Här sitter jag med rinnande näsa och kliande hals, en rejäl vinterförkylning har drabbat mej!

Och vi, jag och några tjejer plus en karl, som ska åka till Sälen i morgon bitti för att få bra träning inför Öppet spår...

I desperat förhoppning att rädda "träningslägret" sjukanmälde jag mig i morse för att vara hemma och kurera mej. Och för att det inte känns särskilt trevligt att känna sej sjukare än de patienter jag möter i jobbet. Och för att jag faktiskt kände mej sjuk!

Skidföret här hemma har varit mycket växlande sista veckan. Ena dagen mildväder, blåst och regn, nästa dag stenfrusna spår så det är hopplöst att få fäste och närmast livsfarligt i utförslöporna. Och då kan jag ändå åka skidor hyfsat och är inte rädd för att släppa på utför, men när det inte går att bromsa om man vill, blir det otäckt!

En kväll förra veckan fick jag ändå jättefin skidåkning. Kallt, "snögubbarna" gjorde snö, därför var belysningen på elljusspåret släckt för att strömmen skulle räcka till kompressorer och pumpar. Pannlampan låg kvar hemma, men vår herre var ute och lyste med sin stora ficklampa, månen! Den sken så vackert mellan trädstammarna, terrängen runt konstsnöspåret var för ovanlighetens skull  dekorerad med ett tunt lager äkta snö. Det är något alldeles speciellt att åka skidor i månsken, det kändes nästan magiskt! Det gick utmärkt bra att  åka utan elljus även om det blev mer njutåkning än träningsåkning.

Men nu ska jag gå och packa, för jag ska med till Sälen ändå, fast jag får förstås anpassa anstängningsnivån efter hälsoläget.