Denna otroligt varma sommar har vi gjort nära toppturer på de små bergen vi har omkring oss i södra Hälsingland och små bergstoppar finns det gott om. :-)

De toppar vi besökt hittills har i de flesta fall bjudit på vackra vyer över blånande berg och sjöar, det är ju den belöningen man helst vill ha efter en tur i ostigad terräng och uppförsbacke samt lite gott fika förstås!

Här är några bilder från de hittills avverkade turerna. Vi har många fler att utforska.

På väg upp på Molnbacka 322 m.ö.h. Är inte det ett vackert namn?

Mogna hallon trots värme och torka.

När vi kom till toppen låg lätta sommarmoln på himlen men värmen var tryckande. 

Belöningen den här gången blev utsikt över välkända gårdar och ängar och sjön där vi badar och svalkar oss. På andra sidan sjön kommer det att stå vindkraftverk på berget så vi får göra ett nytt besök när de kommit upp och jämföra utsikten.

Blåbär fanns det gott om på toppen och som tur var hade vi en bärplockare med. Första men inte den sista blåbärsefterrätten denna sommar. 

Den andra toppen vi besökte var Lunsberg, en dag när termometern stod på +29 grader och svärmar av småflugor flög irriterande runt oss hela tiden. Här såg vi spår av både älg och björn. Inga färska avtryck dock men visst håller man lite extra koll runt sig när man går och så inte "nalle" ska bli överraskad.

Just på själva toppen var det ingen utsikt. Så vi gick ner en liten bit på baksidan där det öppnade upp sig och vi kunde titta ut mot  blånande berg. 

På toppen.

Utsikten

Tillbaka till bilen tog vi en annan väg ner på baksidan av berget där Hälsingeleden passerar. Vi följde leden en liten bit, den var välmarkerad men inte särskilt trafikerad av vandrare vad vi kunde se. Här hittade vi både blåbär och hjortron, det smakade gott i värmen!

En tredje tur vi gjorde gick upp till Kölberg, en plats vi besökt flera gånger och grillat korv med barnen när de var mindre. Naturskyddsföreningen har en stuga där med eldplats, bord och bänkar. Den toppen ligger en bit längre bort men det är fint område och vi kunde med två bilar gå från en punkt till en annan på Hälsingeleden, en väldigt fin del av den visade det sig. 

Stora delar av den första biten vi gick var i blandskog. Leden var även här välmarkerad och det såg ut som att fler vandrar den här sträckan, särskilt när vi närmade oss Bältbosjön.

Det passade bra att ta en paus här vid sjön och fundera på om det lurade gäddor eller annan fisk i vassen därborta. 

Lingonen började mogna.

Strax efter sjön kom vi till en öppnare del av leden med en vacker vy över sjön Bergviken. Någon hade dekorerat en hög stubbe med en hjälm, kan det kallas för en konstinstallation tro?

Konstinstallation eller ej, lite roligt ändå.

Bergvikens vatten lyser blått i fjärran.

Lättgånget men inte så roligt, det var inte så lång sträcka att gå utefter den här vägen som tur var.

Det här är Jättens likkista, ett stort flyttblock som ligger mitt i skogen. För att besöka den får man ta en avstickare från Hälsingeleden men det är det värt. 

Utsikten från Kölberg. 

Fjärde toppen - Middagsberget. Den här turen bjöd på varierande vandring som började i en vacker ganska brant tallbacke. 

Trots lutningen så var det lättgånget, fint lingon och blåbärsris mellan tallarna.

På toppen bjöds vi på en härligt utsikt över bygden, långt ut mot kusten.

Men det är inte bara utsikter som är fina, mossbeklädda stenar är också vackra att se på.

För att inte tala om blåbär och ...

lingon.

Efter den fina tallbacken och utsikten kom vi till ett stenigare parti. Det var ganska brant med mycket vitmossa.

Det kan bli roliga mönster av växter som här till exempel där Skogsfräken står i lätt solljus.

Nu fortsätter vi att utforska omgivningarna och topparna omkring oss. Kanske blir det på skidor eller snöskor i vinter, vi får se.

Sist, ett litet larvigt möte på turen.