Andra veckan i september gjorde jag en vandringstur i Helagstrakten som kom att innehålla vissa, för min del, ovanliga inslag. En ovanlighet var att jag inte skrev dagbok i fält så därför skriver jag nu en vandringsdagbok, rakt upp och ner, fast jag egentligen inte själv tycker att sånt är så roligt att läsa. Men skriver jag inte nu, så glömmer jag snart hur det var. Sällskap hade jag av Christer men det är inte ett dugg ovanligt!
Jag och medvandrare Christer
Tidigt på lördagsmorgonen den 7e september rullade bilen iväg med destination Ljungdalen. För det mesta åker vi tåg till fjällen men dåliga förbindelser och höga biljettpriser gjorde att det blev en bilresa.
Vi valde en färdväg som förde oss över Flatruet, en grusligt skakig färd men mycket vackert här längs Sveriges högst belägna allmänna väg, 975 m ö h
Vägen över Flatruet
Väl framme i Ljungdalen checkade vi in på vandrarhemmet för att efter en god natts sömn köra den korta biten till parkeringen vid Kläppen där vandringsleden mot Helags börjar.
Fjället mötte oss med vackra färger och - sommarvärme! En strid ström av vandrare var på väg tillbaks till civilisationen de första kilometrarna av vandringen. Efter en stund var det nästan jobbigt att heja på alla...
Helags i blickfånget
Kesubons våffelstuga skulle strax till att öppna när vi passerade och svaga som vi båda är för fjällvåfflor stannade vi förstås!
Leden mot Helags går svagt uppför och hela tiden har man fjällmassivet i blickfånget. Nästan framme, men utom synhåll för fjällstationen sattes tältet upp vid en liten tjärn och där fick det stå kvar ända tills det blev dags att vända tillbaks hem. Baslägertur, alltså, det är ovanligt.
Vår tältplats
På måndagsmorgonen packades en ryggsäck med lunchmat och vi gav oss iväg på strövtåg. Sommarvackert väder även denna dag, inga förstärkningsplagg behövde vid pauserna. Exakt hur vi gick denna dag tänker jag inte berätta. Vi upptäckte nämnligen en sak som man inte får tala om hur vitt och brett som helst. Vi snubblade nästan över ett fjällrävsgryt! Eller - vi räknade ut att det nog fanns ett i närheten eftersom vi såg en anordning som jag var ganska säker på var en utfodringsstation för fjällräv. En fin dag på fjället blev det verkligen och nöjda återvände vi till tältet efter att ha kikat in på fjällstationen som ändå passerades.
Fjällkväll
Tisdag. Dimma! Den kom och gick under tiden vi skötte om morgonbestyren och kokade lunchsoppa att ta med i mattermosar och när vi var klara att ge oss av var det bara lätta stråk av dimma kvar. Stegen styrdes söderut en bit, skråade sen upp på Helags "utsida" för att följa ett renstängsel vidare upp mot toppen. Lite onödigt snabbt tog vi höjd och hamnade i ett brant parti där vi inte kände oss helt bekväma. Dock stod där en liten fjällgentiania och lyste så där blått som bara gentianior kan!
Favoritblomma!
Halvvägs komna bestämde vi att inte fortsätta ända till topps utan sökte oss mot sjöarna nedanför glaciären. Jag är sällan jättesugen på toppturer så besvikelsen över att inte komma upp på Helags topp, den besvikelsen uteblev. Gott med varm soppa, färdig att äta, kaffekok på det och en pratstund med en lärare vars skolklass var på väg upp mot toppen. Själv var han höjdrädd och stannade gärna kvar nere i grytan tillsammans men en elev som inte heller vill till topps. Jag beundrar lärare som vill och orkar ta med sina elever på fjälltur! Just det här var en friskola med friluftsinriktning och ungdomarna hade planerat och förberett den här turen under flera läsår.
Glaciärnära lunch
Glaciärer fascinerar mej så jag klättrade ända upp till iskanten och klappade den, lyssnade på smältvattnets porlande, såg dropparna falla och funderade lite på hur längesen det var som just den droppen hade frusit till is. På håll verkar glaciärer så eviga och beständiga, stela och kalla. Och kalla är de ju, ofta är det riktigt rått i luften intill en glaciär, men ändå är de som levande varelser, växer och krymper, mycket påverkbara av klimatväxlingar.
Helagsglaciären
Jag hasade mej ner för branten igen till Christer som väntade på planare mark och så vände vi tillbaks mot dalen.
Onsdag. Fjällrävsdag! Det var för lusten att spana efter fjällräv som vi valde att hålla oss i omgivningarna kring Helags. Först var planen att ströva fritt och se om det gick att hitta en lya. En utsiding, bekant och till mej gjorde så förra året. Det har han skrivit om här http://www.utsidan.se/cldoc/en-tur-med-tur.htm
Men vi valde att följa med på organiserad spaning med guide från fjällstationen. Det kostar en bra slant men pengarna går till foder åt fjällrävarna så man stöder arbetet med artens bevarande genom detta. Den här dagen var Erik, platschefen på Helags fjällstation, färdledare. Han var väl påläst, kunnig och intresserad så det blev en bra och lärorik dag på fjället. Innan avfärd fick samtliga deltagare underteckna tysthetslöfte. Det är inte tillåtet att vidareföra var fjällrävslyan är belägen, så nu har jag tystnadsplikt både i jobbet och på fritiden!
Och fjällräv fick vi se! Efter lång väntan på utkiksplatsen kom äntligen en räv, när vi nästan givit upp hoppet. Bara en, men det räcker! När han väl kom tycktes han gärna visa upp sej. Åt lite ur foderautomaten, rullade runt i gräset, låg fint som en logtypfjällräv och hade ingen brådska att gömma sej i grytet. Glada över att ha fått se detta vackra lilla djur vände gruppen tillbaks till fjällstationen för lite eftersnack och så småningom provsmakning av vad det lokala bryggeriet hade åstadkommit.
Fjällräv fotograferad med mobilkamera genom tubkikare
För den som aldrig varit på Helags fjällstation kan jag berätta att där är mycket trivsamt! Inte stort och tjusigt utan mysigt och intimt. Brasan sprakar i matsalen, goda våfflor och gott kaffe finns att köpa. Det går att bo där med helpension eller självhushåll allt efter tycke och smak. Och plånbok...
Torsdag. Solen fortsatte att flöda och denna dag tog vi en tur längs leden till Krusetjärnen. Lunchsoppan skulle kokas på fjället. Men när det blev så dags uppstod problem. Hur vi än skruvade och tryckte och skruvade igen så gick inte brännaren att få fast på gastuben! Osäker på om det var brännarens fel eller gastubens. Det fick bli kall lunch och fjällvatten och bröd duger bra en dag med finväder. Hemma i tältet provade vi brännaren på en annan gastub och därmed konstaterades att det var gängorna på min tio år gamla PocketRocket som var utslitna. Så det blev att ta till plan B. Självhushållet på fjällstationen... Med dubbla ärenden stegade vi in. "Två våfflor och kaffe, tack, och så behöver vi få använda självhushållet för vår brännare har gått sönder..." Tjejen i receptionen och jag kände igen varann sen förra sommaren. Då "räddade" jag henne när hon glömt ta med tändstickor ut på sin tur så nu tyckte hon att det var hennes tur att rädda mej! Vi fick gå in och koka vårt vatten till torrmat och kaffe både den kvällen och följande morgon utan att betala extra för det.
Fredag. Dags att packa ihop tältet och vända tillbaks mot Kläppen. I stället för att ta samma väg tillbaks vek vi av efter ca fyra kilometer, och följde en stig markerad som vinterled på kartan. Det är en mycket vacker och trevlig färdväg, spångad där det är blött och för övrigt lättgånget och lätt kuperat. Och när man går här ser man också vackra Predikstolen vilket man inte gör från "huvudleden"
Helagsmassivet med Predikstolen till vänster
Lite vid sidan av stigen, men väl synlig ligger Himmelsrasta. Där bodde engång en konstnär och stället är privat, men vi tog oss friheten att äta lunchen på farstubron. Fint ställe med vacker utsikt, där skulle jag vilja bo...
Himmelsrasta
Egentligen hade vi tänkt att stanna på fjället till lördagsmorgonen men brännarhaveriet gjorde att vi gick ända ner till bilen på fredagskvällen och övernattade på vandrarhemmet i Ljungdalen en natt till. På parkeringen träffade vi Erik igen som cyklat ner, och han berättade då att han varit i kontakt med naturbevakare som håller koll på fjällrävarna. Han var lite konfunderad över att vi bara såg en räv, det hade ändå fötts kullar i år i lyan vi spanade på. Tidigare hade flera rävar visat sej under varje spaning. Tydligen hade fjällrävarna ändrat sitt beteende och blivit mera nattaktiva nu än tidigare på säsongen.
Härliga dagar fick vi på fjället. Inte gick vi så långt men vi njöt av att vara ute och ströva i stilla tempo. Många goda blåbär och lingon slank ner i magarna, trevliga människor träffade vi. Inte så många blommor så här sent på året men många renar.
Fjällsippa, vackra även överblommade
Flera ovanligheter med den här turen: Sex dagar utan en droppe regn, hur ofta får man uppleva det? Gå ledarledd tur, har inte hänt sen topptur på Keb för många år sen. Ovanligt uppkopplad! På gott och ont fungerar mobilen nästan över allt kring Helags så det blev en hel del uppdateringar i sociala medier. Är inte riktigt nöjd med mej själv över detta, jag brukar tycka det är så skönt när det inte går. I näst får jag väl försöka hitta avstängningsknappen...
Vad vore en fjälltur utan renar?
Det här med strulande brännare verkar vara alltför vanligt, så jag har numera med mig två stycken som väger mindre än 100 g/st.
Brännaren hade funkat fint i tio år, flitigt använd. Skönt dock att den inte gick sönder mitt inne i Sarek med flera dagars vandring kvar...
Solen bättrade faktiskt på den bleknande sommarsolbrännan rejält på näsan! Det är bonus i september!