Man behöver faktiskt inte känna så. Det går utmärkt att vandra med yngre barn. Med mindre barn kan man göra korta dagsturer.
Första vandringen alla mina barn var med på. Min yngsta (Amanda) är här 6 år gammal.......
Den första vandring jag gjorde med alla mina 4ra barn (två egna och två bonus) var, som jag skrev i ett tidigare inlägg, i Grövelsjön in till Norge. Då var min dotter, som är yngst, 6 år gammal.
Vi delade upp oss i två grupper. Amanda åkte båt över sjön med mig och all packning. Mitt ex vandrade fram till Sylen med våra söner, som vid tillfället var 11 år, 10 år och 8 år.
Här är min yngsta, Amanda 7 år, på vandring i Dalarna....
Här är Amanda 12 år gammal på vandring vid Njupeskär.......
Denna vandring gav mersmak åt våra barn och sedan den gången har vi gjort otaliga vandringar, alla 6 familjemedlemmar tillsammans. Har du några funderaringar över vandringar med barn? Fråga på! ;)
Här är Amanda 17 år på vandring i Österrike. Äntligen mogen för riktiga toppbestigningar......
I somras gjorde Amanda och jag många gemensamma vandringar och tältnätter. Hon har fått med sig vandring och tältnätter i blodet. Visst fanns det en period när hon verkligen inte ville följa med ut (runt 15-16 år) men hon är idag den av mina barn som verkligen gillar utelivet.
Roligt att idag ha lyckats forma en perfekt vandringskompis!
Nu är Amanda en ung vuxen tjej på 21 år.....
Nu är det dags för nya bonusbarn att få följa med ut och lära sig allt om friluftsliv och vandringar.
Hela min fina familj, sambo och hans två barn.....
I somras började vi små korta vandringar. Vi åt lunch ute minst två gånger i månaden hela hösten och vintern.
Mina bonusbarn Ida och Sixten......
Till helgen är det dags igen för en utehelg med mina bonusbarn och min sambo.
/Helena Traneving