Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Skymningsljus

Skymningen kom smygande efter mej på väg hem från jobbet. En underbar höstdag på väg att bli kväll.

Så vackert, röd solnedgång bakom blånande höjder väster om Vättern och i öster hängde fullmånen över trädtopparna. Luften sval och klar, full av syre, lätt att andas.

Snabbt på med löparskorna för en träningsrunda!

Lungt och stilla i skogen, frostigt i skuggiga lägen, det hade nog inte varit helt upptinat på hela dagen. Gräset stelt och frasigt. Ett märkligt ljus i passagen genom bokskogen, nästan rött. Doft av  multnande löv.

Och så vitsippor! Jo, det är sant! Flera stycken i en backe bredvid stigen, lyser så vitt i skymningen. Galet, men jag blev glad, vitsippor hör till mina  favoriter bland vilda blommor.

Löprundan blev längre än jag tänkt, det är så härligt att springa på lätt frusna stigar. Perfekt löpväder.

Skulle också vara perfekt vandringsväder. Perfekt tältväder. Perfekt för en tur i hemmaskogarna. Tänk, tältet vid en sjö, en eld, goda korvar att grilla, lyssna på skogens ljud medan mörkret breder ut sej som en mjuk filt... det bästa som finns!

Måste försöka komma ut på en vandring snart...

 

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2007-10-26 10:22   Elna
Men, vitsippor? Nu? Jag vet ju vad morfar skulle säga...(ur led är tiden) tänk om alla vitsipporna blir tokiga och får för sig att slå ut nu och ta slut tills april?
 
2007-10-27 15:34   brigas
Violerna intill vår husvägg tål att översnöas,frysas ned,avtinas,isas in och tina fram igen.Ser ut som på sommaren.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg