Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


En motionsskidåkares vedermödor

Det är inte lätt att vara skidåkare och bo i södra Sverige!

Är det inte blött och tungt före, dåligt glid så det knapp är styrfart i kurvorna utför så är det håda  och isiga spår så det går undan alldeles för fort i nerförsbackarna! För en stund sen, när jag med nöd och näppe klarade mej från att åka ur spåret tänkte jag att det kanske hade varit bra att behålla cykelhjälmen på huvudet... Och så höll jag på att preja en annan åkare av "rälsen" när inte skidorna lydde mej...

Inte går det nåt vidare med tekniken heller, särskilt inte stakåkning, jag kommer ju ingenstans!!! Ändå har jag varit på teknikträning med instruktör som jobbar på skidgymnasiet här. Blivit filmad, granskad,kommenterad...inte känns det nåt bättre för det!!!

En gammal låt surrar i huvudet, en textrad i refrängen går så här:

"Varför kan inte jag åka skidor som Gunde Svan? Heja Wassberg!"

Var för kan jag inte det? Fel gener? Nej, pappa åker rätt så bra. Fast är det något jag tycker mina föräldrar missat i min uppfostran så är det att de inte hade mej att träna längdskidåkning som barn. Men det är en efterkonstruktion, förmodligen hade jag mycket hellre velat ta ridlektioner! Lat? Nej, inte det heller. För gammal för att bli en bättre skidåkare? NEJNEJNEEEEJ!!! 

Om jag åtminstone slapp bli omåkt av tio-tolvåriga småflickar...

Annars hade vi kul i Sälen  föra veckan, på vårt "träningsläger" Förkylning gjorde att jag fick ta det rätt lugnt, men det var kul att få åka på milslånga spår med natursnö!

 

Tillsammans med skidkompisar i Sälen

Trots att jag är en högst medelmåttig skidåkare så tycker jag att det oändligt roligt! Både kropp och själ mår bra!

Så se upp alla åkare i trakten - jag tänker fortsätta att harva runt i skidspåren så gott jag kan, vara i vägen för snabbare åkare och kanske fixa så någon (inte jag själv) får ligga och sprattla i gröngräset bredvid spåret - det har jag gjort förr!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-01-27 23:21   Staffan Andersson
Det är otroligt roligt när tekniken stämmer och skidorna går av sig själv!
 
2009-01-28 07:08   brigas
Huvudsaken är att man kar kul,men tänk om ni fick ha riktig vinter.Riktig snö är en mänsklig rättighet(i min värld).
Det är ju jättesvårt att åka i isiga spår hur som helst.
Sälenveckan blev bra,trots förkylningen.
 
2009-01-28 18:52   Håkan Friberg
Har det hänt dig, Staffan? Jag har ännu inte upplevt det, men skam den som ger sig.
 
2009-01-29 16:39   4623
Jo, visst är det synd om oss?! Tråkigast av allt är dock att det ju idag inte går att fostra skidungar i syd/mellansverige. Älste pojken har varit ute två gånger i år, lillflickan och "mellis" likaså. Nästa par skidor till dem får väl bli rullskidor? Stort stön! Anna
 
2009-01-29 17:29   Islusen
Go girl! Själv kör jag med "has-promenad"-tekniken när jag är ute, skidorna går definitivt inte av sig själva men det är kul ändå.
 
2009-01-30 08:50   Annicas fjällängtan
Jag har aldrig förstått att det det måste gå så fort . Det viktigaste är att det är roligt
 
2009-01-30 23:03   päeng
men Gunde Svan han är bäst utav dom alla, han har huvet fullt av valla....
Den meningen ur din sång kommer jag ihåg. Nu har vi snö här också, så det är skaplig fart på skidåkningen, inte ens Högbo bruk hade skam nog att inte dra upp naturspåren. Blir nog en tur i morgon antar jag. Vi på jobbet ska åka stafettvasan och i år tänker jag då ha lite mil i kroppen, förra året hade jag inte åkt en meter före.
Pär
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg