Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Solsken och duathlon

En sån härlig höstlördag!

En frostig och lätt dimmig morgon men solen tog snart överhand. Grötfrukost, packa ombyte och iväg bort till IKHP-stugan för att köra träningstävling i duathlon. Springa-cykla-springa! Insåg direkt jag kom till starten att jag skulle bli ohjälpligt sist idag... ÄN SEN DÅ ?!?

Jag njöt av det fina höstvädret, sol, klarblå himmel, ingen blåst, under första löpningen. Cykling på de små slingrande och trevligt kuperade småvägarna på Huskvarnaberget och så ett varv till i löpspåret, lite jobbigare än första varvet. Kul, synd att inte flera kom till start, men orienterarna är på 25-manna, grannklubben hade MTB-tävling...Hoppas på flera nästa gång så jag kanske får en chans att inte komma sist... Men jag fick det jag behövde och ville ha - en dryg timmes träning i lite högre tempo än jag skulle förmått mig till ensam.

Kaffe och mackor fanns med i ryggsäcken, smakade fint efter duschen. Satt utanför klubbstugan med vidunderlig utsikt över Vättern, nästan spegelblank

Tillbaks hemma plockades trädgårdstolarna fram igen, satt ute och löste korsord och läste lite i senaste Utemaggan. Mycket vinter där, något som känns väldigt avlägset idag. Lite trädgårdspyssel, årets sista gräsklippning, innan solen försvann bakom grannhuset.

Tror minsann jag fått lite färg på näsan! 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2007-10-07 09:49   brigas
En nummerlapp på bröstet ger en god tempohöjning,automatiskt.Undrar egentligen varför det alltid är så,
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg