En sån fantastisk fjällvandring!  Sulitelmamassivet är så vackert och det visade upp sig från sin allra bästa sida. Det fina vädret förstärkte naturligtvis skönhetsupplevelsen, de första dagarna var riktigt varma och soliga och luften nästan helt klar!  Lågt vattenstånd, inga mygg och knott, badvänlig temperatur i sjöar och bäckar - perfekta förutsättningar för  vandring.

Äntligen uppe på "riktiga" fjället!  Där vägen tog slut och fjällheden tog vid, mötte anblicken av Stortoppen. Den står där, hög och mäktig  och  både vakar över och välkomnar vandraren. Lite längre fram syns Suliskongen, Kokedaltinden och Sorjostjåhkkås  baksida. Den är inte alls så vacker  som jag vet att andra sidan är! Landskapet är kargt och ödsligt, men alla imponerande toppar, glaciärer och många sjöar gör att det ändå är väldigt vackert.

 Stortoppen

Jag visste att jag skulle behöva vada några gånger. Jag är lite rädd för vad men nu hade jag peppat mej själv  så bra inför dessa prövningar så det kändes inte alls otäckt och jag kom över utan problem! Som jag nämnde inledningsvis var det lågt vatten både i sjöar och bäckar och så varmt att den isande känslan som brukar komma i fötterna helt uteblev. Det var bara skönt att gå i vattnet! Närmare Sorjoshytta passerade leden över några snöfält. Ett slutade i en sjö och jag höll högt upp för att ha chans att få stopp på mej själv innan jag hamnade i sjön, om jag skulle råka falla. Det gick bra, det värsta som hände var att jag lite senare snubblade och skrubbade knäna - två gånger! Jag var för trött för att fortsätta, det var dags att hitta en lägerplats. De många höjdmetrarna  tillsammans med min tunga ryggsäck och värmen tog på krafterna.

Lägerplatsen fanns vid Bajit Sorjosjávri, ett par km efter Sorjoshytta.

 Spegelblank morgon vid Bajit Sorjosjávri

Ett av vandringens delmål var Sårjåsjaurestugan. På vägen dit hade jag ännu ett vad att passera, ett stort och brett, strax före riksgränsen. Jag vadade trots att jag egentligen inte var tvungen, det finns nämligen en bro någon km uppströms! Som jag har förstått fanns en bro för ett par, tre år sedan men den förstördes av snö och is. Förra sommaren var den nog inte användbar, men nu är den hel och fin igen!

Sårjåsjaurestugan ligger på en av de allra vackraste platser jag vet! Förra sommaren såg stugan ganska skamfilad ut men konsul Persson hade låtit måla om sin lilla stuga  i sommar och dasset var nyskurat! Jag hade hört talas om att det skulle rustas upp i år. En STF-medlem, Solveig från Öland, som hjälpt till med måleriarbetet var kvar i stugan. Vi pratade en stund  och hon visade ett kompendium  med resultat av efterforskningar hon gjort om konsuln och hans yngsta dotter Marta, som faktiskt var den som lät uppföra stugan till sin fars minne. Själv har konsuln aldrig varit där, men Marta tyckte mycket om platsen! Missa inte att läsa om ni passerar stugan!

Nymålat

Det var bara lunchdags när jag släppte ner ryggsäcken på Såråsjávrres strand. Gott om tid att gå på upptäcktsfärd i omgivningarna. Topptur till Stáddátjåhkkå passade bra i det fina vädret. Det är egentligen bara en liten kulle jämfört med omgivningarna men en väldigt bra utsiktsplats med underbara vyer mot Sulitelmamassivet.

Sulitelmamassivet från Stáddátjåhkkå

Framme på kanten mot den södra sluttningen syns sjöarna Stáddájávrre och Stádák.

Utsikt från Stáddátjåhkkå

Lite längre söderut radar de namnlösa sjöarna i Miehttjevágge upp sig. Vyerna är bra betalning för en högst måttlig ansträngning!

  Miehttjevágge sett från Stáddátjåhkkå

Så var det dags att lämna Såråsjávvre med sitt vackra sjöfall. Solveig ökade på min proviant med flera kakor nygräddat stekpannebröd. Jag hann bara gå ner till bron över Stáddájåhkå, där måste jag stanna och smaka på brödet, fortfarande ljummet med russin i och friskt fjällvatten att dricka till. Så gott, vilken lyx!

Härifrån och upp mot Gájlávágge ruvar Jiegnáffo som en stor mörk klump. Man lär kunna se ända till Atlanten från dess topp.  Första halvmilen efter bron försvinner stigen då och då. Kan bero på att snöfält ofta ligger kvar länge och därför blir inte någon tydlig stig upptrampad. Sen blev omgivningarna ganska oinspirerande. Kasekietj-tjåkkåhs dystra östbrant skymmer sikten mot Sulitelmas toppar. Lite sämre väder, inte kallt men mulet och jag var säker på att det skulle bli regn senare på dagen. Vadet över Hádditjåhkå som kan vara knepigt, väntade. Jag la in extraväxeln och stegade på för att hinna över innan regnet kom och gjorde vadet svårare. Inga problem! Tog av både kängor och byxor men vattnet gick inte ens upp till knäna. Stora, flata stenar som låg stadigt på bottnen. Gállojåhkå gick fint med kängor på. Sen blev  det första bästa tältplats och välförtjänt vila. Något regn kom aldrig!

 Vadstället vid Hádditjåhkå

 Det sköna, soliga vädret var tillbaks när jag styrde stegen mot nästa delmål - Pieskehaure. Lättvandrad terräng i svagt medlut, trevligt kuperat med många småkullar och mycket vatten. Återigen fina vyer in mot glaciärer och höga toppar i massivet.

 Sulitelmamassivet  från sydost

 Ungefär i höjd med Uhtsa Varvvek fick jag syn på en väldigt stor fågel. Satt och spanade på den en lång stund med min lilla kikare och jag är nästan säker på att det var en kungsörn!   

Innan jag kom fram till stigskiljet, ett par km före Pieskehaurestugan fann jag ett inbjudande ställe som fick bli min boplats ett par dagar. Efter en lång och skön lunchpaus i solen gick jag på upptäcktfärd på Lájrros sluttningar. Där växer fjälltätört som man inte ser så ofta. Jag behövde inte leta särskilt länge för att hitta den!

 Fjälltätört

 Jag fortsatte  högre upp på Láirro och fick jättefin utsikt mot Sulitjelmaisen, Sálajiegna och Suliskongen. Sjön 878 skymtade också. Hade jag fortsatt ända upp på högsta punkten, skulle nog sjön synts bättre. Efteråt ångrade jag rätt ordentligt att jag vände innan toppen var nådd.

  Suliskongen, Sálajiegna och en glimt av sjön 878

Dagen avslutades med en pratstund med värden på stugplatsen. Vi diskuterade vägval inför min planerade dagstur upp till Sálajiegna nästa dag. Jag lyssnade nog inte tillräckligt väl på vad han sa, för det blev inte som jag tänkt mej. Men det blev bra ändå!