömilen får vi helt lita till vår kompass för att hålla rätt kurs i den ganska täta morgondimman. Lyckligtvis befinner vi oss inte i någon farled. Gång på gång påpekar sonen att jag inte håller kursen. Är det verkligen så kraftiga strömmar här? När vi passerat Yttre Borgen, som så småningom dyker upp som den första kontakten med åländska skären och fått lite lugnare sjö, är det dags för vilopaus på nästa skär. Lite stela knän och fingrar gör att vi måste gå försiktigt på de regnhala klipporna.

Åländska skärgården
 Jag har suttit i fem sjömil och "styrt" med rodret i luften! Vi hade för bråttom när vi gav oss av från Märket och glömde därför att dra ner rodret i vattnet. Det upptäckte vi när vi gick iland på Ängskär strax norr om Signilskär. Undra på att det var svårt att hålla kursen! Några ungfåglar av havstrut sitter kvar några meter ifrån vår landstigningsplats men de ger sig av när vi reser oss ur kajaken. Vi försöker få upp kroppsvärmen med lite morgongymnastik men våra våta kläder gör att vi har svårt att få upp någon värme. Några hjortronkart, mängder av blommande gräslök och ängsull möter oss på promenaden. Det är också gott om fågelspillning och skelett efter trutar.

Tillbakablicken
 Lite längre fram under förmiddagen närmar sig slutet på vår färd. Nöjda med att ha paddlat drygt 30 sjömil (och en plojberäkning till 27 000 paddeltag) tar vi ett snabbdopp och byter om till torra kläder inne i Eckerös mäktiga posthus och bär så småningom ombord kajaken på färjans bildäck och far tillbaka till Väddö. Det var en ny upplevelse att från matsalen titta ut över ett blygrått Ålands hav och med regnet piskande mot matsalsfönstret tänka att "där ute, där nere jobbade vi oss fram meter för meter i går kväll och tidigt i morse". Efter två veckor var skavsåren i tumvecken nästan läkta.

Fakta
En havspaddling till Åland ligger inom det möjligas gräns för de flesta. Ett visst mått av sjömanskap krävs. Det är en mycket stor naturupplevelse att paddla över öppet hav. Den effektiva paddeltiden var 7,5 timmar. Vi startade kl. 15 från lotsarnas brygga innanför Svartklubbens fyr och var framme vid posthuset på Eckerö kl. 10 nästa dag. Kostnaden för att hyra en mycket stabil havskajak hos Väddö Vital var 450 kr inklusive all nödvändig utrustning; inte minst kompass. Den som saknar bil och takräcke kan mot visst pristillägg få kajaken levererad och hämtad på önskad plats. Starta lämpligen planeringen inför nästa sommar med att läsa om kajakpaddling till havs! Träna att utan packning välta och klättra upp i kajaken. Sannolikheten att det ska hända i verkligheten är liten eftersom havskajaker är förhållandevis stabila farkoster. Lite vana att paddla i havsvågor är också bra att skaffa sig så att inte växande vågor ute till havs blir en obehaglig överraskning. Lyssna på sjörapporten på radio. I Finland talar de, till skillnad mot Sveriges Radio och SMHI, också om hur många kilometer sikten är; inte bara att den är god eller måttlig.